Ett plus ett är lika med fyra

Zuko nickade och reste sig upp, om det inte var hennes blod var det någon annans. Han tittade ner på vattnet när mannens huvud kom flytande.
"Så bra gick det för den kungen" sa Zuko och lyfte upp huvudet, Han hade inte dött naturligt i alla fall. Han kastade i väg huvudet.
"Hur skall vi nu göra?" frågade han och såg på Aravis.

Aravis såg med äcklat utryck på huvudet och sen på Zuko. "Vi letar väl upp den andre mannen han som ville bli kung. Troligen vill han det fortfarande och vi kanske kan hjälpa honom liksom han kanske kan hjälpa oss." sa hon och såg efter blodet som sakta löstes upp i vattnet och stack åter ner foten för att kyla den. "Binder vi hårt borde jag kunna stödja på den, sen får vi leta reda på någon som är bra på sådant." sa hon, hon tänkte inte ge upp ännu.

"Jag vet inte om vi verkligen skall ge tronen till någon i det här landet! Jag litar inte direkt på dem" erkände Zuko och såg på Aravis, han hoppades han kunde lita på henne.
"I värsta fall får vi gå långsammare" sa han och log svagt.

"Vad hade du tänkt då? Att vi skulle ta den själv?" skrattar hon lätt. Egentligen visste hon inte vad hon ville, att ta självmord låg långt bort nu då hon sluppit sin fader och Hans planer men hon ville ha igen Cor. Men det gick inte ända sättet att få honom var att dö eller kanske genom magi men hon betvivlade.
Hon tar upp foten ur vattnet och synar den, "Vad tror du?" säger hon frågande till honom.

"Jag är inte intresserad av att styra ett främmande land. Skall jag styra något vill jag styra mitt egna" sa han endast och synade sedan foten och nickade.
"Det borde ha hjälpt. Du får nog känna efter för att vara säker." sa han och log svagt.

"Jo, men nu kommer du inte tillbaka till ditt land, inte utan hjälp." säger hon lågt och nickar. Hon biter ihop och stödjer på foten. Det smärtade men det gick, hon kände inte för att stanna här. "Om vi lindar om det bör det gå." sa hon.

"Jag är medveten om det" sa Zuko irriterat åt henne. Hon behövde inte påminna honom, och vem var det nu som föreläste! Han bet ihop tänderna för att inte göra något han skulle ångra och tittade på henne. "Då lindar vi det" sa han och drog loss en bit från sin mantel.

"Förlåt" sa hon då hon märkte att han blev irriterad, "Jag menade inte så." sa hon och lät faktiskt ångerfull vilket var ovanligt för henne. Hon sträckte fram foten åt honom, "Bind åt hårt." sa hon och gillade egentligen inte att han tog från sin mantel, men han hade mer kläder än henne som knappt hade något.

Zuko skakade det av sig och grymtade till svar. Han hade inget bättre svar än att ge henne. Han började linda hennes fot ömt men ändå så bandaget inte skulle åka av.
"Res dig upp nu så får vi se om det funkar" sa han vänligt.

Hon gissade att det var bra då han inte längre verkade arg och nickade då hon lindat om hennes fot. "Tack, men du hade inte behövt förstöra manteln." Sa hon bekymrat och ställde sig sedan upp och stödde på foten, "Det funkar." Ler hon och tar sig framåt, det smärtade lätt men det var inte mer än hon skulle klara.