Scorpius & Rose, förbjuden kärlek (Next Generation)

När skriver du mer längtar så mycket efter ett nytt kapitel!!!

Here you go my little sunshines!♥



Kapitel 18
Vart var han? Det var alldeles mörkt, inget som syntes och inget man kunde röra vid. Mörkret pressar in på Scorpius, han får det svårare att andas. Det gör ondare att andas än vanligt.
Han trevar sig fram i mörkret, hela tiden rädd för att snubbla på någonting.
Sen såg han ett ljus. En liten låga, bara några meter framför honom. Han tar ett steg, och sen ett till. Då kommer han in i ljusets omkrets och han ser vem det är bakom ljuset.
Hans far.
”Scorpius”, viskar han.
Scorpius ser besvikelsen i Dracos ögon. Han skakar på huvudet och försöker säga något, men det kommer inget. Hans far öppnar munnen igen.
”Hur kunde du?”

”Scorpius? Scorpius! Vakna!”
Scorpius vaknar med ett ryck och blir bländad av det plötsliga ljuset av lampan i taket som är tänd.
Zabini står vid fotändan av Scorpius säng och håller på att knyta slipsen.
”Drömde du något eller?” frågar han utan att titta på Scorpius.
Scorpius följer hans exempel och svarar till sina fötter.
”En mardröm bara”.
Zabini fnyser och går ut ur rummet utan att säga något mer. Ilskan bubblar upp ur Scorpius och han kastar sig upp ur sängen. Han tar på sig kläderna i tystnad och stampar ut ur sovsalen innan dom andra hinner säga någonting.

När han kommer upp i entréhallen så är Zabini borta för länge sen, och ingen annan
syns där heller. stora salen är det fullt som vanligt och Scorpius går mot
Slytherin-bordet. Han sätter sig ner, men hinner inte ens ta för sig av äggen innan Professor Cartwright skyndar sig fram till honom.
”Malfoy! Dina föräldrar är här”, säger han med sin breda irländska accent.
Folk vänder på huvudet för att se vad som händer. Att ens föräldrar kommer och hälsar på händer inte ofta, och det har aldrig hänt Scorpius Malfoy.
”Mina föräldrar, sir? Jag tror att det har blivigt ett missförstånd”; sa Scorpius och Cartwright skakar på huvudet.
”Nej, nej. Dom väntar i entréhallen!”
Sen går han iväg mot lärarbordet igen, och Scorpius hade inget annat val än att överge dom stekta äggen som låg på hans tallrik och vandra ut i entréhallen igen.
På första anblicken så är hallen tom. Men med ett till svep över rummet så ser han
hans föräldrar stå vid bredvid den stora porten.
Scorpius skyndar sig fram och blir omfamnad av sin mamma.
”Mamma? Pappa? Vad gör ni här?” frågar han och slingrar sig ur hennes grepp.
”Vi ska ta dig hem”, säger hans pappa kort och lägger handen på hans axel.
Scorpius blir stum och bara tittar på sin pappa som att han inte var riktigt klok.
”Varför? Jag vill inte åka!”
”Men vi vill”, säger hans mamma och kramar om hans hand.
”Jag tänker inte! Varför måste jag åka?”
”Vi pratar om det när vi kommer hem. Kom så går vi och hämtar dina saker.”

Dom går ner och hämtar hans saker, sen börjar hans föräldrar gå mot porten.
Men Scorpius rör sig inte ur fläcken.
Hans mamma vänder sig mot honom och höjer på ett tunt ögonbryn.
”Snälla… jag måste, säga hejdå… till Fredric.”
Hans mamma suckade, vände sig till sin man och nickade.
”Okej, men skynda dig på.”

Scorpius rusar in i stora salen, andas ett par andetag, lugnar ner sig och börjar gå.
Men han går inte mot Fredric, han skyndar sig istället mot Gryffindor-bordet. Han ser
Rose röda hår och springer fram till henne.
”Rose!”
Hon vänder sig om, ser förvånad ut och ger honom ett leende.
”Hej Scorp, vad har hänt?”
”Mina föräldrar har kommigt, dom kommer tar mig hem!”
Rose mun öppnas, hon bara stirrar på honom.
”Har dom fått reda på oss?” Frågar hon och tar tag i Scorpius hand.
”Jag har ingen aning”, svarar Scorpius och Rose reser sig upp och ställer sig framför honom.
”Men Scorpius, du… du kommer väl tillbaka?”
Hon ser tvivlet i hans ögon och känner ögonen bränna av tårar.
”Rosie…” säger han och drar in henne i en varm kram. ”Rosie, lyssna på mig. Jag måste gå nu, men jag kommer tillbaka snart. Okej?”
Han torkar bort en tår från näsan på henne och hon ser in i hans ögon.
”Scorpius, jag älskar dig.”
Han ler lite svagt.
”Jag älskar dig också Rose”.

Så spännande, jag längtar tills nästa kapitel.

Ånej, har Scorps föräldrar fått reda på dem?! Åh, stackars Scorp och Rosie, att bli skilda så där!! Och fyy på Scorp's föräldrar, ingenting får förstöra Scorrose!! ♥
Du skriver jättebra 8}, längtar efter mer ♥ 83

Super bra och spännande längtar efter mer!!!

Aj då... Hoppas de inte har fått reda på deras förhållande bara... Men bra att han kunde säga hejdå så hon inte behövde undra varför han övergett skolan

Jättebra!

Super!!

Yey! ni gillade det

^ Ofc we did ♥ 8}

Jag skriver just nu, kanske ett nytt kapitel senare idag