[RS] På en ö i Bermuda triangle

Doug nämnde inte det som han hade i tankarna.
”Sucks to be us”, sade han istället och leendet som funnits på hans läppar var som bortblåst.
Ännu en regndroppe föll på honom och han insåg att det skulle hålla på att droppa hela natten. Just i det ögonblicket skulle han kunna ge allt för att vara tillbaka i London.

"Som sagt", muttrar jag och känner mig mer bitter än på länge. "Fast på något sätt måste vi faktiskt få upp en eld. Det blåser inte så mycket, så det borde vara möjligt, bara vi lyckas hitta något torrt, och torra pinnar", säger jag och försöker väl mest kallprata samtidigt som jag försöker komma på en plan för att kunna få fram värme under natten.

”Det borde finnas torra saker i skogen. Det har ju bara regnat i kanske tjugo minuter och jag vet inte hur det varit här på ön hela dagen men jag stektes i flygplanet.”
Doug kollade ned i marken som var sand blandad med gräs eller något. Han visste att han inte skulle vara till så mycket hjälp vilket sårade hans stolthet en hel del.
”Säg till om det finns något jag kan göra.”

Jag nickar och beger mig ut i regnet. När jag har gått i någon minut är jag ganska blöt igen, men under ett väldigt stort blad som är större än ett rabarberblad så hittar jag några tillräckligt torra pinnar. Jag tar med några av bladen också eftersom att jag tror att Haylees filt inte kommer att kunna hjälpa till med vatteninsamlingen.
När jag är tillbaka lägger jag ett blad på sanden, sedan ett blad på, och gör så med de andra sex jag har lyckats plocka med också.
"Hittade något som är någorlunda torrt, vad tror du?" frågar jag och räcker pinnarna till Doug. Sedan inser jag något.
"Snälla säg att filten inte är gjord av fleece", ber jag. "Snälla säg att jag bara tror fel."

[Stannar här, förlåt för att vi rollat för mycket. ^^]

[Kan nog vara en bra idé ^^' ]

Mariko gick tills hon stötte på två klasskamrater den ena kände hon igen som Doug men den andra hade hon glömt bort namnet på hon gick försiktigt fram till dom
" Hej sa Mariko tyst

"Hej", svarar jag. "Mariko, antar jag?" undrar jag medan jag fortfarande väntar på ett svar om fleece frågan.

Mariko nickade och log lite hon kände smärtan i armen men hon kämpade emot lusten att stöna av smärta

"Sätt dig, vet jag", säger jag med en nick.