Hunger spelen roll (Privat)

"Ja, Ja jag mår bra" sa jag och gick vidare till växterna.

Förskräckt såg jag på min tröja. Det såg inte ut som en buske, snarare ett desperat försök att göra det. Fast ja, det var det ju. Men ute i skogen skulle det nog vara bättre än inget. Men kamoflage var inte en av mima talanger precis. Jag gick vidare till tyngdöyftningen.

"Är det säkert?" frågade Cato och la armen runt min axel.

Jag visse redan att det här inte skulle gå så bra här. Nemo var stark, men inte jag. Jag tog tag i den lättaste vikten och frösökte lyfta. Jag fick den ett par centimeter ovanför markeb innan jag tappade den. Nej det var inte min grej. Då såg jag några av karriäristerna komma närmare. Vad skulle jag göra? När de såg min fot skulle de mobba mig rejält.

"Låt henne vara" sa jag och gick fram till henne.
Cato kom efter.

Jas stod helt stilla, och försökte hålle min fot rakt. Jag försökte verka så cool som möjligt. De fick inte tro att jag var svag.

"Träningen är slut nu!" sa en tränare och öppnade dörren till oss.
Jag gick och la mig.

Jaha. Träningen var slut. Kag undrade vad som akulle hända om jag stannade... Jag klättrade upp på en stolpe vid väggen och satte mig tyst som en mus på takbjälken. Jag såg hur fler och fler gick ut. Tillslut var det bara jag kvar. Dörrarna slog igen av sig själva. Jag hörde ett klick, och dörrarna låstes. Vad hade jag gjort!!? Jag var en idiot som hade stannat kvar här. Skulle någon upptäcka mig? Och vad skulle de göra med henne då? Hon kunde inte ta sig ut nu. Det var uppenbart. Jag hoppade ner så tyst jag kunde och började träna bågskytte. Det gixk inte så bra. Men jag träffade åtminstone ravlorna. Jag gick till gymnastikavdelningen. Jag klättrade lätt som en plätt upp på två stänger som man skulle gymnastisera mellan. Jag försökte töja ut mina muskler så mycket som möjligt. Men jag var inte aå vig. Då började jag klättra aom en sengångare.

På morgonen gick jag upp till frukosten, jag såg Cato.
"Hej Cato!" sa jag och satte mig bredvid honom.

Jag klättrade och tränade hela natten. När morgonen kom märkte jag hur hungrig och trött jag var. Ajdå, det var inte bra. Jag fick gå och lägga mig tidigt ikväll. Men snart skulle de andra komma och träna, så jag klättrade upp till takbjälkarna och väntade igen.