Homo Bestia (5 rollare)

Jag haltade hastigt efter henne med famnen full av pinnar. "Ta emot dem när du är uppe!" viskade jag efter Lara och räckte upp pinnarna mot trädkronan.

Jag klättarde så fort jag kunde upp i trädet. Väl uppe på en gren som kändes säker, omgiven av täta löv, sträckte jag mig nedåt för att ta emot pinnarna.

Så snart Lara hade pinnarna hävde jag mig upp på den lägsta grenen. Sakta men säkert tog jag mig uppåt. Jag hann precis dra upp benen i skydd under löven när jag såg den första jägaren komma ut i dungen.

Genom löven såg jag jägarna där nere på marken. De verkade leta efter spår. Jag greppade en av stenarna jag hade i knät och sneglade på Jake. "Nu?" mimade jag.

Jag nickade långsamt och greppade en pinne. Jag hade försökt jaga med dolk ett tag när jag var yngre och var ganska bra på att sikta. Jag drog sakta bak armen och skickade iväg spjutet. Det ven genom luften och fastnade halvvägs inne i en av jägarnas nackar. Jägaren föll framstupa med en duns.

"Hej!" skrek en av jägarna där nere och vände sig om mot den fallna jägaren. "Det måste..."
Jag siktade och slungade iväg en av stenarna, och den träffade honom i bakhuvudet.

Bara en kvar. Han såg rädd och vilsen ut där han stod ensam med två fallna kamrater. Jag log och blottade mina tänder. Jag tog en av Laras stenar och drämde den i jägarens fot. Han hoppade till och tappade balansen och med ett kraftigt kast från mig blev han spetsad på marken.

Jag flinade till, med känslan av att ha uppnått något strömmande genom hela kroppen. Det var länge sedan jag känt den känslan. Jag tog en av de vässade pinnarna i handen, för säkerhets skull, och klättrade ned för några grenar, men hejdade mig.
"Tror du vi kan vara säkra på att de är döda?"

Jag gled ned från trädet och petade på dem med en av pinnarna, sedan böjde jag mig ned och sniffade på dem. Jag reste mig upp igen och nickade. "De är döda".

Jag hoppade från den lägsta grenen och landade med en mjuk duns på marken. Jag sneglade mot de döda jägarna. Jag kände ett styng av dåligt samvete, men viftade bort det i tankarna.
"Då ..."
Jag försökte hitta de rätta orden.
"... eftersom du inte ... du sa att du inte ville vara med mig, innan jägarna hittade dig. Det gäller väl fortfarande, borde jag bara gå ...?"