Bree Tanners andra liv med mig och glina2

"Nej Bree du får inte avslöja dig! Jag gör det i stället! Gå!"
Sa jag åt henne. Jag förstod att det var någon hon älskade jag såg det i hennes ögon.

"Nej Diego! Du får inte! Du förstår inte, det är min syster!" Skrek jag med panik i rösten.
Han fick inte skada henne!

"Jag ska inte skada henne! Jag ringer 112 och berättar! Men du får inte visa dig för henne!"
Skrek jag.

Jag kutade därifrån.
In i en gränd och ut ur en annan.
När jag stannade märkte jag att jag var på ett berg.
Jag satte mig på en stubbe.

"Jag kommer sen!"
Skrek jag efter henne och sprang fram till flickan. Jag fiskade upp min mobil och ringde akuten. Jag förklarade att vi kolliderade och att hon brutit benet och slagit huvudet. Sen sa jag att jag stannade hos henne tills dom var på plats och att jag sen måste gå för att min mamma skulle bli orolig.
Dom accepterade det och jag lade på.
Sedan satte jag mig ner bredvid henne och försöka tala lugnande med henne.

Jag satt länge på stubben och tänkte.
Jag kom fram till att jag längtade väldigt mycket efter min familj.

Ambulansen kom och for iväg igen. När den kommit utom synhåll spårade jag Bree.

Jag kände Diegos lukt.
Men jag ville vara ensam en stund.
Jag började springa och rusade ner till stranden där min lukt skulle försvinna.

Jag hörde hur Bree sprang iväg från mig.
"BREE!!"
Skrek jag. Tänk om hon inte ville träffa mig igen. Jag kunde inte leva utan henne.
Jag satte mig på en stubbe med huvudet i händerna.

Jag låg en stund under vattnet och tänkte.
Sedan gick jag upp och spårade upp Diego igen.
Han satt med ryggen mot mig med ansiktet i händerna. Han verkade inte höra mig.
Jag gick fram och la händerna om honom till en omfamning och kramade honom. Hårt.