Striden om Friedewi. (Roll för alla)

Wen tvekade då kvinnan närmade sig, men stoppade undan dolken i alla fall. Hon verkade tala sanning - och Wen hoppades lita på henne eftersom hon själv inte vill slåss i onödan.
"Vem är ni?" frågade hon, och kom på den lilla feen hon hade i handen. Hon kollade ner på den och undrade vad hon skulle göra.

Zia drogs upp på fötter och bet männen då hon inte kunde försvara sig på något annat vis. Tio män behövdes för att avväpna henne och lika många för att få ner henne i fängelsehålan. Men hon var ändå nöjd om man nu kunde säga det, hon hade bitit minst femton män de skulle alla insjukna och dö. Bli gröna, skrumpna ihop och sedan dö av uttorkning, hon flinade hånfullt med ett hemskt grin skulle hon bara komma åt kvinnan skulle hon möta samma öde.

"Jag är Zifone". Svarade hon på den okända kvinnans fråga utan att ta blicken från vattnet.
"Och du"?

Endast två män behövs för att bära upp den taniga, uttorkade kroppen och börja släpa iväg den.
Under tiden genom staden fortsätter Susi att hoppas och tänka på vatten.
De hårda gatstenarna skrapar hennes bara ben och svider när hon försöker lyfta upp dem. Männen straffar henne med slag i nacken varje gång hon försöker röra sig så tillslut ger hon upp och låter sig dras vidare.

"Merenwen Celebrindal. Jag härstammar från en häx-stad", svarade hon och valde att sätta feen i sitt hår igen. Om den inte ville vara där var det bara att flyga iväg. "Har du någon aning om vad som tog min vattenväska?" Jag kunde inte låta bli att skratta till, men var lite sur över att den var borta.

"Nej". Svarade Zifone kort och skrattade inte med, Zifone var inte speciellt van vid att prata med folk och tyckte inte speciellt mycket om det heller.
Hon böjde sig ner mot vattnet för att dricka.

Aquamarine blir förvånad när kvinnan sätter henne i sitt hår. Hon var tydligen snäll iallafall. Hon sätter sig ner och lyssnar på vad dom säger.
"en vattennymf så klart" sa hon glatt och inte det minsta bekymrad, det var ju helt normalt, för henne iallafall. Hon lägger benen i kors och fäller ihop vingarna.

Lia, som befunnit sig gömd i trollets hår försäkrade sig om att ingen såg henne då hon svävade från hennes hår och landade på marken och ändrade form till sitt normala utseende. Hon tittade på trollet och log. Hon sa inget utan gömde sig ifall en vakt skulle komma förbi. Lia skulle ut från hålan.

Zia ser på kvinnan framför henne, "Skepnadskiftare?" frågar hon och vänder sina bakbundna händer till henne för att hon skall befria henne från repen som nu skaft in i hennes nu ärrade och blödande handleder. Samtidigt slänger hon en blick på vargen, varulven, "Hon behöver vatten." kommenterar hon.

Alduya såg hur de förde bort den unga kvinnan och vargen. Hon hade redan en plan för att betala tillbaka för att den unga kvinnan som hon nu visste var ett troll men ett mycket vackrare troll än hon någonsin sett räddade hennes liv.
”Ta mig till mitt rum”, sade hon till mannen som verkade ha befälet.
Han kollade enbart förvånat på henne. Hon visste att hon inte såg ut att vara mycket. Intorkat jätteblod prydde hennes kropp, håret låg lite huller om buller och inte alls i den fina frisyr hon vanligtvis hade. Det var endast hennes vapen, hållning och sätt som talade om att hon var någon man inte lekte med.
”Vänta, jag har en uppgift åt dig”, sade översten lågt i hennes öra.
Alduya ryckte till.
”Och vad får jag för det?” frågade hon bryskt.
Hon gjorde ingenting gratis och särskilt inte då de gällde en man.
”Hämnd”, svarade översten.
Alduya drog på munnen, svaret gjorde henne inte glad.
”Det har ni redan utlovat mig om jag ska göra extra tjänster så får ni faktiskt betala för det.”
Översten hånlog emot henne.
”Du har inte lyckats med vad du skulle göra, därför ger jag dig en andra chans.”
Alduya visade inte hur mycket hon avskydde honom och svor att hon skulle få honom att ångra detta men det var inte rätt tid. Istället nickade hon emot honom. Sakta förklarade han för henne vad han ville hon skulle göra, det lät nästan roligt om inte…
Ett mjukt skri fick Alduya att vända blicken emot skyn, en stor falk kom inflygandes.