Alice i Underlandet rollspel

Nivens visste inte hur han skulle kunna lyckas fly.
Han var väldigt feg av sig men ville ändå vara lojal mot Alice. Han behövde Chessurs hjälp! Chessur var den enda invånaren som kunde ta sig runt helt obemärkt.

Jag suckar irriterat när en av mina betjänter kommer in med en bricka med chokladcupcakes på.
"Jag sa faktiskt, `en bricka med vaniljcupcakes´, och inte choklad...."
Betjänten ser sig oroligt omkring.
"HUGG AV HUVUDET!" ryter jag och sedan så knaprar jag vidare på min kaka.

Nivens hör vrålet ända ner till fängelsehålorna och får ångest. Han var livrädd för den röda drottningen men han hade inget att försvara sig med inifrån cellen.

Chesseur gick fram och till baka för han var orolig. Den röda drottningen kunde när som helst få för sig att halshugga Nivens.
Han kände hur han krympte till sin normala storlek och precis då fick han en idé!
"Jag kan ju göra mig osynlig och smyga mig in i den röda drottningens slott"! Tänkte han.

kakan är slut, o h jag funderar på vad jag skulle kunna göra med kaninen. hm... Förhör!

Något verkade som att den röda drottningen skickat ner några soldater för att hämta Nivens, han undrade vad. Han hoppades bara på att soldaterna inte tänkte avrätta honom för att han var väldigt hjälplös just nu.

Chesseur började berätta sin plan för den vita drottningen:
"...Och eftersom att jag kan gör mig osynlig så kan jag ju smyga mig in i slottet och befria Nivens".

"Vad vill ni mig"? Darrade Nivens i rösten medan han talade till kortvakterna som började låsa upp hans bur.

Jag sitter spikrak i min stol och kaninen kommer in genom dören. Han ser rädd ut.
"Sitt", säger jag uttråkat och han sätter sig på en trebent pall mitt emot mig. mina vakter och betjänter blir publik på sidrna.
"Så, vi börjar med lite information om DIG. Namn?"

Jag nickar och ler.
"Självklart. Gå och gör det på direkten. Men... kan han bli osynlig med dig då? Tänk om min syster ser er?
Och var säker på att han vill ut först. Han kanske kan ta redan på information", säger jag men känner hur jag gör en grimas när jag säger det.
"Okej, skynda iväg nu", ler jag och hoppas med hela mitt hjärta att inget sker.