Förbjuden kärlek

Egeria ler lite och nickar, det var Isis som bestämde detta och hon var mer än tacksam för att slippa vara nere och äta i köket bland tjänstefolket som avskydde henne. Och hon tar en bit av den nybakta pajen och nickar. "Kan förstå det, men det är bara något att gå igenom." säger Egeria sorgset och önskar att det var hon som kunde stå där och dela bröllopsnatten med honom. Men det kom inte på tal och hon tyckte så synd om Isis för den sakens skull att hon skulle bli tvingad till något sådant.
Hon nickar och ser på vinet, trots smaken förstod hon Isis, den hade en skön inverkan och den fick en att slippa tänka.

"Ja har jag tur går det fort" sa hon och tittade sedan upp ur glaset.
"Jag måste prata med Lancelot" sa hon och verkade lite mer hoppfull, hon hade fått en idé, Men hon var tvungen att prata med Lancelot hon hoppades att han skulle gå med på det.
"Egeria kan du hämta Lancelot åt mig?" frågade hon.

Hon nickade och såg undrande på henne men sa inget utan lämnade henne raskt. Hon gick upp för en trappa och kom upp till gästgemaken och knackade på dörren och det var Fai som öppnade. Eftersom de var på allmänplats bugade hon sig lätt och sade, "Fröken Isis önskar herr Lancelots närvaro." sa hon och han kommer, tydligen hörde han hennes röst. "Jag går genast." säger han nästan kyligt till henne, men mest för att det gick förbi ett par nyanlända gäster dom kom för bröllopet och han lämnar dem för att gå till Isis.

Isis tittade upp när Lancelot kom in, han brydde sig inte ens om att knacka men hon bara ryckte på axlarna.
"Vad vill du?" frågade han kyligt och hon såg föraktfullt på honom.
"Som du vet skall vi gifta oss i morgon och jag antar att du lika väl som jag har lust att avsluta det hela tills säng" sa hon och han nickade.
"Så mitt förslag är att du om Egeria vill istället går till sängs med henne och jag med Fai" sa hon enkelt och Lancelot såg på henne.
"Du är inte så dum som du ser ut" sa han och hon gav honom bara en bister blick. "hur hade du tänkt att vi skall genomföra det?" frågade Lancelot och Isis log.
"Lämna de till mig och Egeria, vi känner till det här palatset utan och innan."
"Har du frågat henne?" frågade Lancelot och Isis skakade på huvudet.
"Det är din uppgift, skicka ner Fai" sa hon innan Lancelot gick.

De lämnas ensamma och Egeria ser sig om i rummet, "Det är vackert." säger hon och han nickar. "Jag är glad att Isis fann dig, lyssna på henne, hon behöver det och förstå henne. Hon har inte haft det lätt och hon må värre än vad det tycks vid första ögonblicket." säger hon och ger Fai en allvarlig blick och han nickar, "Självklart det ska jag." säger han enkelt och Lancelot klampar in. "Fai, Isis vill tala med dig." säger han och Fai nickar och försvinner och de lämnas ensamma.

"Isis får jag komma in?" frågade Fai och hon svarade ett kort ja. Han steg in och tittade undrande på henne och glaset i hennes hand. "Du borde inte dricka så här tidigt på morgonen" sa han oroat och hon log och ställde ner glaset.
"Fai det är något jag vill tala med dig om" sa hon och han satte sig i stolen bredvid henne. "Det gäller i morgon" sa hon och han nickade.
"Jag vet vad du måste göra och jag tänker inte anklaga dig" sa han och hon skakade på huvudet.
"Jag tänker avlägsna löftena för att jag måste men inte mer än så" sa Isis och Fai tittade frågande på henne. "Jag och Lancelot sa att vi hellre var med dig och Egeria. Du måste inte om du vill men jag ber dig tillbringa natten med mig om det än bara för att sova ihop" sa Isis och Fai tittade förvånat på henne och log sedan.
"Det vore en ära My Lady" sa han och kysste hennes hand.

Då dörren stängs bakom dem går han fram till henne med en blick som hon aldrig sett förr. Eller jo hon hade sett den förr men alltid varit rädd för den och undvikit den. "Vill du dela bröllopsnatten med mig?" säger han och Egeria ser förvånat på honom, dels för att hon inte förväntat sig just detta och dels för att hon inte fattade hur detta skulle gå till. "Du" sa han mjukt och la armarna om henne då han såg hur skrämd hon verkade. "Nog måste en skönhet som du fått liknande erbjudanden förr?" flinar han och hon nickar, "Jo, men aldrig tagit emot dem." sa hon och log lite och han drog henne än närmare och tryckte läpparna mot hennes som hon med vilje besvarade, hon ler och nickar, "Ja det gör jag gärna." ler hon glatt, hon hade hittat sin prins.

Isis reste sig upp och såg på Fai med ett leende.
"Jag kan alltid lita på dig" sa Isis och Fai log.
"Jag följer dig vart du än går om det så är till helvete" sa han och hon log.
"Fai" sa hon låg och han kysste henne och hon slöt ögonen, att vara nära Fai fick henne alltid att känna en sorts lugn samtidigt som eldarna rasade inom henne.
"Jag måste återvända till Lancelot" sa han och hon tittade sorgesamt på honom när han gick.

Hon fnittrade till då han skrattande knuffar ner henne på sägen och hennes ögon glittrar av glädje. De upptäcker inte Fai försen han står i rummet och Lancelot ser surt på honom, "Ska inte du lära dig knacka?" säger han surt och drar upp henne på fötter och hon rodnar lite, inte för att det hänt något men för situationen i sig. "Inte försen du lär dig det." flinar Fai och Egeria ser roat på dem, "Bäst att jag går." säger hon och lämnar dem och är snart vid Isis dörr och knackar på.

Isis såg på dörren som Fai hade lämnat, det kanske skulle bli en bra dag i morgon ändå. Hon skulle vara gift med Lancelot men hon slapp gå till sängs med Lancelot. Hon skulle få tillbringa natten med Fai. Hon var inte säker på vad som skulle hända men det kunde knappast bli värre än att vara med Lancelot. Hon reste sig upp och drog på sig en vit klänning och hörde sedan Egeria knacka.
"Kom in" sa hon vänligt.