Albus Dumbledores dotter

AWESOME kapitel♥♥

Mycket bra skrivet!!!!

hmm... vem ar Saras mor? hmm... "tanker tanker" YOU> MUST TO WHITE MORE! XD

SUPERBRA!!!!♥

Nej! DUMMA DAVID! ;( Stackars Sara, hon måste ha haft en helvetedag!

I KNOW WHO YOUR FATHER IS SARA, I KNOW! LOOOOSER! Nejmen, mamman är nog ett mysterium... En tanke slår mig: McGongall?!

Aja, hursomhelst var kapitlet jättebra! Hoppas det kommer mer snart♥

När Cho kom tillbaka en stund senare låg jag fortfarande och grät på sängen. Varför var mitt liv en sådan total katastrof!?
Hon rusade snabbt fram till mig och satte sig på sängkanten.
"Men gumman! Vad har hänt!?" Frågade hon tafatt.
Jag snyftade till och tittade sedan upp på henne, sedan skakade jag på huvudet.
"Ingenting värt att bry sig om" s´varade jag och räckte mig efter en näsduk, när jag inte kunde nå dem tog Cho upp dem och räckte mig en.
"Tack" sa jag medan jag snöt mig.
"Så, berätta nu, vad har hänt?" Upprepade hon. Jag suckade, innan jag började berätta för henne om min hemska kväll. När jag var klar skakade hon på huvudet. "Han är en sådan idiot - David alltså. Jag lovar att bitchblicka honom varje gång han går förbi!" sa hon och jag började skratta lite, innan jag åter igen började gråta.
"Och beträffande din såkallade pappa: han är också en stor idiot som har hjärta att först lämna bort dig och sedan, fjorton år senare, skicka en uggla för att kontakta dig!" Sa hon, jag log lite, men var inte fullt så säker, han hade ju skrivit att det fann andledningar och att det var för mitt eget bästa...
"Så, berätta nu varför du stannade kvar!" Sa jag.
Hon log mystiskt, innan hon svsarade.
"Harry stannade också kvar, och vi... Hade det väldigt trevligt, fast jag grät..." Sa hon. Jag blinkade några gånger.
"O... kej." Hon skrattade till.
"Det fanns bilder på Cedric där inne ju, och jag ställde mig vid dem, och så kom han, och vi kysstes, så jag antar att vi är tillsammans, eller i alla fall dejtar, nu... Och ja. Thats all" Sa hon. Jag väntade till hon var klar innan jag kramade om henne.
"Det är ju jätte kul! Ni är ju jätte söta tillsammans!" Hon log och kramade mig tillbaka, sedan gäspade hon.
"Det är nog bäst att vi försöker sova lite nu, om vi ska orka med resten av veckan!" Hon reste sig upp och bytte snabbt om innan hon kröp ner i sin säng.
Efter en kort stund kunde jag höra små snarkningar från hennes håll, vilket betydde att hon redan somnat.
Jag låg själv vaken i timmar och funderade på brevet, dess avsändare, Cho och Harry och David. Tillslut föll även jag in i en orolig sömn.

Jag vaknade med ett ryck flera timmar senare och tittade på Cho, hon sov fortfarande och när jag reste mig upp skrattade hon till lite i sömnen. Hon verkade vara riktigt lycklig för första gången sedan Cedric dött. Jag suckade och önskade att även jag kunde få chansen att sväva på moln.
Solljuset sken in genom det öppna fönstret trots snön som lagt sig som ett lager över det, och jag fick kisa för att kunna se vad klockan var. Jag hade vaknat två timmar för tidigt, men kände mig helt klarvaken. Så jag gjorde mig i ordning och gick sedan ner till frukosten. Det var inte många andra där nere, men vid rawenclawbordet satt i alla fall en person som jag kände igen. Han vände sig om vid ljudet av dörren som åkte upp. Jag skyndade mig att vända mig om och sprang ut på gården.
Här ute hade ingen ännu kommit och jag njöt av tystnaden, men det varade inte länge för ens jag hörde dörrarna öppnas och personen som varit i Stora salen kom ut.
David gick med snabba steg fram till mig och det verkade inte finnas någon flyktväg. Så i stället log jag stelt mot honom.
"Det är ingen fara, gillar du inte mig längre är det bättre att du är ärlig" sa jag kallt och vände mig om.
"Jag vet, men det var inte det jag ville prata med dig om" sa han, och jag våände mig åter om och tittade honom i ögonen.
"Så vad är det?"
"I somras letade jag upp barnhemmet du bodde på, och bad om att få hälsa på och ställa några frågor. De sa att det gick bra så några dagar senare knackade jag på. Jag bad att få titta i registret över lämnade barn här de senaste 20 åren, men de sa att det inte kom på fråga. Men hon bjöd mig ändå på dryck, och vi satt där och pratade. Jag såg till att hon drack några glas innan jag vågade mig på att fråga igen, och denna gången visade hon mig boken" Sa han "och jag hittade någonting jag tror att du kan vara intresserad av" sa han.
"Och varför har du inte berättat detta tidigare?" Snäste jag
"För att jag ville berätta det för dig på din födelsedag, men bestämde mig för att det var bäst att göra det så snart som möjligt" svarade han.
"Okej, så vad fick du reda på?" Frågade jag nyfiket.
"Jag kan ha fått reda på vem din far är, men jag är inte säker. Och det stod bara ett namn, så jag har ingen aning om vem din mamma är..." Sa han.
Jag kände hur mitt hjärta skenade.
"Så vem är det!?" Frågade jag otåligt.
"Det får du veta på julafton" sa han och log.
"jul...!? Du måste skämta med mig!" Jag ville inte få ett utbrott eftersom att jag ville veta vad han fått reda på, men chansen minskade om vi var förbannade på varandra.
"Jag skickar det i ett brev med din julklapp, men nu måste jag gå. Vi ses sen!" Sa han, och sedan gick han, bara sådär.

Morr, David börjar gå mig på nerverna nu… ;3

Yay! Cho is a good friend

.Ginny.: 1. Du skriver jättebra! Allting låter jättelegant och så! ♥ 2. Det skulle vara kul om du svarade på kommentarerna :3

TÄNK OM DAVID DÖR DÅ?! DÅ VET HON JU INTE VEM HENNES PAPPA ÄR… *butter*
Å nej! Det kommer säkert hända, och nu har jag spoilat allting för er andra ♥


Jättebra kapitel! ♥♥♥♥♥♥♥♥

Självklart kan jag börja svara på kommentarerna! Jag börjar med dig! xp

Ja, mig med! Funderade på om Sara skulle smälla till honom, men nää...

Haha, ibland i alla fall! x]

Åh, tack så mycket! ♥

Fy dig! Nu får jag hitta på något annat i stället! Nej, men vi får väl se! ♥

Taack!!

Haha, bra VARFÖR SMÄLLDE INTE SARA TILL HONOM? O.o Han förtjänar det… *evil skratt*

Yay! Jag kom på dig ♥. Haha ok ;3

När kommer det nytt kapitel? :3

Haha, antagligen i dag eller i morgon - det lutar åt i morgon!

YAY! ^^