Sista året på Hogwarts

Shino ser på Aravis, han sitter väl i samma sits egentligen. För det första så vill han inte sända sina insekter i Voldemorts väg när han inte är säker på att de ens skulle ge någon effekt. Det verkar absurt att sända dem till sin dödsdom om det inte ens skulle påverka något, varför välja honom? Naruto skulle säkert ha en chans. Han vinner alltid - kanske för att han vägrar ge upp. Tenten eller Neji skulle kanske ha klarat det och vad är det han säger!? Han är Shino Aburame, han fixar det är. Det är väl därför han är här? För att han kan klara det.
"Jag vet inte det, Aravis. Om mannen redan är nere så kan nog stålet göra slut på det hela." Säger Shino och betraktar de som ska till att lämna rummet och reser sig, en bensträckare skulle inte skada.

Fai följde efter Zuko ut i korridoren och tittade mot porträtten.
"De rör sig" sa han och gick fram till en av bilderna och petade på den.
"Sluta peta på mig" sa mannen i tavlan.
"Whoo, de kan prata" sa han leende och tittade sedan på Zuko. "Så vilket håll vill fursten gå?" frågade han och tittade på honom. Fai var nyfiken på om det fanns en fjäder i den här världen. Han sträckte på sig och såg sig nyfiket omkring.

Zuko hoppade till en aning då mannen i tavlan talade. Hade någon satt dit honom, var han instängd? Zuko kollade än det ena än det andra hållet. Det spelade inte så stor roll, han ville enbart se om de kunde hitta något värt att hitta.
"Varför tar vi inte detta hållet", sade han och började gå åt vänster.
Han antog att de andra hängde efter om de så ville men vände sig sedan emot Fai.
"Är det någon som stängt in mannen i tavlan?" ekade han sina funderingar.

Fai log roat mot Zuko.
"Han kommer inte åt dig" sa han roat till Zuko. Han undrade om Zuko var rädd för magi, eller om han inte var van vid det.
"Det ser ut som ett fint håll" sa Fai och följde efter Zuko och skakade sedan på huvudet.
"Nej, han är död." sa han och log. "Någon har målat tavlan och sedan förtrollat den så att tavlan kan röra sig" sa han och tittade på Zuko.
"Hur är ditt hemland?" frågade han nyfiket.

Zuko log inte. Aldrig förr hade han sett en tavla röra sig och absolut inte en som talade. Medan de fortsatte genom en mörka korridoren där fler tavlor kollade efter dem funderade han över hur han på bästa sätt skulle beskriva sitt land. Så annorlunda jämfört med denna och Fais hemland var kanske ännu mer olikt.
"Inget likt detta, det finns ingen elektricitet, inte magi som här istället finns det bändare som kan hantera de olika elementen."Han visste att det var en fattig beskrivning och fortsatte."Mitt hemland, mitt folk har befunnit sig i krig väldigt länge och med hjälp av avataren så håller vi på att bygga upp det igen. Inte bara eldnationen utan också de andra nationerna och därför måste jag tillbaka."
Det var inte den enda anledningen, han ville hem till sin familj med.
"Hur ser ditt ut?" frågade han och konstaterade sedan "jag antar att det finns magi där."

Fai nickade och log.
"Avataren? Vad gör han? Är han en sorts kung över er alla?" frågade Fai och nickade sedan "Jag antar att du vill tillbaka till din familj med?" frågade Fai och tittade sedan rakt fram. Han funderade, vilket var hans hemland? Han undrade om han skulle beskriva det. Han vände sig mot Zuko och log sedan.
"Jaaaaaaa" började han fundersamt "Hur förklarar man mitt land. Det är kallt men det märks nog på mina kläder" skrattade han "Det är en svår fråga jag har magi och Ashura har någon sorts magi" sa han och tänkte på kungen som sov på botten av en dammen.

Zuko flinade lite men svarade inte. Fai kom med så många frågor och besvarade inga själv men det var inte enbart därför han inte svarade. Han hade hört ett ljud.
"Det är någon eller något där framme", viskade han nästan ljudlöst och fortsatte framåt något mer vaksam.
Han ville inte använda eld, det skulle bara avslöja honom. Det skulle avslöja dem allihopa och allt skulle varit över.

Fai tittade framåt och såg in i mörkret, han såg inte så mycket, men han kände någons närvaro. Han funderade och log sedan.
"Du där borta vill du vara med oss?" frågade Fai och vinkade mot det som stod där framme. Han kände magin komma emot dem och puttade undan Zuko och hoppade högt upp i luften, det var tur att han var bra på att undvika att bli träffade. Han hade övat med Kurogane, den andra mannen fick aldrig tag på honom.
"Jag tror inte personen vill vara med att leka" sa Fai och log mot Zuko

Zuko stapplade till och tappade balansen då Fai knuffade honom men han fann den snabbt igen. Något for förbi jämte honom, vad visste han inte men han gissade att det var någon sorts magi.
"Kom igen, låt oss fånga honom innan han berättar att vi är här", sade Zuko och satte efter personen som flytt genom en dörr lik alla de andra.
Han rusade fram till dörren, öppnade den men han såg ingen även om rummet var litet och tomt. Zuko tittade efter Fai.
"Känner du av honom?" frågade Zuko som börjat förstå att Fai kunde känna magi igenom sin.
Han hade ingen aning om hur det fungerade för Zuko kände inget, i alla fall inte som då han och Aang mött drakarna eller någon annan gång då han träffat på några av de andra första bändarna.

Fai landade enkelt på golvet och tittade på Zuko när han sprang efter mannen. Fai gick lugnt efter, han kände ingen mening med att stressa, mannen kunde inte fly någonstans. Han gick fram till dörren och tittade på rummet. Det var ett enkelt rum, han undrade om det var så här deras skolokaler skulle se ut.
"Ja" sa Fai och gick fram till en bänk där han kände en kraft ifrån. Han petade på mannen. "Han är mjuk" sa Fai och mannen visade sig snart, han kunde inte vara äldre än sjutton.
"Whooo är du inte lite för liten för att leka med oss? Vi vill inte att du skall skada dig" sa Fai och log stort även om han tittade hotfullt på mannen medans han sa det. Han vände sig sedan om mot Zuko och log.
"Tada, här är han" skrattade Fai.