Vampire lady (privat)

Hon såg på honom. "Du gjorde mig så här. Du gjorde så här.." Hon brast ut i gråt och tårar av blod började rinna längst hennes kinder. "varför?"

"För att jag älskar dig." var hans svar. "Jag har gjort det sen första gången du tog annstälning hos mig, så detta är enda sättet till oss att leva ihop."

Hon såg upp röd i ansiktet och skakade på huvudet. "Du kidnappade mig. sa att jag skulle få jobb och mat." Hon såg bort. "Jag.." Hon vände sig om och började gå,

"Det fick du ju med, eller hur?" sa han smått irreterat och lät henne gå, hon skulle komma tillbaka, om inte så skulle han finna henne.

Hon gick och lade sig i en övergiven byggnad i mörkret och torkade bort blodet.

"vad var det med henne?" Han drog åt sig Adriana och log. "kom du ska inte bli ful på blod."

"Det med att vara tvungen att släcka människoliv." sa han och såg på Adriana och undrade för sig själv varför hon inte blev sådan. Men Adriana hade drivits av hämdbegär, och de hade hjälpt henne att släcka deras liv.
"Jag går och pratar med henne." sa Adriana och lösgjorde sig ur mannens grepp om henne.

"Nej det ska du inte." Han tog henne och höll henne i sin famn. "Hon vill inte ha någon hjälp längre. Hon känner världen har svikit henne." Han smekte hennes hår. "Och du fröken måste tvätta dig."

"Struntar jag i." sa hon och försökte ta sig loss från honom. hon gillade inte hur han bestämde, vad han trodde var bäst för henne. "Snälla, låt mig prata med henne." sa hon tillslut bedjande och såg på honom.

"Hon vill inte sa jag. jag vet det." Han såg bestämt på henne men släppte henne. "Men kom tillbaka innan solen går upp. jag borde säga vi dör av solen."

"Tack, för den upplysningen." fräste hon irreterat åt honom när han äntligen släppt henne och sprang därifrån så han inte kunde få tag i henne.
Hon försvann iväg och hittade byggnaden där Kendra försvunnit in, hon öppnar försiktigt dörren och går in, "Hej, hur är det." säger hon försiktigt in i morkret och stänger dörren ty hon känner på sig att Kendra är där.