I en förändrad värld (Roll för alla)

(( En grotta? xD))

Smaart! Känner vi varann eller ska vi helt mystiskt hitta varann

(Jepp ^^ vi kör på en grotta i skogen xD ^^ xD och nej vi känner inte varandra ;P )

"Jag är själv på väg dit, så gärna" svarar Jessi. Hennes mor hade alltid sagt att hon var för frammåt i sitt sätt, hennes bror hade så vacker kallat det stöddig, men han var ju som han var. Men hennes far tyckte att hon var tuff. När modern försökte få Jessi att stanna kvar i lägret och sy eller laga mat hade hon följt med pojkarna ut i skogen på jakt. Ruinerna hade sedan blivit bombade och Jessi var den enda som klarat sig, alla andra var döda eller fångade.

Sonia kunde inte tro det, lyckan hade lett mot henne då den stora besten till hund kommit till hennes undsättning. Nu sprang hon och hundens ägare, en ung kvinna så snabbt de kunde. Hon såg vakterna komma och drog fram sin dolk och utan att tänka efter kastade hon den. Den flög som en projektil genom luften och genomborrade en vakts bröstkorg. Sonia visste att det var tillräckligt nära hjärtat för att han skulle dö, men det fanns många vakter kvar och hon behövde ett vapen. Hon såg en av förföljarna komma tillräckligt mära så hon sträckte sig fram, sparkade honom mellan benen och tog hans revolver innan hon sprang upp jämsides med flickan igen.

Ross gav Jessi ett snabbt leende innan han försvann bakom hörnet mot det hållet som skogen fanns. Det fanns inte ett spår av soldaterna, vilket var väldigt misstänksamt. Man visste aldrig med dem, även fast de enligt Ross egna åsikt, inte precis var de smartaste individerna i samhället.
Då de var framme vid staketet så stannade han inte för att vänta på Jessi, istället hoppade han genast över till skogsbrynet och väntade på henne där istället.

Jenna hinner inte mer än endast några kilometer fören Hundskrället glatt kommer emot henne viftande på svansen något löjligt mycket. Soldaterna sågs inte till någonstans.
”Har du lett dem vilse? ”Frågade hon Hundskrället mjukt och hade en liten brottningsmatch med honom på den mjuka mossan.
De behövde båda två ett bad då Jenna stank av ruttetkött och svett medan Hundskrället hade intorkat blod i pälsen. Nej, tänkte Jenna för sig själv. Aldrig mer skulle hon gå i närheten av en stad. De innebar bara trubbel, ingen tvekan om det. Fortfarande försiktigt började dem ta sig igenom skogen men i en riktning bort ifrån soldaterna bara för säkerhetsskull. Jenna tvivlade starkt på att de skulle få se soldaterna igen och hängde bågen över axeln och pilarna i bältet. Istället tog hon upp en Y-formad gren. Någonstans, hon mindes inte varifrån hade hon lärt sig att med hjälp av en så kallad slagruta kunde man hitta vatten. Inte för att det någonsin hade funkat för henne men vem visste? Flickan som satt dem i en sådan fara var redan glömd.

((Vet att detta blev lite konstigt men men ... ))

(( Skrev detta innan jag såg ditt goodwill ouupss. ))

Leia forsätter längre in i skogen.
Helst hoppades hon på en grotta, men ett stort träd eller en sten brukade räcka till att hålla regn och kyla borta. Och göra en osynlig från ruinernas håll.
Hon pustade ut och tog av sig jackan och lade ned den i ryggsäcken. Nu gick hon i en bomulls tröja och läderjeans.
Kallt? Ja, Enkelt att ta sig fram i? Ja.
Hon fortsatte. Inte helt säker på vad hon letade efter, men säker på att hon skulle veta när hon väl såg det.

Jessi följde efter Ross. Han var snabb, men det gjorde henne inget, det var perfekt takt för henne. Med lätta steg var hon tätt efter honom hela tiden. De nådde staketet och hon hoppade över det likt en katt, som hon hade hoppat mellan taken. Hon såg in i skogen och slängde en snabb och road blick på Ross innan hon började vandra innåt skogen.

Ross blev en aning förvånad över hur bra Jessi hade hunnit med honom, han var ju inte precis någon som gillade att vänta eller något heller så han hade sprungit på som vanligt.
"Så, hur lyder din historia?"frågade han då han hade kommit upp bredvid henne. Han var inte precis den person som var nyfiken på andra människors liv, han ville endast försöka komma på något bra att prata om.