PRS mellan t i l d a och mig :3

"Som jag ser det, är enda lösningen att antingen låta honom gå själv eller att bära honom", sa Mere enkelt och stirrade på såret för att försöka avgöra hur djupt det var.

Jag nickade.
"Vad tror du är bäst för dig?" frågade jag. "Vi måste ta dig med, så att lämna dig är inget alternativ."
Mannen grimaserade lätt men sa:
"Jag kan försöka gå. Jag behöver nog mest lite stöd."

"Legolas och jag kan vara stöd", sa Mere snabbt och log lite.

Mannen nickade.
"Ska vi röra på oss då?" föreslog jag. "Har du några saker eller ägodelar?"
"Bara mitt svärd", sa han och pekade på ett svärd längst bort i tältet.
"Det tar jag", sa jag och plockade upp det.

"Då går vi." sa Mere.

Hjälper mannen upp så smärtfritt som möjligt och överlämnar honom åt Legolas.

Mere stödde honom medan de gick, innan han tvärt stannade.
"Vad är det?" frågade Mere kvickt.

Jag stannade snabbt upp och tittade på mannen.
"Är du okej?" frågade jag.
Han nickade men grimaserade samtidigt.
"Det är smärtsamt, men jag klarar mig. Det är inte långt kvar", sa han.

Mere nickade tyst, men lyssnade uppmärksamt. Samditigt som mannen stannat, hade hon hört en gren knäckas bakom ett träd.

"Är du okej, Mere?" frågade jag.