Lily Potters första år [SV]

♥ ♥ ♥ me toooooooo

Kapitel 9


"Möt mig vid Ingångshallen vid klockan tre. Och ta med dig din kappa." viskade Albus i Lilys öra, när han gick förbi henne under frukosten.
Lily tittade frågande på honom, men han log bara hemlighetsfullt.
Resten av dagen gick sakta, som dagar alltid gör när man längtar efter någonting. Men till slut så blev klockan tio i tre och Lily tog sin kappa och gick ner för att möta Albus.
Han stod och väntade på henne i Ingångshallen och han log stort.
"Kom med mig!" Han tog tag i hennes arm och drog med henne ut ur porten och iväg över skolområdet.
"Vad ska vi göra?" frågade Lily.
"Vi ska hälsa på Hagrid." Albus pekade ner mot en liten stuga en bit framför dem. "Han vill gärna träffa dig."
Lily blev genast nyfiken. Hon ville också träffa den här Hagrid som hennes pappa var god vän med och som hennes bror berättat om.
Dem kom fram till stugan och Albus knackade på dörren.
Den öppnades och det gjorde också Lilys mun.
Framför henne stod en buske, ett berg och en sten. Eller det var i alla fall det första som kom in i hennes huvud då Rubeus Hagrid steg ut ur stugan.
Han var enorm. Inte bara på längden utan han var också ganska bred. Hela Lilys huvud hade nästan kunnat få plats i hans hand.
Men det förstås, tänkte Lily, han är ju en halvjätte.
Han bar en lång rock och rejäla stövlar. Hans toviga hår och skägg var brungrått och hängde över övre delen av bröstet och ryggen.
Ett leende spred sig över hans ansikte när han fick syn på Lily.
"Så du e Albus lillasyster." sade han vänligt. "Du liknar din mor väldigt mycket." Han kastade en blick på Lilys röda hår och bruna ögon.
"Hej Albus!" sade han sedan.
"Hallå Hagrid."
"Kom in, kom in!" Hagrid backade och lät dem kliva förbi, sedan stängde han dörren bakom dem.
Lily möttes av dregel och päls så fort hon tagit ett steg innanför dörren och hon kände hur hon föll till golvet.
En stor brun hund hade kastat sig över henne i lycka och slickade henne i ansiktet.
Hagrid puttade bort hunden och hjälpte henne att ställa sig upp igen.
Albus stod bredvid och skrattade och Lily gav honom en sur blick.
"Ledsen för det." sade Hagrid. "Han älskar barn."
"Det gör ingenting."
Lily log och klappade hunden på huvudet. "Vad heter han?"
"Fang." sade Hagrid och log. "Det hette min förra hund också. Din far kanske har nämnt honom?"
Lily nickade.
"Han dog tyvärr, som alla djur gör. Men jag kände mig så ensam utan honom och så hittade jag den här lilla rackaren. Han var bara en liten valp. Kunde inte lämna honom i affären, så jag köpte honom. Döpte honom till Fang II, fast han kallas bara för Fang." Fang skällde glatt och Hagrids leende blev bredare.
"Jag tänkte precis göra lite te. Skulle ni vilja ha?"
Albus och Lily tackade ja och dem slog sig ner runt bordet.
Det var mysigt att sitta där och prata med Hagrid. Han berättade om deras pappa och lite vad han hade gjort tillsammans med honom.
Dem frågade också vad han varit för sjuk.
"Nja....jag kanske inte riktigt har varit sjuk. Jag vet inte riktigt vem som först lade ut det ryktet.
Man kan säga att jag har varit ledig." Det hade varit det enda han hade sagt, och han hade inte velat gå in mer på ämnet.
Vilket gjorde Lily nyfiken.

När Lily och Albus lämnade Hagrid så hade det börjat mörkna. Vintern var på väg och luften blev kyligare och kyligare för varje dag.
Dem gick under tystnad över det öde skolområdet. Resten av eleverna var i Stora Salen och åt middag. Lily kände hur det kurrade i hennes mage, hon hade inte ätit någonting hos Hagrid. Han hade erkänt att han inte var den bästa kocken och att det inte fanns många som uppskattade han matlagning, så dem nöjde sig med te.
"Så..." sade Albus. "Vad tror du Hagrid har gjort?"
Lily funderade. Hon hade faktiskt ingen aning. Hon kände ju honom inte så väl och visste inte vad han brukade göra.
"Jag vet inte riktigt." sade hon.
Albus började säga någonting men Lily lyssnade inte. Någonting hade fångat hennes uppmärksamhet, en skugga i hörnet av hennes synfält.
Hon vände sig om. Någon stod i utkanten av skogen, inte så långt ifrån dem. Det såg ut som en människa, en man kanske. Lily kunde bara urskilja skuggan av honom då han skymdes av mörkret och träden.
"Vad är det?" Albus hade stannat några meter framför Lily när han märkt att hon inte hängde med.
Lily tittade på honom och sedan bort mot stället där mannen stått och hon upptäckte, till sin förvåning, att han inte var där.
"Vad är det?" upprepade Albus. Han såg frågande ut. Lily kände sig bara förvirrad.
"Jag tyckte att jag såg någonting. Men jag inbillade mig nog bara."
Albus ryckte på axlarna och fortsatte gå. Lily följde efter, men kunde inte låta bli att kasta blickar över axeln var och vartannat steg hon tog.

Jättebra! ♥

meeeer beata ♥

QWERTYUIOPÅASDFGHJKLÖÄZXCVBNM!

MEEER

Jättesuperdupermycketbra!! MEEEEEEEEER!
Mer,mer, mer, mer, mer, mer, mer, mer, mer, mer, mer, mer, mer, mer, mer, mer, mer, mer!
Mer,mer, mer, mer, mer, mer, mer, mer, mer, mer, mer, mer, mer, mer, mer, mer, mer, mer!

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ *älska*

♥Lily Potters första år ♥

!Lägg märke till att du skrev! " När Lily och James lämnade Hagrid så hade det börjat mörkna."
Vad hände med Albus!?
Du blev nog så uppslukad av din berättelse att du inte tänkte på det
Mycket trevlig läsning annars.

Superbra!