Någon som vill rolla?

Jag följde ljudet av rösten. Jag undrade vem det var, och utan sminket, hörlurarna och de vanliga kläderna kände jag mig ovanligt osäker. Jag gick runt ett träd, och kom fram till ett fält fyllt av brännässlor.
"Hallå?", ropade jag igen

Jag hörde någon prata. Jag tror jag kände igen rösten men jag var inte helt säker. Så jag ropade några instruktioner.
"Hallå! Lystna noga! Gå först långsamt mot min röst, efter tre steg gå höger. Hoppa över den ganska stora brännäslan och sedan tar du 2 steg fram!"

Jag lydde rösten och kom fram till en håla, där jag skymtade en människa i.
"Vem är det?", frågade jag försiktigt samtidigt som jag funderade på hur jag skulle få upp den där ifrån

Jag tog av mig halm hatten och visade mitt ansikte. Jag var inte säker på om det var Darin. Han hade ju inga hörlurar och inget smink men jag chansade.
"Darin är det du? Det är Josh!"

"Josh", utropade jag glatt.
"Men hur hamlade du här?"

"Jag trampade i näslorna. Kan du hjälpa mig upp?"

"Visst!", jag sträckte ner handen i hållet, samtidigt som jag tog stöd med den andra

Jag tog tag i Darins hand och en rot jag såg och försökte ta mig upp. När jag var uppe sa jag.
"Tack. Du var uppe tidigt. Är Lova uppe också?"

Lova:
När jag vaknar är det helt tyst i rummet, bara vindens svaga brus förs där utanför. Eller... Nej, två röster.
Jag tittar mig omkring i det lilla rummet.
Vandrarhemmet. Ja, där var jag. Juste. Jag lutar händerna mot huvudet och lägger mig tillrätta på kudden igen.
Jag vill somna om, men kan inte. Jag tänker bara på de två rösterna där ute och plötsligt ser jag att Darins säng är tom.
Ah, rösterna där ute måste vara Darin och... Darin och, och Josh! Ja, så hette han.
Jag bestämmer mig för att gå ut till dem. Jag kliver upp ur
sängen och sätter på mig de korta hängselbyxorna och en randigtröja under.
Innan jag springer ner för trappan får jag syn på en klocka och ser att klockan är kvart över sex.
Jag stönar. Varför skulle jag vakna så tidigt?
Aja. Nu är det försent att vända. Jag springer ner för trappan och ut i skogen. Nu hör jag rösterna tydligare, och som jag trott står där Darin och Josh.
"Hej!" Ler jag upphetsat.

"Det var så lite så", svarar jag Josh när Lova kommer springande.
"Hej!", jag ger henne ett försiktigt leende