Narnia

De följande dygnen behandlades Sam som något mellan en slav och en prydnad. Hon satt fastkedjad vid tronen medans häxans medhjälpare kom för att besöka häxan. De hånade Sam och häxan visade då och då sin makt genom att slå Sam sönder och samman. Visa att profetsian inte var något att vara rädd för att hon var bara en enka människovarelse utan makt som häxan hade all makt över. Varje kväll blev Sam ihälld en dryck, som förodligen höll henne vid liv men knappt mer än så.

De följande dagarna var Andrew nästan konstant i rörelse. Han åt på vägen, och han kunde oftast inte sova så de bara fortsatte och fortsatte. Till sist skymtades slottet längre bort. Andrew såg på herr bäver, skulle han lämna honom nu? Men han traskade på, och Andrew tyckte det kunde vara lika bra att inte säga något, så kanske han skulle slippa gå dit ensam.

Någon enstaka gång fördes en fånge in men häxan förvandlade dem till sten eller kastade dem i fängelsehålan. Sam försökte göra något för att hindra henne men blev bara bortsläpad, och mycket kunde hon inte göra ändå. Hon var nu mer död än levande och låg kall och orörlig vid tronen då häxan för första gången gjorde sig klar för att åka. Hon beodrade fram släden men brydde sig inte om Sam när dvärgen frågade vad de skulle göra med henne. "Hon kan ändå inte göra något och ingen vill ju ändå inte ha henne, annars skulle de väll vara här." och Sam innser att det är sant, när hon hör släden med plingorna avlägsna sig. Ingen hade kommit för att rädda henne, ingen inte ens Andrew, hon kunde lika gärna dö.

Andrew och herr bäver blir tvungna att bokstavligt talat kasta sig in bland träden, då Vita Häxan börjar åka åt deras håll. Sakta, så när hon passerar hör de enstaka ord:
"Vi ska hitta den andre" var det de hörde. Alltså de letade nu efter Andrew. Herr bäver blev rädd att de skulle ta hans fru ifall de inte hittade Andrew, så han sade åt honom att springa efter. Medan han själv bokstavligt talat sprang emot slottet som var väldigt nära nu.

Sam rörde sig inte ur fläcken, inte för att hon ändå skulle kunnat eller orkat. Hon var inte längre fastkedjad eftersom ho var så pass försvagad att hon inte kunde ta sig därifrån. Hon bara låg utslängd på stengolvet med huden lika vit som klänningen hon bar och håret lika rött som ärren som täckte hennes magra kropp. Hon var iskall, men kylan bekom henne inte, hon bara låg och väntade på döden.

Andrew gick in i slottet. Försiktigt kollade han sig för, och snart såg han det där röda håret på golvet bredvid en sorts tron. Han sprang fram till henne.
"Sam?!" viskar han fram till henne, hon såg så illa ut. Sam såg inte ens ut att kunna gå. Skulle han vara tvungen att bara ut henne?

Sam rycker till då hon hör rösten och öppnar ögonen. "Andrew" säger hon med svag röst, hon som trodde inte ens att han skulle komma. Hon försöker att röra sig, men bara stönar till, kroppen värkte och hon orkade eller kunde inte ens röra på sig.

(Tomten kan ju alltid ge dem typ skjuts till Aslan så kan han hjälpa Sam sen...eller? xD)

(japp det var det jag tänkte xD)

Andrew var lättad över att hon åtminstone levde.
"Jag ska få dig härifrån, jag lovar" säger han till henne. Andrew förstod att hon hade så ont att hon knappt kunde röra sig. Han hörde något ute på gårdsplanen. Tänk om det var häxan som kommit tillbaka?

(Jag läser dina tankar mwahahahaha xD)

Då Sam hör något ute på gårdsplanen stelnar hon till och ser skrämt på Andrew. "Det kan vara hxan, försvinn, gömm dig, hon får inte hitta dig här." säger Sam skrämt vid tanken på vad häxan kunde göra då mot Andrew.

(Oh no. DET ÄR JU JAG SOM SKA LÄSA DINA xD)

Andrew skakar på huvudet.
"Jag lämnar dig inte" säger han. Han tänkte inte lämna henne i häxans våld, inte ens låta häxan röra henne. Utan han funderar på hur han ska få bort henne härifrån på det snabbaste och minst smärtsamma sättet för henne. Vilket vore att bära henne, vilket han faktiskt gör sedan. Då kommer någon i en röd dräkt in i rummet. Det är inte häxan utan det är någon som förklätt sig till en tomte.