Meeting of the worlds [Begränsat]

"Oh!" utbrast han. "Oh oh oh! I forgot to ask before!" sade han och sprang fram till bartendern. "Ok, litsen closely, for this matter is very urgent, more urgent than you could ever imagine! WAY more urgent than this land of cows, I mean Mu. Do you understand the urgency of this? Don't answer!" sade han snabbt. "Ok... I really don't dare you to ask this, you might ruing all of my hope of existance. But I must ask you... I hope you do understand." han drog efter andan och bartendern himlade med ögonen. "A- Oh my god... Ok, here it goes... Am I ginger?"
"No." svarade bartendern kort.
"DAMN IT!" skrek han till. "Sorry, always wanted to be ginger. Don't mind me. Say, you don't have any fishfingers?"
"What the hell is that? Fishes don't have fingers, they have fins."
"Of course they have. Sorry. What about custard?"
"Never heard of it. Maybe a pear?"
"WHAT?!" skrek han till igen. "Are you trying to kill me? Never mind, I'll go hungry."

Hello! Jag vet att det är fullt och så men går det att joina?

Kan lägga till en plats. Gör bara en mall.

Namn: John Watson
Hemvärld: London, 2013(?)
Ålder:ca 35-40 år
Huvudvapen/verktyg: Pistol
Fordon (inte ett krav) :-
Utseende: (Martin freeman)
Ärkefiende(r) : James Moriarty

(Hehe, awesome. ^^)

(Hahahha detta rollspelet har så många fandoms och det kommer bli sjukt när alla rollspelar tillsammans! XD)

John kastade en sista blick över lägen heten på 221B innan han tog sin resväska och gick ut genom dörren.
"Are you sure that you don't want to stay?" frågade mrs Hudson.
"Yes, I'm sorry but there's too many feelings here" sa John med en suck.
Efter Sherlocks fall blev det svårrare och svårare att inte tänka på honom, så han bestämde sig för att åka från London.
John kramade mrs hudson en sista gång sedan gick ut genom ytterdörren och kollade på dörren, vände sig om och gick in i taxin som väntade på honom.

Han drog ut en banan från den andra innerfickan och började äta den istället. Sedan satte han sig framför Orange, som såg allmänt irriterad ut, han förstod inte varför. Han tog fram sin termos med te, men teet var nu kallt. Han riktade screwdrivern mot den och körde på den, och det funkade utan explosioner.

Chell tittar irriterat på Doktorn som sätter sig framför henne. Förstår han inte att hon inte vill prata med honom? När Doktorn fick mat att explodera upp i hennes ansikte bestämde Chell sig, hon avskyr honom.
Ånga fångar hennes blick och hon lägger märke till en liten skål varm soppa. Den ser faktiskt väldigt god ut, innehåller nog pumpa. Konstigt att det inte sitter någon och äter den... Vem lämnar bara en skål soppa efter sig?
Hon tittar sig runt omkring och ser Link samt... Midna heter hon nog, som sitter och äter ut lika dana skålar som den som står framför henne. Chell greppar tag om sin skål, trots att den är så varm att det bränns, och flyttar sig från Doktorn. Han pratar ändå alldeles för mycket om sig själv för att änns märka att Chell försvinner.
Hon drar fram en stol och sätter sig vid Link och Midnas bord. En snabb nick till hälsning och sedan nästan vräker hon i sig soppan.

Efter att Oeange lämnat bordet kom en servitris fram och frågade hur maten var.
"Well, I wouldn't know, I didn't have any." sade han och skrattade åt sitt eget skämt. "Say, you haven't seen any strange happenings here lately?" frågade han, servitrisen tänkte efter.
"Well, there is of course you lot arriving. We never have visitors. Then a huge golden ball appeared above the city, and-"
"What?!"
"A huge golden ball. Didn't you notice it?"
"Not really, no. What else?" sade han, men ville springa ut och undersöka direkt.
"Well, the moon keeps growing, but slowly. And we found this funny, talking potato the other day. Would you like to see it?"
"Not now."
"Are you sure? It even has an eye."
"No, I don't want to. What kind of creatures lives in that forest of yours?"
"Bears. Lots and lots of bears. Big ones too. Are you su-"
"Yes! I'm sure, I'll betetr go out investegating that ball anyway." sade han och skyndade sig ut.