The search for the Dragon Sphere (Privat)

"Hur vet du det?" Svarar Kurush med utmanande blick, nu är han riktigt intresserad.

"Jag bara vet det.." muttrar Penelope och tittar upp mot Kurush.

"Du kan iallafall testa och se." Svarar Kurush envist.

"hmm. Det var..." hon tvekade tittade bort.

Kurush ser nyfiket på henne, trots att han försöker dölja det.

Penelope tar ett djupt andetag, och sluter ögonen.
Hur skulle hon berätta? Kan hon ens lita på honom.
Hon får helt enkelt annförto sig till honom, tro att hon kan lita på honom. 1 cell i huvudet säger åt henne att bara säga det, men resten vägrar. Hon andas ut och tittar upp mot Kurush. Det börjar sprida sig snart vill hon berätta för honom om det, varför vet hon inte... Hon suckar.
"Det var en gång en familj som bodde i utkanten av en by, inte långt i från slottet.."
Allt spelades upp så tydligt att hon kan berätta allt i detaljer, men hon kanske inte behöver göra det. Hon minns det gamla huset, det huset gjort av trä, en trasig dörr som inte gick att låsa ordentligt.
"Familjen innehöll en man och en kvinna som hade en dotter som dem älskade med djupet av sitt hjärta" det hugger till i hennes hjärta.
"Familjen har aldrig behövt oroa sig om att kungen skulle komma till dom, för dem var helt säkra på att dom inte skulle bli besökta av kungen."
hon blir tyst ett tag.
"Men dem hade fel, det var en kall augustikväll och deras dotter var 6 år och 1 vecka, och tre dagar gammal"
Hon minns det, och tänkte aldrig glömma åldern då helvetet startade.
"Det knackade på dörren. Nej dörren bröts upp och kungens männ kom in och började riva huset upp och ned.. Dom gick mot attack mot dottern som kommit fram och börjat skrika. Men modern hade kommit fram och försökt skydda sin dotter, men misste livet med 3 pilar i bröstet" Hon blundar.
"Fadern tog dottern med sig och flydde.."
Hon låter allt flyta in innan hon fortsätter.
"Dem levde i skogen ensamma. Och en dag så hade entligen dom skaffat ett litet hus dom kunde bo i under vintern.. Men när fadern då skulle gå ut i skogen för att hugga ned ett träd, då det snart var julafton så fick dottern syn på någon. Det var kungen och hans männ. Vad gjorde dom här? Det visste hon inte men hon satt knäpptyst i det fallfärdiga huset då kungen drog upp en fackla och kastade in den i skogen.. Långsamt så började det och brinna i skogen och dottern hörde ett skrik, ett så bekant skrik, hennes fars.."
Penelope tittade ned på sina fötter.
"Flickan var bara 10 år då det hände.."
Efter ett tag så sa hon:
"Och denna flicka var jag, och det var min familj.." hon tittade upp mot Kurush för att se hans reaktion.

Kurush tänker, funderar och väger med ett allvarsamt uttryck. Hans familj fick han aldrig lära känna, när han uppvisade ovanlig intelligens - alltså mer ormlik intelligens, sattes han hos kungen. Han fick inte välja, men av någon anledning så accepterade Kurush det hela. Kanske för att han fick växa upp med det. Senare under sin tid på slottet kom hans syskon från ingenstans, de utförde uppdrag åt kungen och Kurush träffade på dem för första gången på år. Han hade ändå sett en kung dö, för att ersättas. Lite som en trasig hammare, den var bara att byta ut med en ny. Inget viktigt.
"Intressant, många avskyr regimen för mindre skäl än dina. Du har iallafall befogenhet att sky kungen. Men säg mig, varför utför du uppdraget åt honom? Varför inte bara ta hans liv, många tycker som du och han har ingen arvinge än." Svarar Kurush, en aning hjärtlöst möjligtvis. Men det är en rätt intressant frågeställning.

Penelope rycker på axlarna.
Hon vet inte varför hon gått med på detta.
"jag vet inte..." mumlar hon och ler ansträngt.

"Jag antar att det inte är var rädsla." Svarar Kurush, det är ett påstående egentligen.

"nej..." mumlar hon.