den som vill rolla hungerspelen tittar hit

Lizzie flätade sitt blonda hår och tog på sig sin finaste klänning.
"Du är verkligen vacker i år", hennes mamma stod i dörröppningen.
"Tack mamma", sa hon och log.
Hennes ögon var tårfyllda.
Hennes mamma skulle inte klara av att förlora en till dotter till regimen.
"Det blir inte jag mamma", tröstade hon och gick ut till ceremonin.

Jag tänkte inte på att jag kunde bli vald, jag var mest orolig att nån av mina syskon skulle bli det, det gick ju bra förra året...
Jag lät håret vara utsläppt och drog på mig en röd klänning med vit spets, mamma var stressad och orolig, det syndes på henne. Vi andra som kunde bli valda tog det lungt och klädde tysta på oss.
När alla var klara satte vi oss runt det gamla bordet i mitten av vår koja till hus. Vi bad alla en tyst bön för vår döda far. Det gjorde vi alltid när det var slåtterdag.
Då kände man att det var på rigtigt, att man kunde bli vald. Efter bönen blev lek till alvar, vi satt tysta, mamma reste sig och sa att det var dags att gå.

Ok Lena du kan skriva sen

Användarnamn atronusblue
Karaktärnamn:Glace
Kön ojke
Ålder:16
Utseende:Brunt hår,Blåa ögon.
Familj:En mamma och Pappa
Distrikt:2
Karriärist eller inte:Ja
Personlighet: (Vet inte)
Bäst på? ilbåge (Långbåge)
Sämst på? pjut

Jaa en till

"Oliver, tänk om det blir jag?!" sa Rosii (lilla syster)
"Det blir det inte ..." svarade Oliver. Han och Rosii var påväg till slåttern.
"Varför tror du det?" frågade Rosii.
"Magkänsla" sa Oliver snabbt. Han och Rosii intog sina platser. Oliver stod brevid en kille som kanske var 16 år och såg väldigt orolig ut. En kvinna kom upp på scenen och visade filmen. Tillslut sa hon:
"Mina damer, ni är först." Hon tog upp en lapp och sa: "Sicci Booliar." En tjej ca 17-18 år kom fram. Hon var blond och hade en blå klänning. Rosii såg lättad ut.
"Så trevligt. Och nu mina herrar." sa kvinnan och tog upp en lapp. Oliver tänkte "En på miljonen att det blir jag."
"Och den lycklige pojken är..."
"En på miljonen att det blir j..."
"...Oliver Snitch" sa hon. Oliver tappade helt talförmågan. Han gick fram mot scenen och tittade ut på alla, Rosii grät. Han tittade på sina föräldrar och lille bror. Alla var ledsna (förutom pappan). Oliver tittade på Sicci, men hon titta inte tillbaka.
"Gratulerar." sa kvinnan som var så glad att hon inte märkte att ingen av dem log.

Linnea

Jag hade klätt på mej en fin klänning trots att jag hatade klänningar (det var mamma som såg till att jag hade den på mej). Nu stod jag bland dom andra 16 åringarna och hoppades för allt i värden på att inte bli vald (jag hade ju inga syskon att oroa mej för). Då börjar vi med damerna. Snälla inte jag!!!! Tänkte jag. Mitt namn (Linnea Addison) Lästes up. Jag svalde. Det blev iallafall ingen 11 åring eller så. Tänkte jag. För visserligen man kunde inte lita på mej för lögner kunde jag, men hjärtlös var jag inte. Jag var ju iallafall 16... Tänkte jag.

Jag tänkte finns det en form (asså ja eller han/hon form)?

Om det finns det så förlåt skriver typ alltid ur jag-form kan försöka ändra på det om det behövs

Nej asså jag tror inte att det finns, jag vill bara veta.