SISTERS GAME [mugglisgame]

superbra

godt

Du nickade utan att säga något, kanske låter lite konstigt

jaha... då fattar jag. Lite trög idag

Yeah, jag är ond som vanligt.

(Hell yes, nu är ni körda. (Troligen inte, men jag kan alltid drömma.) )

Tänk att du alltid ska vara en av dom..

Ofc, dear. ^^

BRA!!

När kommer nästa kapitel melindaa

Förlåt för att inte ha skrivit! Men jag har haft mycket för mig och kapitlet är jättelångt! Hoppas att ni orkar läsa! ♥

Chapter 2

Tonks_xD hoppade till förskräckt när startsignalen löd, hon började springa på skakiga ben men hon visste inte vars, hon försökte se sig om efter Elin Lovegoodmen hon kunde inte se henne så hon riktade stegen mot skogen.

Undertiden hade karriäristerna kutat till ymningshornet för de bästa vapnen.
AlexZz kom fram först och tog tag i ett svärd bara för att vända sig om mot de obeväpnade med ett litet leende på läpparna.

HannaPanna hann just akta sig innan AlexZz svärd svishade en milimeter från henne, hon hörde hur AlexZz svor men AlexZz tänkte inte släppa henne. Så hon följde henne men hamnade på efterkälke. HannaPanna svishade förbi Ekkiis som hade fått tag i ett spjut men hon hade ögonen riktat mot en annan så HannaPanna försökte sträcka sig efter pilbågen som hon hade spanat in. Hon fick knapp tag i den så väldigt många pilar for ur den men hon hade den. Så hon fortsatte att kuta framåt mot skogen.

HannaPanna försvann framför AlexZz ögon och hon svor högt. Tonks_xD såg skräckslaget på AlexZz som hade kommit springandes från ymningshornet och frös till. Hon visste hennes status och hur lätt hon kunde döda. AlexZz vände sig om och såg henne. Ett leende spred sig på hennes läppar och hon började springa mot henne. Utan att veta vad hon skulle göra började Tonks_xD att skrika och hann ducka det första slaget.
”SPRING!” AlexZz vände sig förvånat om av ropet och såg Elin Lovegood lite längre bort. Då passade Tonks_xD på sig att springa iväg och AlexZz blev ännu argare, hur vågade någon att avbryta henne? Hon störtade mot Elin lovegood som hade försökt att springa iväg. Hon slog häftiga slag mot henne och blodet rann nerför hennes kropp. Elin Lovegood skrek smärtsamt och föll död ner på gräset. Hennes goda gärning hade räddat en person men kostat sitt egna liv.

Kanonskottet hördes inte lång stund senare.

Clara Darkin tänkte bara ta den dära ryggsäcken och sen springa bort bort bort. Hon sprang det snabbaste som hon kunde till ryggsäcken hon tog upp den just när smärta for igenom hennes högra lår. Hon föll till marken och hennes skrik var högt och smärtsamt att höra. hon hade fått en pil som gick rakt igenom benet, hon hade aldrig känt något sådan plågsamt. Hon försökte att ställa sig upp men kunde knappt röra benet en centimeter utan att mer blod och smärta kom.

Incendio suckade. Hon hade siktat mot bröstkorgen.. Aja, tänkte hon medans hon vände blicken mot ett annat håll, den där tjejen kommer inte att springa iväg iallafall.

Skilla Ravenclaw hade sprungit sida med sida Clara Darkin, när hon hörde skriket och när hon kände igen rösten fick hon en klump i magen hon vände på huvudet och såg Clara Darkin ligga på sidan med ett plågsamt ansiktsutryck. Hon kunde inte gå tillbaka nu tänkte hon och försökte att inte tänka på blodet som hade forsat från hennes lår.. Skilla Ravenclaw vände tillbaka huvudet och såg skräckslaget i sista sekunden ett spjut som ven genom luften mot henne hon försökte att undvika den men den var perfekt kastat av Ekkiis och träffade i magen på henne. Chock var det enda hon kunde känna när blod for ut genom hennes mun innan hon såg någon som sprang emot henne och tog spjutet från hennes mage och pressade den igenom hennes hjärta så att smärtan skulle försvinna.

Det skulle ha hänt en väg eller en annan, det är inte ditt fel. Du eller hon, hon eller du tänkte Ekkiis om och om igen när hon vände sig från den döde och torkade av blodet från spjutet på gräset. Ekkis gick till Clara Darkin som hade blivit medvetslös och spetsade henne med spjutet också.

Två kanonslag bekräftade senare att Clara Darkin och Skilla Ravenclaw hade dött.

Luna Chang hade sprungit rakt in i hopp om ett vapen, hon fick tag på ett bälte med kastknivar. Men när hon vände sig om en sekund senare så blev hon knuffad omkull av en person som var inte mindre än Hermia. Hermia hade i tanke att få tag på något fort sprungit rakt in i Luna Chang. Hermia såg förvirrat ner på henne, hennes huvud snurrade och sekunden efter och så hade Luna Chang sparkat undan benen på henne. Sen började de att brottades, Hermia försökte ta strypgrepp på Luna Chang som funkade en stund innan de snurrade runt och Hermia fick ett slag i magen. Det var inte skönt, hon tappade andan men fortsatte att kämpa. De brottades för livet och rullade runt några varv när Hermia plötsligt flög av Luna Chang som ställde sig upp, tog bältet som var några meter bort och sprang iväg utan att kolla en sista blick på Hermia som hade blivit träffad i bröstet av en pil. Pilen satt just någon cm från hjärtat och smärta for igenom henne som blodet for från kroppen. Alla känslor dök upp i hennes huvud just innan sista hjärtslaget och hon var utan smärta.

Ännu ett kanonskott.

miss-somebody hade fått tag i en ryggsäck och kände sig nöjd, han hade fortsatt att springa som planerat till höger och hade fått en pil som snuddade vid hans rygg just när han hade böjt sig ner så att han fick ett litet skrapsår. Om man kunde ha tur idag så hade han fått det.

Dracomalfoy1 tog inte risken att bli dödad så hon sprang in i skogen tillsammans med kya, hon hade fått tag i en vattenflaska som rymde någon liter. Dom hade klarat det! De saktade ner farten efter en kort stunds springande men de kunde absolut inte stanna här.
” Vars.. är .. Loulol?” frågade Dracomalfoy1 efter andetagen. De andra kollade runt om sig och saktade ner farten lite till.
”Där.” sa Kya och pekade bakom dem. Alldeles riktigt så var Loulol bakom dem, men hon sprang med den högra handen tryggt mot sin vänstra arm och det var täckt med blod. Men hon hade fått tag i en kastkniv. Kanske inte på bästa sättet men hon hade det. De väntade in henne men sedan började att fortsätta att jogga bort från ymningshornet.

Ginny00 sprang mot vattenflaskan och brödet men någon annan hann ta vattenflaskan just framför ögonen på henne hon tog brödbiten som var kvar och sprang sedan bort från ymningshornet. När hon var nära skogen så snubblade hon på en sten och sloghuvudet mot en annan. Hon ställde sig upp snabbt men hennes huvud snurrade och hon kunde känna varm vätska som rann nedför hennes hårfäste. Men hon gav inte upp, någon meter in i skogen hade Incendio fått syn på henne och sköt iväg en pil. Hon hann akta sig lite men den borrade in i hennes arm i stället och hon skrek av smärtan. Hon fortsatte endå att gå djupare in i skogen så ingen skulle kunna se henne innan hon la sig utmattat ner på marken.

pardus sprang utan att vända sig om hon visste inte riktigt hur hon tänkte utan att bara skydda sig själv från allt. Hon såg hur redan en person blev skadad och en död, skriken skar igenom henne så hon fortsatte att springa bort från blodbadet och ängen. Några meter kvar från skogen så såg hon skräckslaget att kotte7 hade sprungit samma håll som henne, de kollade skrämt på varandra och kotte7 tog tag i en stor och kraftig gren. När hon svängde den emot hennes huvud så duckade pardus skräckslaget och sprang mot motsatt håll utan att tänka på det. kotte7 suckade lättat över att vara själv och fortsatte att springa. När Pardus insåg att hon hade sprungit rakt in mot ymningshornet så ville hon börja gråta. Hon började därimot att gråta när en rasande Elma00 kom emot henne. Det blev inte mycket till strid utan Elma00 tog i med alla hennes muskler och högg henne rakt vid halsen. Hon såg äcklat på den huvudlösa kroppen som for mot marken innan hon vände sig om.

Femte kanonskottet.

Harrypotterr hade sprungit in i skogen, hon hade inte haft ett annat val. Hon kunde inte ha stannat då skulle hon bli en del av blodbadet. Hon vandrade i tyst i skogen och kunde höra de femte kanonskottet, redan fem döda tänkte hon. Det prasslade bland buskarna och hon duckade fort ner mot marken. Hennes hjärta började slå hårt och hon undrade om hon skulle dö här och nu.
”Är det någon här?” sa en liten skrämd röst. Hon kände igen rösten lite men visste inte riktigt vem det var.
”..Ja?” Sa andades hon och rätade sakta på sig. Harrypotterr hade inget som hon kunde skydda sig med så hon var körd om personen tänkte döda henne. Det var Lunah~ som stod tio meter bort. De kollade på varandra väntade på något som skulle hända. De hade pratat några gånger innan starten och hon visste att Lunah~ kände likadant och var väldigt lik henne själv.
”Tänker du inte döda mig?” Frågade Lunah~
”Nej, inte om du inte tänker döda mig.” svarade Harrypotterr tyst. Hon kunde aldrig döda henne, hon var så liten och snäll. De bestämde att de skulle hålla ihop, men båda visste att de inte skulle kunna bli dem som överlever sist.

Erica var säker uppe i ett träd längre bort från ymningshornet. Hon drog ett djupt andetag och försökte lunga sig själv med positiva tankar. Det funkade inte bra så hon tänkte istället på hur hon skulle göra för att överleva. Hon måste hitta vatten, sen så måste hon ha ett bra vapen. Men hur? Erica kände sig hopplös och bad om att kanske få något från sponsorerna.

Lea Lovegood visste vad hon var bäst på, att göra snaror och fällor. Redan första sekunderna visste hon vars repen fanns och att hon skulle ta dem. Som tur var så var det inte i mitten av ymningshornet så hon undgick att bli en del av blodbadet. Hon fortsatte att springa djupare in i skogen tills hennes fötter inte orkade längre. Då stannade hon upp och satte sig ner lutandes mot ett träd, fortfarande andfådd. Solen sken ner bland bladet och hon öppnade tygpåsen som hon hade tagit, och där i fanns det stora och små rep. Hon log lite, glad över att få tankarna på andra håll så började hon göra fällor till djur.

M00NSTER hade ungått blodbadet hel och sprungit till bergen, hon såg att Vanessa Treens också hade gjort det men de var inte på samma plats utan hon hade sprungit åt en annan riktning. M00NSTER gick emellan de långa träden och letade tecken på vatten, hon hade redan blivit lite törstig och hon visste att hon skulle få stå ut utan vatten i dagar. Vanessa Treens hade klättrat upp till bergen in i en small grotta där hon skulle gömma sig tills det blev lugnare. Hennes hjärta dunkade fortfarande från rädsla och hon var andfådd för att ha sprungit så länge. Nu så har det börjat, nu så måste jag döda personer för att inte bli dödad. Tanken var hemsk, men det var sanningen. Det gällde alla 24 deltagare och alla tänkte likadant. Att de måste hem.



19 levande kvar. 18 kvar att dö.

_________________________________

Förlåt om det är stavfel eller något annat konstigt! det är så mycket text och så många saker att hålla reda på. ♥ och förlåt om du dog!! Vill verkligen inte döda någon ;_;

Bra/ dåligt?