Du sa att du aldrig skulle lämna mig, Cedric. [SV]

När kommer mer??

Tack för era fina kommentarer, tack vare dem lägger jag nu upp två kapitel på samma gång: ett dubbelkapitel!

Kapitel sex.
The Selected Champions

”Ja, nu är bägaren strax redo att fatta sitt beslut.” Säger Dumbledore som rest sig upp. ”Jag räknar med att det tar en minut till. När de utvaldas namn ropas upp, ber jag dem vänligt att komma fram hit, gå längst huvudbordet och fortsätta in i gemaket intill, där de kommer att få de första instruktionerna.” Dumbledore viftar till med sin trollstav och stearinljusen som lyst upp salen slocknar. Den flammande bägaren lyser starkt framför Dumbledore. Jag sväljer hårt och fixerar blicken på flammorna som stiger från bägaren, mina händer är hala av svett och mitt hjärta dunkar fenetiskt i bröstkorgen. Bägaren hostar upp den första lappen som berättar att Viktor Krum är Durmstrangs deltagare, Beauxbatons turneringsdeltagare blir någon vid namn Fleur Delacour. Nu kan jag knappt andas, jag sitter stelt och väntar på domen. Den tredje lappen skjuts upp i luften och Dumbledore fångar den smidigt.
”Hogwarts turneringsdeltagare är Cedric Diggory!” Hojtar Dumbledore och hela salen, nästan, reser sig upp och hurrar entusiastiskt när Cedric går längs bordet. Jag står också upp och klappar händerna, Cedric vinkar till alla som om han vore en superstjärna och innan han förvinner bakom gemaket möter han min blick, jag kan inte riktigt tolka den men jag antar att han ser lättnaden i mina ögon för han ler svagt. Oväntat nog hostar bägaren upp ytterligare ett namn och jag ser på den med skräck. Dumbledore läser den, Harry Potter, en fjärde förkämpe. Harry ser lika förvånad ut han och går in genom dörren där de andra gått. Hela salen brister ut i ett livligt tjatter.

”Harry Potter? Vad skulle han lägga sitt namn i bägaren för? Han är ju redan så berömd.” Säger Aaron och lägger armarna i kors. ”Digge är vår riktiga kämpe!” Fortsätter Aaron och flera hummar instämmande, jag också. Någonting säger mig samtidigt att Harry inte lagt sitt namn där med flit, men mer hinner jag inte tänka fören alla reser sig upp för att lämna salen. Jag går bredvid Ronya, hon är stum, som hon brukar bli när det hänt någonting ovanligt. På min andra sida går Oliver.
”Synd att du inte blev vald tycker jag.” Säger han och han går så nära att våra armar nuddar varandra, jag försöker diskret gå lite åt sidan, men han följer efter som en hungrig parasit.
”Det tycker inte jag, Cedric blir en bättre förkämpe.” Säger jag och ler lite för att inte verka alltför kall mot Oliver.
”Och Harry Potter!” Säger någon Gryffindorelev högt som hört deras konversation.
”Ner med Potter!” Ropar någon Hufflepuff längre fram. Gryffindorarna blänger på dem för att sedan vända upp för en trappa och gå mot deras sällskapsrum medan vi försatter nerför en trappa till vårt sällskapsrum.

Kapitel sju.
The Day Before

Jag ligger och stirrar upp i sovsalens tak. Det är mörkbrunt och ser ut att vara gjord av kompakt jord. Det har gått veckor sedan uttagningen av förkämpar, men i dag är det måndag, och i morgon är det dags för den första uppgiften i trekampen. Jag kan inte låta bli att känna mig nervös för Cedric, men även för Harrys skull. Jag sätter mig upp i sängen och samlar mitt bruna och trassliga hår till en hästsvans. Sedan sätter jag på mig strumpbyxorna och resten av skoluniformen. Den värmer skönt i det kalla och fuktiga rummet. Jag ser mig själv en snabbis i spegeln innan jag lämnar rummet, mina nötbruna ögon är stora och lyser upp som små ädelstenar i mitt ansikte. Jag går sedan vidare ner i sällskapsrummet, där sitter Cedric och packar sin skolväska. Han ser upp på mig och ler, vi kunde inte hålla oss osams efter det elaka jag sagt förut. Direkt när han kom tillbaka från Stora Salen dagen vid uttagningen hade jag bett om förlåtelse och han hade kramat om mig. Nu var vi alltså precis lika bra vänner som innan, men jag hade fortfarande inte kommit över att jag sagt att han borde hamnat i ett annat elevhem.

”Lyhra, kolla min nya skolväska! Vad tycker du?” Cedric och håller upp en mörkblå enkel väska.
”Väldigt snygg!” Säger jag och går fram till honom och drar min hand över tyget. Det känns rejält och dyrt. Jag kollar upp på Cedrics ansikte och ler.
”Hur känns det?” Frågar jag och hjälper honom att lägga ner några fjäderpennor i väskan. Han tar ett djupt andetag.
”Ärligt så är jag himla nervös. Jag har ingen aning om vad den första uppgiften kommer vara.” Säger Cedric och lägger ner Handledning i avancerad förvandligskonst i väskan och drar igen blixtlåset.
”Kom så går vi och äter frukost innan alla andra kommer ner.” Suckar Cedric och hänger väskan över axeln och går mot utgången.

Vid Hufflepuffbordet sitter nästan inga elever, men jag ser att Harry Potter sitter med sina vänner vid Gryffindors och ser ytterst nervös ut när han kämpar med att äta lite bacon. Jag sätter mitt emot Cedric, vi småpratar om allt annat än morgondagens uppgift. Sedan kommer resten av vårt gäng och sätter sig vid oss.
”Digge, hur känns det? Första uppgiften imorgon.” Säger Aaron och ger honom en vänskaplig klapp på axeln innan han sätter sig ner bredvid.
”Äsch, men det känns lugnt.” Säger Cedric och försöker låta lugn, jag ser att han är allt annat än lugn, men jag är den enda som märker det. När de andra ätit färdigt reser sig Cedric upp och alla följer efter honom ut från stora salen och försöker få hans uppmärksamhet och jag hamnar sist i klungan. Jag ser att Harry också snabbt reser sig upp och följer sedan efter oss mot Flitwicks klassrum. När vi står precis utanför klassrummet spricker plötsligt Cedrics nya väska och allt innehåll vräker ut över golvet. Jag vänder mig om och möter Harrys blick, men han ser inte på mig utan på alla människor som försöker hjälpa Cedric plocka upp allt.
”Bry er inte om det!” Säger Cedric och avvärjar deras hjälp. ”Säg åt Flitwick att jag kommer, gå in ni bara…” Jag ser förvirrat på Cedric och hans väska och när han möter min blick innan vi går in i klassrummet ser jag att han ser minst lika oförstående ut.

Lektionen börjar som vanligt med professor Flitwick och när Cedric smyger in märker Flitwick knappt det. Cedric sätter sig bredvid mig, jag flyttar mig diskret närmre.
”Vad hände?” Viskar jag. Cedric ser på mig.
”Det var Potter, han berättade vad den första uppgiften är.” Suckar Cedric.
”Va? Vad var det då?” Frågar jag lite upprymt.
”Drakar.” Viskar Cedric lågt och jag märker att Cedric blir likblek i ansiktet. Jag lägger min hand på hans under arm och ler medlidande. Med en klump i magen. Skulle min bästa vän alltså slåss mot en livs levande drake?

AWESOME kapitel!!!!

Awesome! ♥

SÅÅÅÅÅÅÅÅÅ BÄST!!! ♥


Har längtat på ett kapitel i evigheter (känns det som ) och så får jag två 8D

Supermegaduperbästbraawsome, kapitel du Äger

Så så så så bra! ♥ Madde jag finner inte ord nog för din awesomiga skrivtalang! Först flera kapitel skickade till mig igår, och nu detta!

Så bra!

Så bra * bevakar*

Ny läsare! *bevakar* JÄTTEMEGASUPERAWESOME!!!