Hunger Games....Sweden (Rollspel)

" jag heter Linnea Sandree" " aaaj!" pep jag högt och tog tag i benet. " snälla döda mig inte" sa jag igen. Jag lyfte upp haren " om du skonar mig får du haren, jag kan ändå inte laga till den!" sa jag.

vi kanske kan vara bundsförvanter, som sagt jag hatar att döda, även insekter!

Jag kunnde inte råför att skratta! " visst, men kan du göra eld eller laga till något? För det kan inte jag, desutom så har jag bara lite snören, två pilar och två skador. Vad har du!" frågade jag. Jag löft av jackan från benet och visade benet.

jag kan laga mat, 15 pilar och inga skador. jag kan hjälpa dig att läka det. jag har behövt allt det när jag var ensam.

" vad bra! Och jag har desutom en bruten näsa, och pilarna kan du få, jag har endå ingen pilbåge, jag hade en kniv men den kastade jag på en spelare men spelaren överlevde" sa jag lite sorgset. Jag tittade på flickan och det såg ut som vi var i samma ålder.

Hahaha *geografiprofset*
Örebro? HIGH FIVE PÅ DEN I SÅ FALL!

" bara så du vet så är jag bara 10 år " sa jag som om jag var odudlig till allt. Jag jag tog fram pilarna och gav dem till Lily. Jag hoppades dem skulle hjälpa henne iallafall. " jag tänkte på att kanske gå tillbaka till alla vapen så att jag och du nu då kan få mera vapen, har vi tur så går det bra annars får dem döda mig och du får fortsätta" sa jag lungt, jag tänkte inte på att jag skulle dö, för döden var nog bara skön.

" jag är också tio. Sa Lily och örjade samla ihop växter för att läka såren.

" bra, då är vi jämnlika!" sa jag lite glatt. Jag tittade på benet och började linnda av compressen som jag hade runt benet. Jag tog bort det helt och tittade på såret, det måste vara minst 3 centimeter ljupt. Tänkte jag.

"Inte jag heller" sa jag så lågt att jag undrade om Annie hörde det. Jag försökte sova men jag gav snart upp och innan jag visste ordet av det var det ljust ute.