Uppdraget! (Rollspel Privat)

" jag vet inte hur det går.?!" sa jag lite spänt. Jag tänkte på Mikaela som bara var som jag, 14 år. " j, jag kännde Mikaela, hon gick i min paralell klass, vi var väldigt mycket med varandra!" sa jag som svar. Jag tystade ner mig lite för att ingen fredsväcktare skulle höra. " kännde du någon av dem?" sa jag lågt.

Lea biter sig i läppen. "Ja" säger hon. "Jag, James och Andrease är vänner, bästa vänner. Vi har alltid funnits för varandra i vått och tort. Vi träffades när vi var riktigt små, då min far ännu var i livet. Och vid varje slåtterdag har jag och James gått ut till skogen" nu viskade hon bara. "Och Andrease var alltid hemma med sin lillasyster, Mikaela. Men nu. James är kvar, lämnad ensam. Jag är här med dig. Och Andrease är på en dödsarena tillsammans med sin syster" Lea fick en klump i halsen och kunde inte fortsätta. Inte för att det fanns så mycket mer att berätta.

Jag tittar på Lea med tårar i ögonen, jag tvingar mig själv att inte visa dem. "okej, jag förstår!" sa jag menande. Jag fortsatte framåt tills jag såg en skyllt. Jag pekade lite lätt på den och vi gick fram till den. Jag försökte att läsa men jag kunnde inte, jag hade inte fått lärt mig läsa i skolan så jag vart lite generad. "jag kan inte läsa" sa jag lite tyst och kollade i backen medans jag skrapade lite med foten.

Lea harklar sig och torkar ögonen med handryggen. "Det gör inget" säger hon och ler lite mot Torccie. "Jag kan läsa"

((Gaah!!! Vad ska det stå på skylten?????!!!))

(( det kan typ stå vad det där landet heter! Det hette ju Orsalandet! ))

Jag tittar snällt på Lea. "Tack" sa jag generat, jag har alltid haft lite svårt att lära mig svenska i skolan för jag var liksom inte från det här landet ens. När jag var 4 år kom vi till Panem. Min pappa och mamma var ifrån Sances och dem pratar Sancesec och dem har också lite svårt att prata Svenska. Men Mikalea hade inte det. hon var ju facktiskt inte ens född i Sances utan här i Panem.

"Det står Orsalandet" säger Lea och ler. "Visst var det dit vi skulle?" hon vänder sig till Torccie. "Snart är vi i tian" och leendet minskade.

Jag tittar uppskattande på Lea. "ja det var dit vi skulle" sa jag och log tills Lea inte gjorde det längre. Jag tittade på henne och undrade varför hon inte var glad. "vad är det Lea? Vi kom ju hit, det skymmer och det är inte så många här, det ända vi behäver göra e att jobba lite och sen smyga iväg lite lätt!" sa jag som om det var något problem.

"Vi är snart i tian. Det här var bara början. Vi har alla andra distrikt kvar. Och alla andra fredsväktare" säger Lea. Hon suckar. "Ska vi fortsätta, så vi kommer bort från elvan iallafall?" säger hon och börjar gå.

" okej, vi fortsätter." sa jag nedstämt och kollade vad det var för grödor i det här landet. Jag ser mig omkring och ser att det är rödbetor. Jag tittar illamående på Lea då någon säger något till mig " ni där, fortsätt att jobba!" sa en fredsväcktare arg. Jag tog en kratta och började kratta lite som det några av dem anndra gjorde. Jag såg även några som satt ner med burkar och plockade färdiga rödbetor.

Lea tar upp en burk och tittar på fredsväktaren. "Kom Torccie, det behövs säkert arbetskraft där borta" säger hon och pekar bortåt utan att släppa blicken från fredsväktaren. De går och Lea sätter sig ner och plockar färdiga rödbetor. Hon sneglar bort mot fredsväktaren och se att han är borta. "Torccie" viskar hon. "Vad ska vi göra nu? Det är ju flera stycken här nu. Vi ska ju vara diskreta" Hon ser sig omkring. Ett stängsel som inte är så högt står en bit ifrån dem och bakom det är det skog. Det ser inte ut att vara ett elstängsel så det måste finnas ett till, mycket större, någon annans stans, ungefär i skogen.