The Potter Games

iPad :3

Åå, du har en sån! *avundsjuk* I alla fall, hoppas du får dator snart

NU KOMMER DET xD


The Potter Games – Dag 2 & 3

~

EMELESEL vaknade av solens starka sken. Hon hade ingen aning om hur hon hade lyckats somna, men hon var glad över att hon gjort det.
Solkatten hade däremot knappt sovit någonting under natten, eftersom hon hade varit så törstig. Hon visste att uttorkning var mycket vanligt i Hungerspelen, och därför började hon oroa sig.
Hon vände sig mot EMELESEL.
”Vi måste hitta vatten”, sa Solkatten, och EMELESEL nickade. De reste sig upp och skulle precis påbörja vandringen då EMELESEL stannade upp.
”Titta!” sa hon och pekade mot något i luften. Det var en liten fallskärm – en sponsorgåva. Sakta gled den ner mot dem och Solkatten greppade den.
”Den är till mig!” utbrast hon glatt och avlägsnade en ask från fallskärmen. Hon fick en chock av glädje när hon upptäckte vad det var.
”Det är en trollstav!”
EMELESEL skyndade fram.
”Förstår du hur mycket våra chanser ökar nu? Vi kanske kan vinna detta!” sa hon glatt.
Solkatten nickade lyckligt. Sedan tog hon upp en barkbit från marken och riktade trollstaven mot den.
”Aguamenti”, mumlade hon, och barkbiten fylldes med vatten.
”Äntligen…” sa hon tyst för sig själv och hon och EMELESEL drack djupa klunkar vatten.

Celest Gaunt hade ingen aning om var hon befann sig. Hon hade precis vaknat upp i något som verkade som en liten stuga av en gigantisk snäcka, och hon kunde inte minnas någonting. Sedan kom minnet tillbaka, sakta men säkert, och hon kom ihåg att Potterspelen hade dragit igång, och hon hade hoppat ner i sjön.
Förvirrat såg hon sig om i stugan. Hon låg mitt på golvet, även fast det fanns både säng och soffa i stugan. Det fanns till och med ett litet kök med en spisplatta och ett litet kylskåp. Celest Gaunt reste sig upp och sprang fram till kylskåpet, men det innehöll ingen mat. Vad hade hon väntat sig egentligen?
Hon bestämde sig istället för att gå ut ur stugan och se vart hon befann sig, men när hon öppnade dörren fick hon en chock. Hon ramlade rakt ut i något stort, blått och blött – sjön. Med uppspärrade ögon simmade hon tillbaka till dörren och öppnade den vartefter hon ramlade in i den luftfyllda stugan och lämnade en pöl på golvet med vatten. Hon befann sig på botten av sjön... Visst var hon van vid magi, men det här var riktigt skumt!
Celest Gaunt skakade på huvudet och la sig i sängen istället. När hon smält den konstiga händelsen började hon tänka tanken att det här kanske inte alls var så dumt… Hon hade kylskåp, spisplatta, soffa, säng och till och med ett litet dass. Hon skulle överleva bra länge här, om hon bara fick tag på mat.

SWIIICH, lät det när Ellie Lovegood susade fram på sin kvast. Japp, det var hon som hade fått tag i Nimbusen borta vid ymnighetshornet. Nu susade hon fram mellan träden och letade efter mat. Hon hade en pakt med Zmaragd, Deathless och silly.one, och de fungerade bra ihop. De hade dödat många spelare och de hade fått nästan alla saker vid ymnighetshornet som var värdefulla. De hade sitt läger i och runt själva hornet.
När Ellie Lovegood återvände till ymnighetshornet på sin kvast såg hon att silly.one, Deathless och Zmaragd hade gjort lunch.
”Mm, smarrigt!” sa Ellie Lovegood när hon landade. Sedan åt de fyra en mysig lunch tillsammans som bestod av rostbiff och potatissallad, och till efterätt pumpapastejer och limepaj.
”Fanns allt det här i säcken du hittade?” frågade silly.one Zmaragd, som tydligen hade lagat maten.
”Ja, det här, och mycket mer. Det kommer räcka för evigt!” svarade Zmaragd glatt.
Deathless log och frågade om det fanns nåt snacks att knapra på, och tydligen så hade Zmaragd hittat både chokladgrodor och Bertie Bott’s bönor i säcken.
”Wow, vi kommer aldrig svälta!” sa Deathless glatt, men hon visste ju självfallet inte att AlvaRawenclaw låg och lurade precis vid skogsbrynet och hade sina planer…
Hon hade bestämt sig för att försöka få tag på hela säcken med mat, men först skulle hon bli tvungen att distrahera karriäristerna.
Hon var väldigt snabb, men att bara springa fram och ta påsen medan alla var där verkade lite väl riskabelt… Sedan kom hon på en plan. Den var egentligen helt dum, men förhoppningsvis var karriäristerna korkade nog att gå på den.
AlvaRawenclaw tog ett djupt andetag och utförde sedan planen.
”NYEEEEEEAAAAAAAAAAAAAAH!!!” ropade hon så högt hon kunde, och sedan sprang hon iväg, tog en omväg genom skogen, sprang tillbaka och gömde sig sedan bakom ymnighetshornet. När hon tittade fram upptäckte hon att alla karriärister förutom Deathless hade sprungit till stället ljudet kommit från.
Äsch, en karriärist klarar jag, tänkte AlvaRawenclaw. Sedan, utan att ens tveka sprang hon mot säcken, greppade tag i den, slog den i bakhuvudet på Deathless och sprang det fortaste hon kunde in i skogen. Det sista hon hörde innan hon försvann djupt in i skogen var karriäristerna som skrek ursinnigt till varandra.
Alva fortsatte att springa länge, tills hon var säker på att hon var trygg. Sedan satte hon sig på en sten och tittade ner i säcken. Där fanns all trollkarlsmat och trollkarlsgodis hon kunde tänka sig.
Efter ett tag hördes ett kanonskott, och AlvaRawenclaw förstod att Deathless måste ha dött av smällen från säcken, vilket var rätt komiskt, med tanke på hennes namn. Deathless…
Shit, jag visste inte att jag var så stark, tänkte AlvaRawenclaw för sig själv medan hon började knapra på en chokladgroda.
Men precis när Alva var på väg att påbörja sin andra chokladgroda uppenbarade sig någon bland träden. Eller… var det ens en människa?
Nej, det visade sig vara en kentaur. Det visade sig även, bara några sekunder senare, att det fanns ett tjugotal kentaurer till. De skrapade ilsket med hovarna i marken, och plötsligt öppnade kentauren längst fram munnen och skrek:
”ATTACK!”
Kentaurerna rusade mot AlvaRawenclaw, och hon hann precis klättra upp i ett träd innan flocken for över stället där hon precis suttit. Som tur var sprang de iväg, och kom inte tillbaka, så Alva pustade lättat ut. Det var bara det att all mat och allt godis hade blivit sönderstampat.
När den sista kentauren flög förbi trodde Alva att hon såg i syne, men det gjorde hon inte. På kentaurens rygg satt en människa. Det var HannaPanna.

”JIIHAAA!” ropade HannaPanna medan hon störtade fram tillsammans med flocken av kentaurer. Hon hade lyckats få dem på sin sida, och det var väldigt bra, för hon fick skjuts av dem vart hon ville, och dessutom skydd.
I natt slog de läger mitt i skogen. Alla kentaurerna la sig mitt på marken i en hög, och HannaPanna låg överst. Hon kände sig trygg med kentaurerna, och det var hon verkligen, för under natten dök nämligen luckyBella upp, och HannaPanna som inte vaknade blev genast beskyddad av ett tiotal kentaurer som stampade luckyBella platt på marken. Ett kanonskott hördes då luckyBellas hjärta stannade, och det väckte HannaPanna, men hon somnade snabbt om igen tack vare värmen från kentaurerna.

LoonyMe joggade genom skogen på jakt efter vatten. Hon började bli uttorkad, och det visade flera symptom. Hon blev väldigt trött och tungan kändes som sandpapper. Hon kunde knappt koncentrera sig på vart hon sprang, så helt plötsligt krockade hon med något som gjorde att hon flög bakåt. När hon tittade upp märkte hon att det var en människa – Lollopuff.
Lollo hade också fallit bakåt, så nu låg båda på marken. De reste sig upp precis samtidigt, men ingen av dem verkade veta vad de skulle göra härnäst. Döda varandra? Skapa en pakt? Springa iväg?
De bara stod och stirrade på varandra. Det slutade med att allt hände på en gång. Lollopuff bestämde sig för att skapa en pakt eller springa samtidigt som LoonyMe funderade på att döda eller skapa pakt. I total förvirrning sprang båda in i varandra igen och landade på marken bara för att börja skratta.
”Lag? ” frågade LoonyMe genom skrattsalvorna.
”Visst”, skrattade LolloPuff.

saganda hade inte stött på någon eller något sedan starten, och det var hon glad över.
Men precis när hon skulle sätta sig ner och slå sig till ro såg hon någonting mellan träden. Det verkade inte alls passa in där, och när hon fundersamt gick närmare upptäckte saganda att det var en byrå.
Vad i hela friden gjorde den här ute i skogen? Då upptäckte hon den vibrerande lådan – Det var en boggart, och antagligen ingen vanlig, eftersom detta vara Potterspelen. Hon började långsamt backa bakåt, eftersom hon inte var särskilt bra på försvar mot svartkonster, men lådan öppnade sig automatiskt och en gigantisk trollslända tornade upp sig framför henne.
saganda började skrika. Vad skulle hon göra? Hon hade ju ingen trollstav!
Hon började förtvivlat springa det snabbaste hon kunde, när hon plötsligt kom på att en boggart inte kunde skada.
Hon pustade ut och satte sig på en sten – och boggarten hade slutat följa efter henne.
Men så länge fick hon inte vara ensam. Utan förvarning dök MissFniss upp bland träden, och saganda hade inga vapen, så hon hade ingen aning om vad hon skulle göra. Därför tog hon upp det första hon såg på marken, vilket var en stor sten, och kastade den mot MissFniss. Den träffade henne rakt i huvudet där den borrade sig in djupt. MissFniss staplade omkring lite, och sedan föll hon ihop på marken.

Kanonskottet ekade över arenan, och HarryFreakingPotter räknade deltagarna på sina fingrar. Tio döda, fjorton kvar. Hon satt uppe i ett träd på en tjock gren, och snart kom även scarhead upp. Hon höll i godiset hon tagit från sanna1324567 och såg ganska ledsen ut.
”Får man smaka?” frågade HarryFreakingPotter. scarhead höll fram påsen men sa inget.
”Hur är det egentligen?” frågade HarryFreakingPotter när hon tuggat klart på sin böna.
scarhead bara skakade på huvudet. Sedan, plötsligt, som om hon kommit på en plan hoppade hon ner för trädet.
”Stanna här. Jag måste hitta Sanna”, sa hon till HarryFreakingPotter, och sedan gav hon sig av.

Sanna1324567 gick runt i skogen. Hon hade ingen mat och inget vatten. Det där godiset var det enda hon skulle haft om inte scarhead hade tagit det ifrån henne. Av någon anledning kunde hon nästan känna lukten av Bertie Bott’s Bönor. Hon antog att hon inbillade sig, men det gjorde hon inte, för några sekunder senare dök scarhead upp bakom ett träd.
”Förlåt…”, sa hon, och Sanna tittade förvånat upp.
”Vill du samarbeta med oss?” fortsatte scarhead. ”Du kan få smaka godis.”
Sanna1324567 höll masken ett tag, men sedan sprack hon upp i ett leende. Hon gick fram till scarhead och de gick tillsammans till stället där scarhead och HarryFreakingPotter hade sitt lilla läger.
HarryFreakingPotter gav scarhead en konstig blick när de kom tillbaka.
”Hon är med oss”, sa scarhead och nickade mot Sanna.
”Okej”, sa HarryFreakingPotter glatt, och sedan ägnade de resten av dagen till att sitta uppe i trädet och äta godis tillsammans.

~

ÅZZUM!♥

Yay, jag har fått kentaurerna på min sida

Jättebraaaaa!
Fast jag dog...

Aja, förresten, får jag sponsra?

R.I.P Karin♥

FöRLÅÅÅT
Ja, det får du

SUPERAWESOME!

Mmmm, vatten! Bara det inte är giftigt eller nåt...

ÅÅÅSUUMM!!!! 8DD
men azzåh, HannaPanna, chilla... D:

♥

Det gör inget
Ska jag skicka ugglepost när jag bestämt mig?