Twixspelen [SYOT]

^ Det kanske blir ett nytt spel när detta är slut

Jag skriver, jag skriver! Men jag råkade skriva lite för långt i vissas perspektiv, så jag har skrivit ganska mycket, fast bara nämnt några få xD

^ DÅ SKA JAG VARA MED >8D

JAG MED!!!!
(Föresten, är det nå´n som vill vara med i THE ALICIA SPINNET GAMES?? )

DAG 3 - DEL 1

Patronus sitter lugnt på det gröna gräset tillsammans med sin bundsförvant Drake. Dom har gått hela gårdagen i gassande sol, och hela natten när det känts som temperaturen övergått till flera minusgrader, vilket egentligen inte skulle vara en omöjligt, för att hitta något att släcka törsten med, samt något som kan mätta deras hungriga magar. Till gryningen hade dom hittat små, knappt synliga växter som Drake känt igen som melonmraka och förklarat att när hon varit ute på skogsexpeditioner i skogen, hemma i sitt distrikt brukade hon äta såna. Man blev långt ifrån mätt av dom, men dom gjorde ändå så att den brännande hungern försvann. Bara en liten stund senare hade dom också hittat en källa med kallt, friskt och rent vatten som dom druckit av tills dom fått ont i magarna.
Nu kunde hon bara sitta där och njuta av den sköna morgonsolen och en svag tillfredställelse som hon inte känt sedan hon blev inkastad i arenan. Rätt som det är dimper det ner en fallskärm bredvid henne. Med ett leende på läpparna tar hon upp den och tar fram sponsorgåvans innehåll. Hon plockar fram stor burk med fruktkarameller i alla regnbågens färger. "En sockerchock från vänner" läser hon med tårar i ögonen. Godiset var från hennes distrikt. Med blicken oskarp av salta droppar som fyller ögonen vänder hon sig till Drake som slumrat till, väcker henne och medan dom äter vandrar Patronus tankar till hennes familj. Hennes underbara pappa, stöttande mamma och söta, små, busiga småsyskon och alla fina vänner. Det hugger till i hjärtat när hon tänker på hur hon med största sannolikhet aldrig kommer få träffa dom igen.

Ellie och Lizzie vandrar längs den stilla dalen som har en gräsmatta i den klaraste gröna färg dom någonsin sett, och det luktar som en naturlig sommardag. På bara några få dagar i arenan har dom redat blivit riktigt bra vänner. Bästa vänner till och med. Dom hade en massa saker gemensamt och det här skulle säkert vara en stund av lycka, om det i var för att dom befann sig på platsen där lycka inte fick finnas.
Det var det här Ellies föräldrar varnat henne för. Att skaffa vänner på arenan, för det är just det som bräcker så många. Och i slutändan får det väl henne på fall också, för bara en av dom får komma hem och mötas av varma famnar. Men nu ser livet ut som det gör, så man får helt enkelt göra det bästa av situationen, och hålla bort tankarna på det så länge man kan, tänker Ellie.
Plötsligt skakar marken våldsamt och tystheten i dalen var som bortblåst och ersatt av öronbedövande dån och buller. Båda vänder sig om och till sin fasa finner deras ögon hur en enorm lavin av förstorad godis utlös från arenans högsta berg. I situationer som den här behövs inga ord, eller ens blick. Dom sätter genast fart och springer så fort dom kan, för det är det enda dom kan göra nu. Springa, springa och springa så långt som deras taniga ben bär dom, och hoppas på att det är tillräckligt.
På bara några sekuder är lavinen dom hack i häl och godisnappar och chokladkakor studsar vilt bara några meter bakom. Ellie som alltid varit snabb hinner fly in i den täta barrskogen, och antog att Lizzie följt efter. Men tyvärr var så inte fallet. Lizzie var kvar i lavinens väg och hon ser ut att snart ge vika för utmattningen.
Hon fångar min blick. "Döda mig...", flåsar hon. När hon ser uttrycket i mitt ansikte fortsätter hon: "snälla...låt inte spelledarna ta mitt liv...vem som helst...men inte dom...". Ellie ser vädjan och panik i hennes ögon och inser att Lizzie inte på något sätt skulle hinna ifrån lavinen nu och ser därför ingen annan utväg än attt uppfylla hennes sista önskan.
Spjutet genomborrar Lizzies mage och hon faller ihop en sekund innan ett gigantiskt chips mosar kroppen.

Bland karriäristerna råder panik. Dom hade legat och sovit när dom känt dom kraftiga vibrationerna i marken började och nu var lavinen av enormt godis inte långt ifrån dom och ren panik skär i deras kroppar. Kate försöker packa ihop så mycket av deras vapen och mat dom kan, men hon skakar så mycket och kan inte stå stilla, så när hon lägger ner något i ryggsäckarna ramlar det bara ut igen, men vad skulle dom vara för karriärister om dom inte har någon utrustning? Amanda och Lisen vet att dom borde behärska sig, dom får ju inte verka svaga, men det enda deras kroppar förmår är att gråta och ge sig från sig förfärade skrik vartemellan. "Vi kommer dö! Vi kommer dö allihopa!" utbrister hon mellan snyftningarna.
Puffsurrare som på något sätt lyckats behålla lugnet, inser att det skulle vara hopplöst att få med sig sina partners och börjar därför själv springa så långt bort från lavinen som möjligt. Både Lisen, Amanda och Kate hade förlorat den där kämparglöden i ögonen. Dom hade gett upp. Accepterat att dom skulle dö.

Puffsurrare pressar sig själv till att springa så snabbt som hon bara kan, medan hon skickligt hoppar undan för en stor, himmelsblå karamell.
Hon var rejält utmattad, men tanken på att havet av livsfarliga godisarna förmodligen tagit ett antal deltagares liv, så skulle hon ha en rejäl fördel. Om hon nu skulle överleva det här förstås. Just nu såg det ganska mörkt ut, för hon kan ju inte springa och springa från lavinen hur länge som helst, hon måste få vila och det snabbt.
Hon hoppades verkligen att oddsen är henne gynnsamma...

-----------------------------------------------
Nämnda


Jag hade tänkt skriva mer, nu men nu hinner jag inte skriva klar hela dagen...Annars skulle ni fått kapitlet på onsdag, om ens det...
Ursäktar också för eventuella stav- och grammatikfel, då jag inte läst igenom kapitlet x)

Superbra kapitel! Men varför taggade du dem inte

Det är lite jobbigt att skriva [user][/ user] hela tiden tror jag xD
SUPERDUPER FELICIA!
alltså jag blir hungrig av din arena o.o
och OHHHHH NOOO LIZZIE <////3

Precis som Vilma skrev här över är det lite jobbigt att tagga hela tiden, och dessutom flyter det på bättre om t.ex personen har "två namn", alltså som t.ex Ellie Lovegood, så då flyter det på bättre att liksom kalla personen för "första delen i namnet" liksom, tycker jag xD Jag taggar ju i slutet av kapitlena istället ^^

Och tack båda två 8D

Awesome
Spännade och jag har dött så skulle jag kunna få vara sponsor
___________________________

Bra!

Lavender3088
Självklart, skicka bara ett meddelande till mig om vem du vill sponsra och med vad

Tack, btw :]