Hungerspelen (Rollspel)

försent att anmäla sig va?

(Ja det tror jag, det ahr gått 2-3 dagar och några har redan dött.)

oki kmr det ett till hungerspel när detta är slut?

(Ingen aning. Beror på vad Lupinfan säger )

(Supersökaren: Ja, från 10 syftar på dig när han säger Charlie . Och till Rammu: Vet inte, kanske. Fast det skulle vara roligt om jag var med någon gång, så då får någon annan vara spelledare. Plus att jag inte är så bra på det jobbet

haha skulle kunna ta det jobbe oxå ;D

(Okej, han kan märka det senare när han ska se vad han har i lägret... om han inte dör förstås xD.
Och om det går för sig och om ingen annan vill vara det, kan jag möjligen vara spelledare? Om någon annan som inte har varit med i rollspelet innan frågar får dom ta det före mig men frågar bara, tycker det är kul att vara lite boss eller vad man ska säga xD)

(Vi får se hur det går...)

Pojken från 10 sätter sig under ett träd och hugger in på maten, samtidigt som han tänker tillbaka på sitt liv innan Hungerspelen.
Nu hade han nästan glömt bort vem han var. Jag är Nicolas och jag är 15 år, jag kommer från distrikt 10 påminde han sig själv. När han hade ätit klart kunde han inte undgå att leta sig till baka till lägret och ta lite till när det var tomt.

((Har det redan gått två-tre dagar? o.O Jag måste börja vakna lite tidigare så att pappa inte hinner sno internet-sladden...))

Rosemary vandrar allt längre bort från sin grotta i jakten på vatten. Hon smyger mellan träden, klättrar över klippor och kryper genom tjocka buskar. Hon rör sig i timmar men på hela tiden ser hon inte minsta lilla skymt av vare sig vatten eller andra spelare. Det känns som om hon är ensam i hela vida världen.
Utmattad slår hon sig till slut ner på en stor sten vid foten av ett litet berg. Det bränner i munnen av törst och hennes kex är slut. Rosemary blickar upp mot himlen. Om hon bara kunde ta sig högre upp kanske hon kunde se en sjö eller en bäck.
Berget! Rosemary hoppar upp från stenen. Hon behöver inte klättra upp särskilt långt. Hon tar ett fastare tag om säcken och börjar klättra.
Uppe bland klipporna är det svalt och skönt så utan att ens tänka på det klättrar hon väldigt mycket högre än vad hon behöver.
Rosemary befinner sig flera meter över marken när det händer. Mellan två klippor i berget finns en skåra. Den är bara runt en meter bred, men den verkar väldigt djup. Rosemary tar sats för att hoppa över den, men då snubblar hon och istället för att hoppa över faller hon ner i djupet.
Hon landar med en stön på en smal klipphylla ungefär fem meter ner och blir liggande. Det smärtar i hennes ben och små svarta prickar dansar framför ögonen på henne. Det sista hon ser innan hon svimmar är himlen långt ovanför klipporna, lika blå som tidigare.

Kattie andades häftigt. Vilken otäck dröm hon hade haft. Hon låg där och tittade på Melanie i mörkret. Munen kändes torr som ett sandpapper. Hon fumlade efter vattenflaskan och tog en jätte liten klunk. Sen la hon tillbaka den i väskan och försökte somna om. Men det gick inte. Så hon började pilla bort smuts under naglarna med en pil. Sen när hon gjort det flätade hon sitt hår i en ända lång fläta, för att slippa få det i ansiktet hela tiden. Det prasslade till ovanför Katties huvud och i en rörelse hade hon pilbågen, med en pil i, siktad mot en liten ekorre. Kattie släppte strängen och pilen träffade ekorren och den föll. Kattie fångade den och tänkte att nu hade dem lite mer mat iallafall. Hon drog ut pilen och torkade bort blodet på väskans undersida. Men det måste ha varit över midnatt så det var ingen ide att tillaga den nu. Så hon tog en smal färsk gren från trädet, tog bort de löv som fanns på den och knöt den runt ekorrens bakben och hände upp den i en gren. Sen satt hon bara med benen dinglandes och med ryggen mot stammen och tittade ut över det lilla av skogen hon såg i mörkret genom grenarna.