This feeling I have...Could it be... love?

OK, ska se vad den handlar om

kollar upp den direkt

FÖRLÅT igen för den sen uppdateringen D: Jag borde verkligen skärpa mig...
Nåja, skolan har ätit upp mig inifrån med alla läxor och allt extraarbete som jag fått ta hem. Vi fåt nämligen INGEN tid till historian...
Tack för alla fina kommentarer, både här och på den andra!! ♥

---

Kapitel 18 - Släkten vet bäst - in your dreams

Rosie

”VAD FAN ROSE?!”
Jag stelnade till där jag satt vid bordet. Jag befann mig i biblioteket, datumet var den första november. Utanför fönstret glittrade snön som ett tjockt täckte över marken, och de grunda vattenpölarna utanför slottets murar skimrade av tunn, genomskinlig is. Trädens grenar var nertyngda av snö, och ur elevernas munnar ute på skolområdet steg andedräkten som spindelväv.
Tystnaden lade sig över biblioteket lika snabbt som den tunga tystnaden efter en bomb. Alla som befann sig i salen vände blickarna mot mig, eller mot James eftersom det var han som hade ropat. Jag ställde snabbt tillbaka boken i hyllan då han närmade sig. Hans vanligtvis vackra drag såg nu mest ut som en ilsken tjurs och varje steg han tog ekade mellan väggarna. Då han stannade framför mig kändes det som om jag sjönk ihop inuti, för James såg verkligen rasande ut. Han stod tyst och stirrade ilsket på mig några sekunder innan han talade igen, fast lyckligtvis med lägre röst.
”Förklara” väste han hotfullt. Jag hade en vag aning om vad han menade, men jag tänkte absolut inte berätta för hela biblioteket om min relation med Scorp.
”Vad?” väste jag irriterat tillbaka – eller jag försökte låta irriterad. Jag lät mest rädd. James log hotfullt.
”Jag tror nog du vet, kära kusin” hånade han.
Så han visste alltså. Fan.
”Inte här” fräste jag åt honom, eftersom Daisy Damine, en Hufflepufflicka i årskurs två långsamt började maka sig närmare oss. James verkade i alla fall ha någon respekt kvar i kroppen, så hannickade kort och stelt, vände sedan på klacken och stegade argt ut ur biblioteket. Jag suckade lättat och följde efter.
Väl ute i korridoren vände han sig mot mig igen.
”Så. Scorpius Malfoy alltså” sa han sammanbitet och jag nickade svagt. James slöt ögonen, mumlade något som lät som ”av alla människor hon kunde ha valt” och öppnade dem sedan igen med en förvånansvärt lugn blick.
”Okej. Varför?” frågade han sedan lugnt, trots att rösten darrade av undertryckt missnöje. Jag rynkade på näsan i avsmak.
”Angår det dig?” frågade jag med rösten drypande av avsmak och ironi. Skulle han lägga sig i mitt kärleksliv eller? James såg ilsket på mig.
”Det gör det faktiskt. Du känns lika mycket som min syster som Lily, Rose, och det angår mig i högsta grad vem du är ihop med” sa han ilsket och med låg, tydlig röst.
Jag kände hur arga tårar började bränna bakom ögonen och jag backade ett steg bakåt.
”James Sirius Potter, då är ett svin. Lägg av med att leka brorsa åt mig. Även om du vore min bror skulle du inte behöva lägga dig i som du gör. Bara lämna mig ifred” sa jag och kände hur tårarna började rinna nerför mina kinder. Sedan vände jag på klacken och sprang iväg, och lämnade James, med ett lätt skuldmedvetet uttryck i ansiktet, bakom mig.

O.o. Superdupermegaawesometoppenbra! Längtar tills nästa kapitel

Jag sa ju att James skulle bli dryg! 8D MOUHAHAHAHHA! *ond face*
Och tack ♥

haha, han var inte dryg, han var en överbeskyddande kusin, med all rätt eftersom den där Malfoypojken absolut är en totalt opassande pojkvän åt Rose Weasley
VSG♥

Han är inte opassade ò.ó Men jag antar att Rose kanske inte skulle passa ihop med Scorp

haha, jag skämtade bara Men det är väl så James och resten av släkten (Ron) kommer att tänka^^

Särskilt ron TT____TT OMG vill inte ens tänka på det D:

haha, inte jag heller...stackars Rose