Vem är du?

Det är bara roligt att vara till någon nytta!

Asbra!!!

Tack! ♥

SuperMegaAwsomeBäst
(%).(%) <------------- Get Hypnotized by the puppy eyes and give me more!

supermegaazomefoxiehot!

Tack! ♥ Kommer kanske mer imorgon. Som sagt var glömde jag att jag ska till Fjällen på sportlovet och det börjar ju efter skolan imorgon

Tack!♥

Kanske kommer ett kap idag men då måste nån göra ett inlägg

Här kom inlägget!

braaaaaaaa!!
bevakar ja me!!!!

Här kommer ett kapitel. Dröjer ett tag innan nästa, imorgon åker vi till fjällen.

Kapitel 9:


(Hermione)


Hela dagen efter drömmen så gick jag runt och oroade mig. Jag skulle gärna träffa Charlie och prata med honom om drömmen men det gick ju inte efter som han tydligen skulle bita mig då… Just då kom Harry och Ron.
”Vad är det med dig? Du ser ju helt skräckslagen ut”, sa Ron. Jag tvekade, skulle jag berätta eller inte? Jag bestämde mig för att berätta.

”Och sen vaknade jag med ett ryck”, avslutade jag. Harry kollade på mig och bara gapade av förvåning medan Ron såg helt chockad ut.
”Är det här… Är det verkligen… Är det verkligen sant?” stammade Ron fram. Jag kollade allvarligt på honom och nickade.
”Ja, det är det” Han kollade på mig och sa:
”Jag och Harry får beskydda dig!” Jag fick ett litet fnissanfall, det lät så roligt att de måste ”beskydda” mig.
”Vad är det?” frågade Harry som hört och sett mitt lilla fnissanfall.
”Äh… Bara att det lät så roligt att ni måste ’beskydda’ mig”, sa jag. Harry och Ron kollade allvarligt på mig.
”Om han försöker bita dig så måste vi nog beskydda dig”, sa Harry allvarligt och Ron nickade instämmande. Jag ryckte på axlarna.
”Varför?” Ron och Harry ändrade från en orolig min till en Var-seriös-nu-min.
”Tänk lite”, sa Ron. Jag suckade, insåg de inte hur svårt det var att tänka när man trodde att man såg Charlie överallt? Det gjorde jag inte men jag inbillade mig det hela tiden.
”Ska vi gå till Dumbledore?” frågade jag. Harry och Ron kollade på mig och nickade.
”Ja, det kan vi göra”, sa Harry. Vi började gå mot Dumbledores kontor. När vi var framme slog det mig att vi inte visste lösenordet.
”Mintstång? Surrande smaskbin då? Öh… Aprikosmarmelad?” Harry började febrilt leta efter rätt lösenord.
”Citronisglass?” Trappan avslöjade sig och vi ställde oss på den. Trappan snurrade uppåt och snart stod vi utanför Dumbledores kontor. Ron tog ett kliv mot dörren och knackade.
”Kom in”, hördes Dumbledores röst inifrån hans kontor. Ron öppnade dörren och klev in. Jag och Harry följde efter. Dumbledore satt vid sitt bord och granskade oss med sina blå ögon över sina knäppta fingrar.
”Vill ni något?” frågade han artigt. Han viftade med sin trollstav och tre mjuka röda stolar dök upp.
”Slå er ner för all del”, sa han och pekade på stolarna. Vi satte oss ner och kollade på varandra. Harry nickade uppmanande mot mig. Jag började berätta.

”Ojdå, det lät inte bra”, sa Dumbledore när jag berättat klart. Jag skakade sorgset på huvudet.
”Nej”, sa jag och suckade tungt. Dumbledore kollade på mig.
”Ni måste nog gå till sängs nu”, sa han. Jag suckade tungt.
”Måste vi?” frågade Ron.
”Ja. Jag ska se vad jag kan göra åt vårt lilla ’problem’”, sa Dumbledore. Jag, Ron och Harry gick ut ur Dumbledores kontor och började gå mot sällskapsrummet.


(Dumbledore)

Jag suckade tungt när Hermione, Ron och Harry hade gått. Var Charlie i farten igen så var vi i stor fara. Jag satte mig ner bakom skrivbordet igen, jag hade rest mig när de gick. Åå… Vad skulle jag göra?
”Tänk, Albus, tänk”, mumlade jag till mig själv. Förra gången Charlie hade varit i farten hade tre personer dött och ett antal blivit skadade… Jag suckade igen och gick fram till skåpet som stod i mitt rum. Jag öppnade det och tog ut minnessållet. Jag förde trollstaven upp till huvudet och en silverfärgad substans som matchade mitt hår kom ut ur min hjärna i en tunn tråd. Jag stoppade ner den i minnessållet.


Sååå, vad ska han få se? Spännande?

My Rowling!