Memories Of Bellatrix Lestrange (SV)

Ja men det hade jag redan räknat ut...
Men hon var ju så glad...
Anyways var det supercoolt!

More D:

Kan nog stå ut med det Det gör ju din ff så hiiimla bra! Längtar som en idiot till nästa del! När blir den klar? x) ♥

tänkte skriva idag men har migrän ...

nawww poor u! ;(
hoppas du mår bättre sen!

NO!!! stackars dig! jag har bara haft migrän en gång, men det räckte för att få mig att aldrig vilja ha det igen hoppas det går över snart!!!

Aw stackare, jag brukar ha migrän jätte ofta så jag vet hur det känns :C

Det är lugnt, självklart så ska du inte skriva om du har migrän! Vila istället och sen när du mår bra kan du komma tillbaka och skriva mer på den här ff:en som är awesome

Föörlåt för att det tagit tid

_________________________________________________________

Loket visslar, Hogwarts expressen ska snart till att gå. Kupén med de mjuka sätena, fönstret ut mot perrongen och den gammaldags dörren är tom sånär som på en flicka i 15 års åldern. Med en lätt släng på staven och utan att yttra ett ord får hon dörren att smälla igen och låsa sig och gardinerna att rulla ner och avskärma kupén från alla elever. Tjejen är lång och ryggen rak, håret svart, vågigt och glänsande. Ansiktet är smalt, likaså näsan och munnen är fyllig. Ögonen är stora och hasselnöts bruna. Hon är smal med en perfekt timglas figur. Bara den irrande, blyga och förvirrade blicken klargör att hon inte är en gudinna. Hon drar de långa pianofingrarna genom håret och man ser en viss likhet med Druella Black. Hon är osminkad och bär en sliten, liten och smutsig klädnad. Men ser ändå ut som en modell. I hennes drag finns inte den unga och fula Bellatrix Black men på den slitna kofferten står det, med nästan inte synliga , prydliga bokstäver Bellatrix Black. Hon riktade trollstaven mot sig själv och viskade :
”Visibilis”, det var som om någon hade hällt en burk osynlighets färg över huvudet på henne. En lätt duns sa att hon glidit in i hörnet på sätet, dörren låstes upp och gardinerna åkte upp. In kom 4 tjejer i 15 års åldern med Slytherin slipsar runt halsen. De stirrade på etiketten till den slitna kofferten.

”Den satmaran”
”Hur vågar den jäveln”
”Inte värd att leva ens som råtta”
”Hon tror att hon är nått den jävla horan , vi ska visa henne”
Jane, Melissa, Alice och Alexandra bryr sig inte om att sänka rösterna när de diskuterar tågresan tillsammans med en grupp av de populäraste killarna. Bellatrix sitter fem platser bort. Hon blinkar och försöker blinka bort tårarna som hänger i de långa fransarna. Hon biter sig i läppen så hårt att en klarröd bloddroppe tränger fram och innan någon vid festmåltiden reagerar har ont rest sig så hastigt att stolen vält och är på väg mot utgången med hundratals blickar i ryggen.
Dörren slår igen bakom Bellatrix och hon står i den pampiga entrén. Hon ser ut att vara på väg nerför trappan, till sällskapsrummet men ångrar sig mitt tanken och styr stegen mot den stora utgången. Bellatrix är precis på väg att trycka ner handtaget, när en stark hand landar på hennes axel och en trygg röst säger: ”Gå ner till ditt sovrum istället Miss Black, när festmåltiden är slut vill jag att du kommer till mitt kontor.” Han ska precis gå tillbaka in i stora salen men lägger till: ”Undvik dem och ta ingen skit”

Det är ett stort och pampigt kontor. Ljust och med stora fönster. På ett stort skrivbord i trä sitter en fenix fågel. Det ser nästan ut som om den ler. Bellatrix står stelt framför det tomma skrivbordet, hon ser ut att vänta på någon. Dörren öppnas och en lång och mager man kommer in. Det krusiga rödbruna håret och skägget når ner till midjan på honom och har stänk av silver. Leendet var vänligt men de isblå ögonen granskade oroligt flickan som vänt sig mot honom när dörren öppnades. ”Sitt ner, Bellatrix” sa Albus Dumbeldore med sin trygga röst. Han satte sig ner, men inte bakom skrivbordet utan på en sliten stol som han graciöst vände mot Bellatrix med en lätt sväng på den långa trollstaven. Dumbledore sökte förgäves flickans blick. Bellatrix tittade envist ner på en intressant fläck på sina svarta skor. ”Hur är det med dig?” frågade han med mjuk röst. ”Bra” svarade hon kort och tittade ut genom fönstret. ”Jag och de andra lärarna är oroliga för dig, du är duktig men på lektionerna sitter du mest tyst och du är alltid själv på rasterna”, Bellatrix vände sig mot honom, hon sa inget men hennes ansikts uttryck visade alltför väl exakt vad hon tyckte. Det såg ut som att hon när som helst skulle explodera av återhållen vrede. ”Du tror att du vet något, jävla gubbstrutt. Men du är precis lika feg och dum som de andra” skrek Bellatrix med tårarna rinnande nerför de rosiga kinderna. Dumbledore sa inget hur mycket hon en rasade mot honom. ”Du din ….” hennes röst bröts och hon kröp ihop på stolen, fortfarande med tårarna rinnande. Rektorn lutade sig framåt och klappade henne på axeln. Hon sa inget men torkade tårarna med ärmen på klädnaden. ”Alla lärare bryr sig om dig, fast du kan ha rätt i att vi är lite fega ibland, vi lovar att bättra oss om du lovar att anstränga dig på lektionerna. Jag har sett dig utföra avancerad magi, du är en naturbegåvning Bellatrix” sa han lugnt. Hon tittade upp på honom och skymten av ett leende speglades på de röda läpparna. ”Kan jag gå nu?” undrade hon. ”Det var faktiskt en sak till, det kom en nu tjej hit idag hon ska börja femte året precis som du. Hon ville inte bli sorterad tillsammans med dem andra, så hon blev sorterad nu efter middagen. Hon hamnade i Slytherin med nöd och näppe. Precis som du” sa han och blinkade. ”Jag tror ni kommer trivas ihop, kan du visa henne runt?” fortsatte Albus. Bellatrix nickade långsamt och tankfullt. ”Lavina, kan du komma hit en sekund?” ropade han.

1 september 1966

Jag hoppades att det skulle vara annorlunda i år. Det hoppas jag varje år, men idag trodde jag på det. Jag har förändrats under sommaren och jag trodde att de skulle märka det. Jag hade en vattentät plan. Jag visade mig för dem på stationen och smet sen in i en tom kupé och andvände en dissilisionerings (stavning ?) formel. Det var bara det att de upptäckt min koffert med mitt namn på. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag är en bättre häxa en dem och kanske skulle jag klara att avväpna dem. Men som vanligt blev jag förstenad av rädsla och kunde bara stå där och vänta på att de skulle upptäcka mig och helvetet skulle braka löst. Under middagen klarade jag det inte och gjorde det som jag har lovat mig själv att aldrig göra. Jag flydde.
Men jag har ändrat åsikt om rektorn, han är inte som dem andra lärarna. Han är bättre och så är han en väldigt skicklig trollkarl. I år ska jag anstränga mig på lektionerna också så kanske de andra lärarna också slutar att hata mig. Det är ju GET år i år. Året då jag ska ta min hämd genom att få dubbelt så bra betyg som dem. Jag kan se deras miner framför mig.
Jag ska visa Lavinia runt nu, hoppas hon inte är som Jane, Alexandra, Melissa och Alice.
Bellatrix – Som ska få U på alla ämnen i GET och KANSKE har fått en ny vän ? Hoppas, Hoppas, Hoppas

ohhh, jätte super bra