(PM)Jag hatar din blotta existens

awe, stackars Jess

snälla skriv mer, det är jättespännande (kanske fel ord menmen...)

Superbra!♥
Stackars Jess

Jean
Jean huttrar svagt i den kalla nattluften. Han satt på en bastant gren högt uppe i en ek och roade sig med att riva sönder torra blad som ännu inte hade fallit av trädet samtidigt som han försökte sova. Jean har inte den minsta aning om vad klockan är, han vet bara att det är mörkt här ute. Extremt mörkt.
Vad han gör här ute? Åh, han hade strukit omkring runt stallet i väntan på att Jess skulle komma. Han visste egentligen inte vad han skulle ha gjort om hon faktiskt hade kommit, försökt övertala henne att inte göra det kanske? Nej, hon hade inte lyssnat. Släpat iväg henne därifrån? Ja, kanske. Jess' "kompisar" såg ju honom redan som en vilde så varför inte stärka det ryktet lite?
Jean ler bistert i mörkret. Släpp det, signalerar Bijou och Jean nickar. Ja, han ska sluta planera för något som ändå skulle ha hänt för flera timmar sedan. Han borde inte ha brytt sig från början ens. Tack vare hans impuls att vilja spela hjälte satt han här nu, utelåst, fast i ett träd med kläder av siden. Kläder som skänkte mer kyla än värme.
Bijou hoppar tyst närmare Jean för att dela med sig av sin värme, men inte heller Bijou är så värst varm. Jeans ögon söker sig till slottets västra flygel och han kan inte låta bli att känna sig en aning bitter. Där låg Jess i sin varma säng med sitt varma gråblå duntäcke och sin mjuka kudde. Jean lutar sig mot hårda stammen och försöker fantisera om att han ligger i sin säng. Det funkar ganska bra bortsett från den svaga vind som får de torra löven att prassla.
Jean bestämmer sig efter ett tag för att koncentrera sig på prasslandet och lyssnar, försöker räkna hur många blad det finns med hjälp av sin hörsel. Sakta men säkert känner Jean hur tröttheten tar över och när han väl somnar drömmer han om Antarktis. Det iskalla vinterland där han aldrig har varit. Nog var väl Antarktis ungefär lika kallt som här? Hinner Jean tänkta under en av sina halvsovande stunder.

meeeeeeeeeeeeeeer!

den är jättebra!

Verkligen jättebra!♥

Jess
Jess vaknar med ett ryck och ser sig förvirrat om. Solen skiner utanför fönstret och tystnaden trycker i Jess öron. Det var helt enkelt för tyst.
Jess kastar en snabb blick på sitt armbandsur och skriker till av chock. Klockan var halv ett på dagen! Jess tvingar sig själv att lugna ner sig och försöker minnas varför hon har sovit bort halva skoldagen. Hon mindes ju att hon hade druckit energibrygd och hon hade redan räknat ut att hon skulle vara trött när dagen grydde, men det här? Energibrygden måste ha släppt någon gång framåt morgontimmarna, men varför hade hon inte vaknat i tid? Hon som sov så lätt. Ett minne av att hon faktiskt hade vaknat ger sig till känna i Jess huvud. Hon hade vaknat och sedan somnat om. Jess slår med mening huvudet i sänggaveln. och känner hur tårarna stiger. Tårarna som hon hade hållit inne hela natten och hon kryper ihop till en enda hulkande boll.

Jess vet inte hur länge hon har gråtit när tårarna äntligen har slutat rinna. Armbandsuret visar på tio över två och Jess inser att hon kan hinna i tid till lektionen i konst om hon skyndar sig. Magen skriker av hunger men Jess ignorerar den. Något straff skulle hon väl ha för att ha missat nästan alla av dagens lektioner, och att inte äta på hela dagen lät som ett bra straff. Då skulle hon slippa få i sig något olämpligt igen också.

"Ah! Mademoiselle Catterholt, en sådan trevlig överaskning!" Utbrister professor Dijan när en rodnande Jess smyger in i klassrummet, tio minuter försenad.
"Förlåt professorn, jag är hemskt ledsen för att jag kommer in försent och förstör er undervisning", säger Jess och menar varenda ord.
"Ingen större skada skedd, du är ju här nu i alla fall. Se bara till att det inte upprepas", säger professorn med ett litet leende. "Sätt dig ner nu så att lektionen kan fortsätta" Jess nickar och sätter sig bakom en tom bänk nära väggen. På tavlan bakom professorn står ordet FÄRGCIRKLAR och Jess skyndar sig att få upp bläckhorn, fjäderpenna och pergament för att hinna anteckna så mycket som möjligt.
"Som jag just sa så kan färger enkelt indelas i två grupper, kalla och varma färger. Genom att se på en färgcirkel kan man lätt se om färgerna är varma eller kalla. De varma färgerna kan man säga är de som ligger mer åt gult i färgcirkeln. De som ligger mer åt blått räknas som kalla. Men precis som med allt så kan kalla och varma färger påverkas av vilka färger de kombineras med och på så sätt uppfattas olika", börjar professor Dijan och Jess gör sitt bästa för att hinna med att anteckna. Även om Jess inte riktigt förstår allt så låter det logiskt och värt att anteckna.
"Den här tekniken används också när man vill förmedla en känsla, och det är det ni ska få göra nu. Experimentera med färgerna för att försöka få fram den känsla ni vill förmedla och prata gärna med varandra för att höra om andra får samma uppfattning av er blid som ni själva. Ni har fyrtiofem minuter på er så sätt igång!"

Du skriver jättebra!♥

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

Bsjs

adawdawd