Hermione's tvilling (SV)

hmmm du kan ha rätt. Mitt misstag!

Nej men, jag tror faktiskt att man kan skriva både och.

Jättebra! Mera!

Det var jättebra kapitel!

Jag tycker om den väldigt mycket underbara du!

Storyn är genialisk!

Fortsätt skriv for Guds sake!

Nu kommer ett nytt kapitel, förlåt att jag är så sen.
__________________________________________

Hermione:
Hermione traskade ut genom Hogwarts-porten, solen började genast närma sig hennes kropp.
Hon gick mot Hogwartssjön, det var idag hon skulle prata med Ron. Det var lite nervöst faktiskt, hon hade ju inte träffat Ron på jättelänge.
Men hon var fast besluten om att göra det här, så hon tog ett djupt andetag och gick sedan med bestämda steg mot sjön, där Ron som väntat redan stod.
Hans hår såg ut som eld i skyn, så rött var det. Hermione skrattade, inte hade han klippt det under sommaren heller.
- Hallå där, rödtott! ropade hon skrattande till honom. Sovit gott?
Ron tittade upp och hans läppar bredde snabbt ut sig i ett leende när han såg vem det var.
- Inte bättre en vanligt, svarade han.
Hermione gick fram till honom och hennes panna fick genast ett bekymrat veck.
- Har du hört något av Harry? frågade hon tyst.
- Nej, svarade Ron. Jag har gått förbi honom i korridoren flera gånger, men han låtsas alltid som om vi inte känner varandra.
Hermione suckade djupt.
- Jag vet inte vad det är med honom, men någonting måste vara i görningen.
- Någonting? frågade Ron irriterat. Det är något allvarligt fel med honom, inse fakta!
Hermione ville inte tro det, men egentligen hade nog Ron rätt. Vad hade Harry gjort i stora salen, jo, totalignorerat henne. Hade han gått fram och sagt förlåt än? Nej.
- Kom, sa Hermione och tog Rons hand.
Ron såg frågande på henne, men han lät henne ta tag i hans hand och leda honom.
När Hermione stannade upp så tittade de båda sig omkring, de stod på en medelstor brygga.
Och det var inte vilken brygga som helst…
- Det här är ju bryggan där en av uppgifterna i den magiska trekampen brukar utkämpas! fick Ron häpet fram.
- Ja, svarade Hermione leendes och satte sig ner och doppade sina fötter i sjön. Ron gjorde samma sak.
- Hur hittade du hit? frågade Ron när han hade satt sig ner. Det är ju bara personalen som har lov att använda den här bryggan när det inte är trekamp.
- Inte bara, svarade Hermione hemlighetsfullt. Jag och Maddie har suttit här på våren sedan första årskursen.
Ron tittade undrande på henne.
- Hur? frågade han.
- Det är hennes och min lilla hemlighet, svarade Hermione bara och plaskade runt med fötterna i vattnet.
Ron öppnade munnen för att svara, men hann inte.
En pojke med stora bruna ögon hade just börjat gå mot dem, och Hermione kände genast igen honom.
Det var den där söte pojken som hon hade sett i sällskapsrummet, han som hade frågat henne om det var läskigt att svimma.
- Hej, jag heter Jeremy, vad heter ni? frågade pojken med sin lena stämma.
Ron bara gapade.
- Var det här meningen? frågade han surt.
- Nej, hurså? frågade Hermione Ron medan hon fortsatte att titta på Jeremy, han var bara för söt!
- Jag kan gå om jag stör, svarade Jeremy snabbt.
Men Hermione pekade bara på en plats bredvid sig för att visa att Jeremy kunde sätta sig där.
- Det är klart att du inte ska gå! sa hon. Det är bara min vän Ronald här som har svårt för nytt folk.
Rons ögon blev genast mörka och Jeremy kunde inte hålla sig för skratt, han bröt ut i ett stort flinande.
- Jag bits inte, Ron, sa Jeremy flinande. Men om du har svårt för mig kanske det är bäst att du går.
Ron gav Jeremy en arg blick och hämnades.
- Ja, Jeremy. Nu är det ju så att jag har svårt för nytt folk så det kanske är bäst om du lämnar denna brygga för gott? Eller hur?
Ron spände ögonen i Jeremy som genast blev illa till mods.
- Det är nog bäst att jag går, sa han med en nick mot Hermione och började gå mot slottet.
Hermione som inte hade hängt med riktigt, tittade först dumt på Jeremy.
Men när han nästan hade lämnat bryggan så ställde hon sig upp och skrek.
- Nej! Vänta, jag följer med!
Hennes hår fladdrade i vinden när hon sprang mot honom, och Ron tittade uttryckslöst efter henne.
__________________________________________

Maddie:
Maddie satt och bet på pennan som hon hade i handen, hon försökte träna inför GET-proven men lyckades inte så bra. Hon var trött efter allt som hade varit denna vecka, allt nytt. Och det blev inte bättre för att Harry stod och gullade med sin nya flickvän i hörnet, det var snarare avskyvärt.
Maddie hade sagt till dem att de fick hålla på och äckla sig i ett annat rum, men Ravenclawflickan (Harrys nya flickvän) slängde alltid så där fånigt med håret och sa att Maddie skulle sköta sitt istället.
Men nu hördes ett till fnitter, och Maddie stod inte ut längre. Hon ställde sig upp alldeles rasande.
- Gå till ett annat rum och håll på för i helvete! Jag kan inte träna inför GET-proven när ni äcklar er!
Harry tittade för första gången på henne och såg in i hennes ögon, det var inte bara ett monster hon såg i de där ögonen, det var också en mänsklig, olycklig själ.
Det var som om Harry ville säga något till henne, att något var på tok, men han vände efter en stund bort blicken och vände sig mot Ravenclawflickan istället.
- Kom Cathy, vi går.
Han tog tag i hennes hand och de båda steg ut ur uppehållsrummet. Maddie tittade efter dem, vad var det Harry ville säga egentligen?
Hade Cathy gjort något med honom? I så fall vad? Maddie bestämde sig, det fanns inget annat val, hon skulle ta reda på det och nu kvickt!

Maddie visste att hon inte kunde göra det här på egen hand, hon behövde hjälp av någon.
Men vem? Hermione! Det var klart att hennes syster skulle hjälpa henne med det här, de hade gjort saker tillsammans sedan de var små.
Så Maddie gick ut från uppehållsrummet på jakt efter Hermione.
__________________________________________
Hoppas att kapitlet var bra i alla fall! ♥

Jättebra!

Thank you! ♥

Jättebra kapitel! Bra att Ron och Hermione pratar om problemet med Harry. Undrar hur det ska gå.

Ännu ett jättebra kapitel!♥