Skriva av sig-tråden

Varför lägger jag ned känslor, energi och tårar för en del människor som alltid sätter mig i andra hand? Som aldrig lyssnar när jag behöver prata, eller som "inte har tid", även fast de visst har det?

Lite så känner jag ganska ofta, men jag vågar aldrig berätta det för de här personen.
Delvis för att den personen är min äldsta och bästa vän som jag älskar så in i helvete.
Och hon bryr sig egentligen, det vet jag. Hon vill inte att jag ska må dåligt.

Hon är fantastisk och väldigt snäll, men hon har svårt att förstå och reagera på andra personers känslor, vilket gör att det är jobbigt när hon sätter mig i andra hand (nästan alltid!) och inte ens vet att det är jobbigt för mig.

Vet att ingen kommer kunna hjälpa mig med det här, men jag ville bara skriva av mig lite.

Jag bara hatar det.

Just nu mår jag dåligt över EU-valet. Självklart är det jättebra och väldigt positivt att Miljöpartiet gått så mycket framåt (och även F!, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet enligt min åsikt. Men att Sverigedemokraterna får så många röster gör mig illamående. Att nästan var tionde svensk röstar på ett rasisitiskt parti. Nu är jag född svensk, men varför har jag mer rätt att bo i Sverige för det? Varför ska jag skylla arbetslöshet och andra samhällsproblem på andra? Varför ska andra behöva återvända till sina hemland där de riskerar att dödas? Jag intervjuade ett ensamkommande flyktingbarn i skolsammanhang; han hade flytt från Syrien, hand visste inte om hand föräldrar levde och han hade forslats fram och tillbaka i Europa innan han slutligen fick asyl i Sverige. Ska vi i Sverige då inte välkomna honom? Ska vi istället anklaga honom för de samhällsproblem vi har? Det är helt sjukt.

Kan inte sova.... funderar på att tvinga mig själv o va vaken en stund så jag har en anledning att skippa planerna imorgon. ... jag vill inte! Eller så ljuger jag om ja råkar somna snart....

Allt kommer försvinna för mig det här året, min pianolärare, klassföreståndare och efter hösten försvinner även min kornettlärare som jag har träffat en gång i veckan i 8 års tid

Jag blev diagnoserad med bulimi för exakt ett år sedan idag.

Jag måste skriva av mig med mest glada saker!
Det har varit så jävla jävla dåligt senaste veckan och jag har bara velat återvända till under täcket och bara skita i allt. Ätit och sovit jättedåligt. Förnuftet i mig har dock tvingar iväg mig till mitt meningslösa jobb för att det ger mig pengar och det behöver jag som fan för att nå mitt mål att åka på turné i usa.
Det har verkligen varit kaos men nu idag har allt känts så mycket bättre. Jobbet var kul, en av mina bästa vänner fyllde år och vi hade det astrevligt och nu på kvällen fick jag ett mail som gör mig barnsligt jävla glad!
Jag var och såg bandet Kall förra veckan, inte känt alls men deras sångare Kim sjunger i bland annat Lifelover och Hypothermia som jag gillar fett mycket.
Han gör inte bara musikalisk konst utan även i bild som jag diggar. Snackade med honom på spelningen om att jag är intresserad att köpa något av honom och han var fett trevlig och vi snackade konst och skit en liten stund. Nämnde att jag använt hans musik i en utställning för att skapa atmosfär och gav honom mitt business card så han kunde se. Han var asintresserad och bad mig maila honom and I did.
Föreslog i mailet att det skulle vara kul och intressant att göra något samarbete mellan det vi målar.
Fick svar idag och han var fett på! Så jävla kul att äntligen hittat någon som vill skapa kreativ weirdness med mig igen! Min förra partner in crime visade sig vara en jävla idiot och jag har saknat att flumma med någon annan som fattar vad jag gör.
Jag är säker på att Kim fattar och detta ska bli så jävla kul!
Aaah så pepp! Så pepp på detta, så pepp på att min kusin kommer hem snart, så pepp på att snart åka till Åland och så pepp på att det är ljust hela natten så man kan vara ute på äventyr!
Nu ska jag göra det här till en bra sommar, jag behöver det!

Jag lider med dig. Mitt minne spelar upp min gammelmormors begravning varje kväll

Det här är inte en ätstörning. Inget av det jag gör är något ätstörningsaktigt. Sådetså.

jag hatar mitt liv

Jag känner dig inte och tror inte att vi har pratat förut men jag har sett dig skriva här ganska mycket och det gör verkligen ont att se att du mår så dåligt. Men jag finns alltid att prata med på kik eller här på mugglis om du behöver någon. Jag ska försöka göra allt jag kan för att du ska i alla fall må inimini mycket bättre! Du är verkligen inte värd all skit du går igenom.