Civil War [PRIVAT Zora & Emma07]

Huter såg på cleine
-kommer dränka dig
sa han bara ohc celine såg på honom
-jag e för smart för dig
sa hon kort bara och det var snat, celine var smart för de flesta

Andrew flinade roat.
"Kanske värt att fråga", sade han låtsat fundersamt

hunter suckar kort
-gör det och du mister mig som rebell
sa han kort och celine såg å hunter, det hade hon adlrig hört han säga

Andrew såg på honom och man såg han blev lätt förvånad, men suckade sen.
"Hunter seriöst. Jag försöker prata om det här för din skull, för att du inte ska göra samma misstag som vi gjorde. Inte för att Hope vsr ett misstag, det kommer hon aldrig vara och jag ångrar det inte. Men skulle jag göra om det skulle jag vänta några år med barn. Ni måste ta vara på ungdomen", sade han ärligt och med en snällare ton nu

Hunter såg kort honom och lutar sig fram
-mitt liv, mina regler, ditt liv dina regler thats it
sa han kort och celien satt tyst, hunter kunde vara elak oc hdet var han rent av just nu. men ha nvar så om någon eller något hade stört ha nrejält tidigare

Andrew suckade och man såg han surnade lite nu
"Hunter ge dig nu. Du är en del i vårat liv vare sig du vill det eller ej punkt slut", sade han kort och ändå argt nu, han irriterade sig på hans ton och visste samtidigt att han var nästan en kopia av hans egen ton i den åldern

Celine satt helt tyst och bara kollade mellan killarna och petar tyst på sin pappa
-får jag gå?
viskar hon bara roat

hunter såg på sin ysyster sen på andrew
-alla vet du prioterar dem två. döttrarna
sa han kort

Andrew såg snabbt på Celine och nickade åt henne, såg sen på Hunter väldigt förvånat och man såg hur ögonen förändrades och mjuknade
"Är det så du känner?", frågade han mjukt, var ganska förvånad

Celine reser sig tyst och låser upp dörren och smet iväg


Hinter sucjar och bara kollade bort och man såg hans stenhårda nsikte inte rörde sig en min. men hans tystnad sa allt. det var så han kände

Andrew såg på Hunter nu, hade inte förstått alls att han kände så. Själv var han otroligt stolt över Hunter, han var hans enda son och den enda han skulle få med största trolighet, och han hade inte kunnat göra honom stoltare. Han suckade och såg på honom
"Hunter, jag älsakr dig till månen och tillbaks och skulle aldrig kunna vara stoltare över dig. Du är min enda son och det är snarare tvärtemot vad du säger", sade han mjukt