Skriva av sig-tråden

Ibland får jag bara lust att vrida tillbaka klockan och ändra ett par saker. Jag skulle vilja åka tillbaka till min högstadietid och faktiskt ryta ifrån. Håll käften nån gång! Ni är så jävla jobbiga! Hur svårt kan det vara att för en gångs skull lyssna lite på vad den stackars läraren försöker säga? Bara håll käften! Jag är så jävla trött på er!!! Sedan skulle jag dramatiskt störtat ut ur rummet och stannat hemma från skolan ett par dar i ren protest. Det borde jag gjort. Men det gjorde jag aldrig.

Vilket sammanträffande, det har jag med :3 Men har du några funderingar, frågor eller bara vill få en bättre uppfattning om hur han ser på situationen så ska jag göra mitt bästa för att hjälpa dig! ^^

Kan inte sova. Lyssnar på "Samma Nätter Väntar Alla" och känner lite för mycket med flit.
Saknar min fjäril så jävla mycket och kan inte prata med någon om det. Vill inte störa honom med det. Vill inte störa med mina dumma känslor som jag borde städa bort. Det har gått 5 år sen han uppenbarade sig, 4 år sen den låten blev mitt sätt att försöka bearbeta min saknad och ett och ett halvt år sen vi sågs sist. Hans ögon hemsöker mina drömmar, jag kan inte städa bort dem från mitt minne.
Det är lättare att bära nu men det har aldrig försvunnit.
Ikväll är det jobbigare än vanligt och jag önskar jag hade någon att prata med men det är så svårt att prata och det är inte socialt acceptabelt att störa folk kl 3 på natten.

Träningen är bland det enda som ger mig kontroll i livet, både mentalt och fysiskt. Nu har läkarna sagt att jag skall sluta träna på obestämd tid, att mitt immunförsvar inte klarar av pressen jag utsätter det för.
"Ta en promenad" sa hon, att ta en promenad ger mig ungefär lika mycket som att dammsuga hallen, men alltid strunta i de andra rummen. -.-
Har tagit med hela lägenheten hit till sjukhuset för att det skall kännas mer "hemma."...
Mina njurar är inflammerade, sist var det lunginflammation.
Vill verkligen inte bli av med jobbet, men varför skulle de vilja ha kvar någon som är svag?

Och allt yrande här på avdelningen..

"Gå ut och sätt dig i solen det gör dig gott"

"Men du skall inte sitta i solen då kan du få utslag, du går ju på antibiotika nu"

"säg till när du vill ha mer smärtstillande"

"Kl 06:00, jag skulle vilja ha mer tabletter nu."

"Det kommer snart.."

"Kl: 09:00 Hur blev det med tabletterna..skulle behöva dem nu"

"Ja, dom kommer snart"

"Kl 12:00 VART ÄR MINA TABLETTER?"

"Fast nu tar vi röntgen först"

I vanliga fall skulle jag vara glad åt de några stycken lediga dagarna på vissa veckor men nu vill jag verkligen inte vara ledig då. Kommer nog spendera de dagarna med att stenplugga ughh

Mm, för dig med. Kram. ♥

Jag har inga vänner längre.

Jag kan vara din vän? Alltså det är ju inte samma sak som vänner irl. Men iallafall..

Jag är din vän. (ok kanske inte räknas eftersom att jag är över internet meeen) Skicka en uggla om du vill prata, kram!

yerAwizardThea sanna1324567
jag vet att jag har vänner här på mugglis, och jag ölskar verkligen er, men alla mina vänner i verkligheten bara försvinner hela tiden. jag önskar att jag kunde sitta och prata med alla mina vänner på mugglis på rasterna, men det kan jag inte.

Alltså jag blir så lessen på mig själv! Vill så himla gärna kunna dansa men det går inte, jag kan verkligen inte Det ser inte alls bra ut, jag blir galen! Jag orkar inte... Och när jag ser de där som är jätteduktiga så blir jag bara arg och avundsjuk. Vill kunna jag också!

Jag vet inte hur jag ska lära mig Mitt självförtroende för dansen må va bättre nu än förrut men bra är det inte. Hur fasen får man bra självförtroende när man aldrig får höra att man är duktig? Jag må inte va duktig men iallafall....

Folk säger till mig att det är ju huvudsaken att jag har kul.... Förstår de inte att de gör det bara tio gånger värre då? D: Det låter i mina öron som att: Ja, du kan inte och du kommer aldrig kunna...Men det är ju iallafall positivt att du tycker det är roligt....


D: