Skriva av sig-tråden

_{Skrivet av Majen00:}
Åh typ grät hela dan igår!! Orkar inte mer!!
Min hund har typ fått en hjärnblödning och han har funnits typ hela mitt liv och nu måste vi ta bort honom. Jag grät hela dagen igår och bara orkar inte mer!!

_{Skrivet av Hapo:}
Idag på slöjdlektionen satt tre idioter i min klass och pratade. Och jag upptäckte att det var om en annan kille (vi kallar honom S) i min klass som inte varit i skolan på en vecka. De började prata om att hans pappa hade slagit honom, och hur sura de var på honom (inte hans pappa). Sen sa Idiot 1 att S hade skurit sig själv på halsen, och när hans mamma kommit hem och upptäckt det hade han sagt att "kniven inte varit tillräckligt vass".
Och vet ni vad det värsta var? Som fick mig att vilja spy rätt ner i deras halsar?
Idiot nr. 2 säger "Tänk om han skulle ta självmord. Fett kul" och så brister de tre idioterna ut i skratt.
Jag kunde inte låta dem veta hur idiotiskt de betedde sig, för jag hade gråten både i halsen och ögonen, och om jag hade så mycket som öppnat munnen så hade jag börjat böla.
"Tror ni att ni skulle gråta om han dog?" undrar idiot 2
"Asså neej det tror jag inte" SÄGER IDIOT 3 SOM JAG TILLS DÅ TRODDE VAR SCHYSST. Jag visste redan att Idiot 1 & 2 var idioter, men han. Han brukade vara S bästa kompis, men bara för att "S var aggressiv på lol" eller nåt skit så bryr han sig inte längre om han lever eller inte?! HUR KAN DE NÄR DE VET OM VAD S GÅR IGENOM SITTA OCH SKRATTA ÅT ATT HAN FÖRSÖKTE TA SITT LIV?

Jag och S är inte direkt tajta eller nåt, men vi pratar i skolan och när han är på sitt bra, riktiga humör så är han seriöst den roligaste människan jag träffat.
Jag pratade med mamma efter skolan och berättade om allt som hänt och jag satt där i bilen och halv-grät och hon blev lika förbannad som mig.
Jag frågade henne vad jag skulle göra och vi kom fram till att det var bäst att jag skickade ett sms och frågade hur han mådde, utan att avslöja vad jag fått reda på. Eftersom att han varit borta i en vecka så är ju det en fråga man kan fråga utan att han ska bli misstänksam. För om jag skulle berätta att jag vet så kanske han skulle blivit arg eller nåt sånt, så vi kom fram att han fick berätta hur mycket han ville för mig. Han skrev i alla fall att han mådde bra, och han tackade för att jag frågade. Jag sa att det var ovanligt tomt vid mitt skåp (han har skåpet under mig) och han skrev lol.

Men jag vet fortfarande inte om jag borde berätta för vår mentor eller vad jag ska göra. För det krossar mitt hjärta att han ska behöva gå igenom det här själv. Och jag vill vara där för honom, men jag vet inte om jag borde berätta för honom att jag vet eller inte. Och om jag gör det, hur ska jag vara ett bra stöd?

Snälla kan nån bara läsa det här och hjälpa mig för jag kan inte sluta tänka på det.

_{Skrivet av Ginny00:}
Hade faktiskt en bra dag idag och så ska min bror förstöra allt.
Yeay.
Orkar inte gå in på detaljer. Det är ok men det är så jobbigt att det ska vara såhär.

_{Skrivet av kitto:}

Om du känner för det kan du prata privat med mig. Finns alltid att prata med om du mår dåligt trots att vi knappt känner varandra!

_{Skrivet av Hapo:}
Tack så mycket Frivolt, alla råd är varmt välkomna. ^^ Tror faktiskt att jag ska prata med mentorn nästa vecka.