Rollspelare & Wolfy prs

Jason satte sig på sängkanten och smekte hennes ben lite försiktigt. Han visste inte hur han skulle berätta om hans kväll, men han visste att han var tvungen att säga något iallafall. Jessica sa någon kass ursäkt innan hon gick ut från rummet.

Leah vinkade hejdå till sin vän innan hon vände uppmärksamheten till Jason igen. Han satt onödigt långt borta från henne, så hon flyttade sig lite närmare honom för att ge honom en kram.
”Hej du.” Hon lutade sin kind mot hans axel. ”Jag har saknat dig.”

"Jag gjorde något dumt." sade han och drog försiktigt bort henne. Han ville absolut inte såra henne men han kunde inte vara tyst om det. "Jag ehm... Jag träffade Valerie igår och jag tänkte bara prata med henne och be om ursäkt för jag har drivit henne till allt det här." började han och kollade på henne.

Då Jason drog sig undan och berättade att han gjort något dumt lutade hon sig lite bakåt, så gott hon kunde utan att det skulle göra ont, för att bättre kunna se på honom. Hon blåste upp kinderna med luft för att sedan långsamt andas ut, väntade på att han skulle fortsätta.

"Hon kysste mig. Jag drog mig undan men hon kysste mig... Sen så tänkte jag att jag iallafall kunde skjutsa henne till flygplatsen och då började hon ta på mig och sånt." sade han och tittade upp på taket. Han hatade att han, ännu en gång, hade sårat Leah.

Att det kunde vara möjligt att avsky Valerie mer än vad hon redan gjorde hade Leah trott att var omöjligt. Att Jason var ärlig var i alla fall ett pluspoäng, och att han inte kysst henne tillbaka var också mycket bra.
”Ville du kyssa henne då?” frågade hon tyst, hoppades att han skulle vara lika ärlig där också. Hade han känt sig dragen till Valerie så ville hon veta det.

"Jag vet inte..." sade han tyst och drog handen genom håret. "Jag tycker inte jag förtjänar dig- snälla säg inte emot. Valerie är inte oskyldig och hon förtjänar inte världen liksom, jag tror det är därför jag kände mig lite dragen. För jag behöver inte bli bättre för Valerie." sade han och kollade försiktigt på henne.

Leah tryckte tungan mot överläppen och vek undan med blicken, osäker på hur hon skulle tolka hans svar.
”Ville du?” upprepade hon sin fråga, hon ville veta om han ens för en kort stund hade velat kyssa Valerie.

"Nej. För allt jag gör är för att vara värdig dig." sade han och tog hennes hand lite försiktigt. "Jag älskar dig verkligen." sade han och kysste hennes knogar. Hon var verkligen allt för honom och han hade aldrig, medvetet, gjort något fel mot henne.

Av någon anledning hade hon lite svårt att tro på honom. Trots att hon inte gärna ville erkänna det så hade Valerie nästan allt det som hon inte själv hade. Hon var vacker och det syntes på hennes självsäkerhet att hon var medveten om det, hon hade mod till att göra saker och att stå upp för sin åsikt. Hon hade helt enkelt allt för att vara en intressant person.
”Jag vet inte varför du målar upp en bild av mig som om jag vore ett helgon,” suckade hon efter en stund.