ORS

Jag går upp och ner i sällskapsrummet.
Jag ser Violetta sitta och läsa i en bok.
"Hej Violetta" säger jag.
Hon rycker till och slår igen boken.
"Vad gör du?!" säger hon irriterat.
"Förlåt, vad läser du?".
"Inget" säger hon snabbt. "Nu ska jag sova, hejdå".
"Öh, okej. Hejdå då", när hon går förbi ser jag boken hon håller i. Samma bok som jag hittade på bordet vid sofforna!

(Textras: dumdumdummmmmmmmm!)

Jag springer fram till Brian, lätt vingligt.
"Vad hände?! Är du skadad?! Varför sparkade han dig?! Är han jättearg?!" jag tittar mig omkring. "Vad gör Jake här?"

"Han..... Vad sa du innan när han håll din han?"

- Jake hjälpte mig in! Förklarar jag och rodnar lätt.
- Brian-troll! Hur är det? Du ser rätt hemsk ut!

"Jag vet inte. Jag var helt borta", svarar jag och stryker bort lite blod från hans kind. "Vad sa han?"

(DAM DAM DAM).
Jag tassar efter henne.
"Violetta!" viskar jag.
"Vad?!" väser hon.
"Vad ska du med den där boken till?".
"Inget, bry dig inte. Lämna mig ifred!".
"Kärlekselixir huh? Det är väldigt starkt, vem ska du använda det på?".
Det blir knäpptyst.
"Vad fan vet du om det?!" ropar Violetta ilsket.
"Inget" säger jag snabbt. "Förlåt".
"Just det".
"HALLÅ!" hör vi en röst och plötsligt badar sovsalen i ljus. "Vad håller ni på med?".
Det är Kathlyn, en tjej i samma årskurs som mig. "Förlåt", säger jag nervöst. "Det var verkligen inte meningen att störa".
Kathlyn ger mig en sur blick innan hon släcker igen.
Jag lägger mig i sängen igen, emn jag kan inte sova.

Jag försöker resa mig. Fan vad ont det gör. Jag sjunker stönandes tillbaka till golvet.
"Måste till Madame Pomfrey", mumlar jag.

"Jag tar dig dit!" säger jag snabbt och hjälper honom upp. "Kom".

Jag stönar till.
"Hon kommer veta vad som hänt..."