Kontraktet (privat medi & Penelope Lovegood )

Nicolai nickade,
"De höll dig inte precis gömd. Min makt sträcker sig bara till en viss gräns. Det krävs en viss tid för en kvinna att mogna. Jag skulle aldrig ta ett barn. Vad ska jag med en unge till? Nej... "han strök Scarlett över handen med sin tumme.
"Om inte något annat skrivs i kontraktet så börjar min makt gälla fullt ut från första fullmånen året personen fyller 18. Men det finns ju självklart undantag för det med... Men det var först då jag kunde känna energin från dig som ledde mig rätt tillsammans med Lucifer." Nicolai kände demonvargen bredvid sig, han hade lagt sig bekvämt med ryggen mot Nicolais utsträckta ben.

Hon kunde höra vindens ylande utanför och en var yla längre bort. Nicolai hade inte pratat om HUR bra hennes hörsel skulle vara.
"Denna hörsel. Jag kan höra skogens väsen." Hon såg mot Lucifer och sträckte ut handen och såg mot demonhunden.

Nicolai skrockade lite,
"Jag berättade att du kommer vara som ny och alt kommer vara bättre.. Hörsel, syn, styrka, fart.. Allt." sade han och placerade henne hand på sin bröstkorg medan han fäste blicken i lågorna.
"Scarlett?" Nicolai sade hennes namn med försiktighet och vördnad.

Hon log och vände sin blick mot hans ansikte.
"Ja?" Frågade hon och hon tog sig närmare honom.
"Vad är det Nicolai?" Hon kunde höra skramlet från köket, kvastens drag mot stengolvet och något från källaren, gråt? Det var något som grät.

"Det är viktigt att du kan släppa det som var... Annars, annars kommer du bli som mig. En kall varelse." han kysste hennes fingrar, "jag vill inte det, vill inte att du ska vara olycklig, sakna något du aldrig kommer få igen..." han ser in i hennes ögon, "förstår du?" frågade han till slut.

Hon ryckte till och nickade sakta och hon tdrog åt sig sina fingrar och hon tog sig upp på fötterna.
"Vem är det som gråter?" Hon såg ner på honom och borstade bort smuts från sin klänning medan hon kunde höra eldens knastrande.
"Jag lovar att jag ska släppa mitt förfluttna. "

Nicolai gav henne ett smått leende,
"Din första måltid." sade han bara simpelt.

Ögonen spärrades upp och hon blev stel i kroppen.
"Min vadå?" Hon tog ett steg bakåt och hon såg senare mot elden.
"ska vi g ner d? Jag mset lära mig att äta"

"Scarlett, jag förstår att det är svårt för dig men det är viktigt att din första måltid är den rätta. Du behöver inte se något, det serveras i en karaff så du behöver inte oroa dig för det." Nicolai reste sig. "Men du behöver lära dig att äta som den Eviga du är." Han räckte sin hand mot henne.

Hon förde sin vänstra hand mot sin mun och lade sin högra i hans och hon nickade.
"Bara om jag slipper se. Jag tror inte jag skulle klara det." Hon såg på honom och sedan såg ner på Lucifer.
"Är han alltid så lugn?"