Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

Milena åt lite ekorre och började plocka undan och sadla hästarna. Niel skulle behöva ha Mona i sitt knä då hon inte själv kunde rida. Med en spark från Milenas sida vaknade Niel.

Mona vaknade till igen då en av hästarna kom fram och buffade på henne med sin mule. "Hej där" mumlade hon och sträckte upp handen och klappade den.

Niel hade vaknat ordentligt nu. Han tog upp Mona i sin famn och bar henne varsamt i sin famn. Vigt svingade han sig upp på hästen. Monas häst tog han om all packning och Milena red först, Niel sist.

Mona såg upp på honom. Så försiktig han var...Hon lutade sig bara trött mot honom. "Vad hände igår?" mumlade hon då de började rida. Det gjorde ont för varje steg hästen tog men ho nsa inget

Niel svarade inte, det gjorde för ont att inse.

Mona såg upp på honom, varför svarade han inte henne. "Niel..." började hon igen men kved sedan till då det smärtade till.

"Shh!" sa han och la försiktigt en hand på Monas mage. När han kände såret under det bandagerade kände han skuldkönslorna fara över honom och en tår rann tyst för Niels kind.
"F-förlåt..." mumlade han.

Mona blundade igen. Hans beröring var lindrande. "Varför ber du om ursäkt?" undrade hon lågt. Hon förstod inte. "Det är inte ditt fel".

"Jo" väste Niel mellan tänderna. Tårarna rann som bara den nu.

Mona öppnade ögonen och såg förfärat på honom. "Vad...vad menar du? Du...du...". Hon kunde knappt få fram orden och försökte torka hans tårar med ena handen.