PRS(Dragon Fantasy)

Nalel såg bort. "Jag...jag hade en till dröm...sann dröm". Hon mådde illa igen. "Jag såg vem som dödade kungen...Det var jag Meira!".

Meira såg med stora ögon på Nalel. "Det är en alternativ framtid, inte säker på att det blir så det beror på våra val." sa hon tröstande.

Nalel sjönk ner på knä och kramade om Ian. "Men...tänk om det slår in?" hon lät förtvivlad, hon ville inte döda kungen, döda någon. "Jag var kontrollerad av mörkret då...".

"Jag hjälper dig." sa Meira och tog hennes hand. Men om mörkret tog över henne först? Hon hade känt hur nära dödens kant hon var, stod vid stupet och såg ner i mörkrets rike som hon aldrig skulle komma åter.

Nalel suckade djupt. "Och om...Om det är nära att slå in, om jag så står där med en kniv böjd över kungen, gör allt för att hindra mig". Hon såg in i Meiras ögon för att helt förmedla sitt budskap, hon ville inte att Ian skulle höra mer än nödvändigt.

"Det ordnar sig, jag lämnar inte din sida, jag hindrar dig." sa Meira och mötte hennes blick, bara hon blev starkare nu kände hon sig bara svag.

Ian kramade hårt om Nalel. "Mamma...vad pratar du om?" undrade han svagt. Nalel log mot honom. "Inget lilla gubben, jag berättade bara om en mardröm jag hade för Meira". Hon rufsade om hans hår innan hon såg på Meira igen. "Tycker du jag borde berätta för kungen eller Gandalf om min dröm?".

Meira nickar, "Gör det, det är bäst med så mycket information som möjligt." säger hon och reser sig sakta upp. Meira bleknar men kommer på fötter och börjar sakta klä på sig så de kunde gå.

Nalel såg oroligt på Meira. "Gandalf borde se till dig...Efter han hjälpte mig så har jag inte haft ont nästan". Men hon var rädd för mörkret, att det skulle komma igen.

Meira skakar på huvudet, "Nej det är lugnt." säger Meira och biter ihop då de går till Gandalf och Kungen. Hon tänkte inte visa för någon hur det var ställt med henne.