Johanna and Thalia back in the Hunger Games

"Om de lever för att se det", sade Johanna. "Annars har det ingen effekt", fortsatte hon sedan och ignorerade hur nöjd Coin ser ut. Det var trots allt inte för henne hon sade så. Johanna brydde sig inte vad någon tyckte om hennes val. Hon ville utsätta dem för samma sak som de utsatt familjer för under cirka 75 år.

Thalia kunde inte tre sina öron, eller det kunde hon, det var Johanna. "Men då kommer ju allt gå igen. Tror du inte att syskon och föräldrar vill hämnas då? Vad har tillexempel Snows kusinbarn gjort för fel? Hon är bara uppvuxen i det." sa Thalia och försökte få de att förstå, det skulle bara gå om och om ingen och vem ville det?

"Men deras liv kommer inte bli bra ändå. De kommer bli utstötta och märkas med titeln 'hon vars släkting förstörde hela Panem'. Vilket liv de kommer få. Och förresten, vad gör ett spel emot 75 stycken?", säger Johanna. "Och Coin, se inte så förbannat nöjd ut. Jag säger inte ja till det för att du vill det", fortsatte hon sedan surt.

Thalia ssåg allt annat än glad ut, men ja på sätt och vis var det rätt hur skulle deras liv se ut? "Visst," sa Thalia och vände sig stint till Coin, "Om du lovar att Snow dör och att de aldrig mer skall finnas något spel efter det här sista och att distrikten skall upplösas och man kan fara vart man vill och alla ska få den mat och saker de behöver." sa Thalia och stirrade in i Coins hårt gråa och kalla ögon.

"Det är inte ens säkert att hon blir president så få henne inte att lova något", säger Johanna. "För det kommer väl bli ett val?", fortsatte hon och stirrade på Coin, som helt plötsligt inte ser lika nöjd ut.
"Jag säger i alla fall nej till förslaget", sade Beetee, vilket Finnick instämde i.

"Jaså, på så vis." säger Thalia och ser på dem andra, "Då säger jag nej till spelen och jag säger definitivt nej till dig som president." sa hon högt och tydligt, "Jag tycker vi behöver en fredens president som ser allas lika värde och som inte gör misstaget igen att starta ett spel som kan leda till exakt samma sak." sa Thalia bestämt

Johanna flinar åt Coin, som ser förbannad ut. Hon ville ju bli president för hela Panem. Inte för att Johanna brydde sig. Hon skulle tillbaka till sitt hus i distrikt 7 och inte bry sig om vad de i Huvudstaden sade och ville.
"Låt det bli ett val i hela landet då", fräser Coin otåligt emot dem.

"Nej men så bra." ler Thalia roat mot Coin, "För jag vet en bättre kandidat och det är inte du." sa hon enkelt. "Så först presidentval, sen får den nya presidenten bestämma vad vi ska gör med spelen och Snow." sa Thalia och ställde sig upp, "Kan vi gå nu?" frågar hon syrligt till Coin som bara stirrar hatiskt på henne.

"Nej, det kan ni inte. För vi måste ta upp det politiska valet först. Antingen om ni skulle ställa upp, eller utpeka någon ni vill ska bli ledare för landet", sade Coin relativt lugnt. Johanna bara nickar och ser runt på de vid bordet. Alla kom inte från tretton. Till exempel satt åttans ledare där. Paylor hette hon i efternamn, och Johanna hade hört talas om henne. Att hon varit emot Snow hela tiden. Och hon hade inte gillat Coins förslag heller. Hon verkade inte ens gilla henne.
"Jag vill att Paylor ska bli president", fastslog Johanna.

Thalia sätter sig surt ner och nickar åt Johannas förslag, vem som helst var bättre än Coin, "Jag röstar också på Paylor." sa Thalia och Finnick håller med instämmande och Thalia ser sedan frågande på de andra, hoppas att de använde hjärnan nu.