Pirates! PRS Medi & Vidomina

Kilia hade tappat mycket färg från ansiktet och nickade.
"Inga proble..." Hon lutade sig mot Ethan men gick vid hans sida medan hon hade armen om honom. Hon kände sig kall i den här hettan och armen pulserade hårt. Men hon visste att hon skulle klara sig.

"Kiliah. Vi är snart framme.", viskade Ethan till henne och kände hur oron spred sig honom. Han svalde och försökte tänka nyktert, inte låta känslorna ta över.
John skyndade på de andra.
Lyckligtvis hade de hittat en annan väg ut som ledde de ut till stranden. På så sätt skulle de inte bli upptäckta av lokalbefolkningen på ön. De skyndade sig över i sanden och upp på skeppet.
Så fort de kommit ombord släppte de värdesakerna och kapten skyndade över till Kiliah och Ethan för att ta en närmare titt på henne. "Kiliah, lägg av, du får inte bli dålig nu. Vi behöver dig.", suckade John och såg undersökande på henne när Ethan lade ner henne på ett av borden på däck. De andra gjorde skeppet klart för att lämna hamnen.
"Jag måste se efter ditt sår.", mumlade Ethan och började att knyta upp den tygbit som fungerat som bandage tidigare. John räckte över romen till Ethan för att skölja hennes sår med.

Hon nickade bara och såg upp på sin far och grinade illa med hela ansiktet.
"Jag ska inte lämna er. Vi har en massa saker att göra." Hon skrek av smärta och gav Ethan en örfil av ren reflex.
"Förlåt älskling. Det gör bara så jävla ont." Hon såg bort och kände sig yr.
"Pappa kan du inte berätta något för mig så jag inte slår till honom igen?"

"Hon måste få medicin, det finns på ön hemma. Skynda!"
John hade uppmärksammat Kiliahs smärta och beordrade de andra att skynda att komma därifrån, om de skulle lyckas komma undan utan att bli upptäckta och så att Kiliah kunde få de bästa förutsättningar för medicinsk hjälp. Sådana helande kunskaper hade inte någon av de från besättningen. Om någon, så var det väl Kiliah.
John vände sig till Kiliah igen och kunde låta bli att ge ifrån sig ett skratt när han upptäckte hennes örfil över Ethans ansikte. "Ja, du har då krut i dig än, vi blir inte av med dig i första taget." Ethan muttrade något med såg koncentrerad ut att linda en annan tygbit runt hennes arm. Han hörde inte på.
"Så, Kiliah.", sa John och böjde sig över henne för att ta en närmare titt. "..Sammi kommer nog aldrig oroa sig för ekonomin, den har morfar och hans vänner fixat.", skrattade han litet och såg på på henne.

Hon kände sig yr men hon tyckte bordet var ganska bekvämt att ligga på och hon kunde inte sluta att le när hon såg på Ethan med ett leende.
"Jag sa förlåt. Det gick ju gnom arme och.." Hon såg på John och började att skratta.
"Oh det är bra. Sammi kommer aldrig glömma det."

"Så, du verkar ha återhämtat dig snabbt.", pustade Ethan ut och lade en hand över hennes panna för att se in i hennes ögon. Han stod tyst och log mot henne. Han var glad över att hon verkade återfått energi snabbt. Nu fanns det tid till att se över de andra skadade också.
Han böjde sig över henne för att kyssa henne och backade sedan undan. "Jag ska efter de andra också. Ligg kvar." Han lämnade henne kvar med kaptenen.
John skrattade med henne och nickade. "Så. Vila här. Det tar inte så länge först vi når land igen." Han höjde blicken för att se ut över vattnet.

Hon kysste honom tillbaka och flinade svagt.
"Jag är fortfarande med i leken men ja känner mig så kall." Hon försökte sätta sig upp men lyckades inte utan hon vred på huvudet och såg på John.
"Pappa blev jag mest skadad?"

"Ja, det kommer att gå bra.". Han såg ner på henne igen för att stryka henne försiktigt över pannan. "Kommer du ihåg när jag blev skadad? Du hjälpte mig då, såg över mitt sår.". Han viskade orden.
John svalde och iakttog henne. "Här, jag hjälper dig sätta dig upp. Vill du att jag hämtar Sammi?", frågade han och tog tag om hennes arm och satte sin andra arm om hennes rygg för att hjälpa henne sitta upp rakt.

"Det är klart att jag gör." Hon log och nickade sakta.
"Ja gärna men han kommer vilja vara hos dig. " Hon log lie svagt och slöt ögonen.

John nickade förstående och reste på sig igen för att försvinna ner till hennes kammare och hämta Sammi. Han kikade in i matsalen för att se skatterna de lämnat där. det var mycket. Och det var glädjande. Han gav ifrån sig ett svagt skratt innan han gick in till deras kammare och plockade upp en pigg Sammi ur spjälsängen.
Sammi skrattade och verkade inte alls medveten om vad de andra nyss gått igenom. John placerade Sammi på sig arm och tog med honom ut på däck och gick fram till Kiliah igen.
"Här har vi honom." John skrattade igen och Sammi verkade glad över att se sin mor igen, då han tjöt rakt ut vid åsynen av henne.