PRS Lupple & Medi

Hon hann inte reagera när hon blev bortförd av Dorian och hon knuffade bort honom.
"Nej jag vill inte göra den. Jag vill inte!" Hon satte händerna för ansiktet och hon började att gråta, axlarna skakade.
"Jag har så ont. Jag tror det inte kommer bli bättre för jag rymmer. Jag tror det inte blir bättre av ceremonin." Hon såg på honom.
"Vi borde inte ha sprungit iväg." Hennes smink var förstört och hon såg på honom.


"Ska vi leta efter henne?" Tristan såg på sin far och reste sig och såg på sin syster.
"Vi hämtar henne"

Dorian såg på henne och studerade henne noga.
"Bry dig inte om det. Det är mitt problem. " Sa Dorian och nickade.
" Jag tror du kommer bli bättre efter ceremonin men ceremonin kommer vara tuff." Sa han ärligt och studerade henne med sorgsen blick.

Lathan skakade på huvudet. " Hon är överväldigad. Ge dem lite tid." Sa han i en lugn ton men studerade Lucifer noga. Innan han tittade på resten av vampyrerna. Det var de hon var rädd för. Kunde de minska antalet för ceremonin?

Hon såg på honom och såg sedan ner.
"Kan vi gå tillbaka? Jag vill gärna vara för mig själv. Men itne här." Hon drog handen genom håret och såg på honom. Sedan tog ett steg fram och tårarna rann ner. Hon var livrädd och benen vek sig.

"Absolut." Sa Dorian och såg hennes ben vika sig och han fångade upp henne och bar henne försiktigt och började gå tillbaka.
" Jag ville bara ge dig andrum. Ifrån de andra." Sa han och såg omkring sig men fokuserade sedan blicken framåt.

"Jag vet men gör inte så." Hon såg på honom och försökte ta bort sminket.
"Jag ser hemsk ut tror jag." Hon såg på honom och suckade.
"Jag vill inte veta något mer om ceremonin. Jag är så rädd."

Dorian nickade.
"Okej jag ska inte." Sa han och såg på henne och torkade försiktigt bort hennes tårar.
"Du är vacker men vi kan ordna rätt sminket när vi kommer fram. " Sa han och nickade.
"Okej. " Sa han tyst och fortsatte att gå med henne i långa steg och började snart skymta huset.

Hon såg bort och såg på honom. Han var bara intresserad av henne frö blodet.
"Jag kanske ska äta i huset själv. Kanske inte blir en sådan press." Hon lade handen mot hjärtat och slöt ögonen, kved och snyfftade till.

" Det går att ordna." Sa Dorian och studerade henne.
Kunde inte riktigt förstå hennes tankar och känslor. Han svalde hårt och gick snart in med henne i huset och vände så han gick upp till hennes rum med henne och snabbt kom några flickor in och hjälpte till med sminket.

Hon blev snart klar och håret fixades till och hon log tacksamt och reste sig och gick ner och mötte Mariasom stod vid trappan.
"Kom hjärtat mitt. Vi saknar dig. Ingen ska skada dig." Hon höll ut händerna och lät omfamna Willow.

Dorian följde med henne ned till slutet av trappan och släppte taget om hennes hand, studerade omgivningen och såg att alla vampyrer gått ut från huset och befann sig i trädgården. Det var ju tur.
Han sökte med blicken efter Lucifer.

Lathan stod en bit ifrån Willow och såg på henne.
"Jag ber om ursäkt att det överväldigade dig." Sa han såg oroligt på henne.
Alexander gick snabbt fram och såg på henne.
"Hur mår du? Fysiskt menar jag." Sa han och tittade över henne innan han också backade lite ifrån henne.