Rollspelare & Wolfy prs

"Han vill lämna dig för att hålla dig säker, Leah. Han skyller allt på sig själv." suckade hon och tog sin bästa väns hand i sin.

"Men det är inte hans beslut att ta." Leah må vara from som ett lamm jämfört med Jason, men hon visste vad hon gett sig in på så fort hon fått känslor för honom.

Jessica log smått och kramade om hennes hand.
"Jag vet, hjärtisen, men våra pojkvänner är dumma i huvudet. De tror att de är superfarliga men egentligen är de små valpar." fnittrade hon och ryckte lite på axlarna.

Leah såg på Jessica en stund innan hon drog på mungiporna och började skratta. Hon var glad över att ha en så fin bästa vän.
"Hur går det med Ryan då?" Det kändes som om de alltid pratade om hur det såg ut mellan henne och Jason, nu ville hon höra hur Jessica hade det med sin hundvalp.

"Bra... Jag har inte hunnit berätta för dig än men Leah... Du ska bli gudmor." sade hon försiktigt och kollade på henne.

Leah spärrade upp ögonen och förde händerna till ansiktet.
”Va? Är det sant?” Med ett skratt sträckte hon ut armarna mot Jessica för att krama om henne. ”Gud så roligt! Grattis!” Hon kunde knappt tro sina öron men hon var så glad för Jessicas skull. Och Ryans också, förstås.

Jessica log stort och kramade om sin vän. Hon fnittrade till och nickade lite.
"Det är helt sjukt, Ryan trodde inte ens på mig först men jag är verkligen gravid. Han och Jason har redan pratat och Jason försöker verkligen få bort honom så mycket som möjligt från allt." log hon.

Leah släppte taget om Jessica bara för att sekunden senare dra in henne i en ny kram. Det här var helt fantastiskt. Hon skulle bli gudmor, och hennes bästa vän skulle bli mamma.
”Jag väntar redan nu på gullebarnet,” skrattade hon.

Jessica log stort och kramade om sin vän.
"Så några bra nyheter finns det ändå." log hon glatt och tittade mot dörren när den öppnades och Jason gick in. Han granskade tjejerna och log.
"Berättade du om barnet?" undrade han och kollade på Jessica som glatt nickade.

Leah såg på Jason som kom in och sken upp i ett bredare leende, hon hade saknat honom. Lite ledsen var hon kanske över att vara den som sist fick höra nyheten men glädjen för Jessicas skull var större, så hon glömde snabbt bort det.