Privat mellan Ripadal och Melody Malfoy

Snape flämtade och gick över till henne och satte sig på stolen bredvid och försiktigt tog han henne i knäet och sa.
- Å jag är ledsen Lova....var det någon som sa det?
Jag är verkligen ledsen....men de kunde väl veta bättre än att berätta det på vår bröllopsdag.

Lova lutade huvudet mot Sev.
" Min bror berättade det och dom sista orden min kusin sa var att hon önskade oss lycka till och att hon grattade oss" mumlade hon.

Snape tittade på henne och sa lågt.
- När idag hände det?
Och fick du reda på varför det hände Lova?
Förlåt om jag ställer jobbiga frågor, du behöver inte svara om du inte vill.

" Det hände bara några minuter efter att vi hade gift oss och hon var sjuk och det var därför hon dog" mumlade lova.

Snape tittade på henne och höll om henne och sa lågt.
- Jag är ledsen Lova.

Han ville säga att det var okej att gråta, men han var inte säker på om det vore rätt sak att säga.

Lova gömde ansiktet hos Sev och grät.
" Jag saknar henne jättemycket" grät hon.

Snape höll henne närmare sig och sa lågt.
- Jag vet Lova....hon var din kusin och det är självklart du saknar henne.

" Hon var som en syster för mig för vi gjort allt tillsammans och berättade allt för varandra" grät lova.

Snape bara satt där med henne och bara lyssnade och försökte trösta henne på alla sätt han kunde komma på.
Han var inte alls bra på sådant.

Lova somnade tillslut av trötthet i sevs famn.