Hemligheter kan inte gömmas för alltid

Jag gillar Elladora mer än Astoria

ELLERHUR! fattar inte varför han är otrogen, haha i SEX ÅR OCKSÅ!

Ja, men att gå bakom ryggen på henne i sex år! Det är ju bara för mycket! Hon litade på honom! Och tänk på stackars Scorpius!

Gillar ändå Draco.. han är ju het haha

oväntat men bra

Du har rätt

JätteJätteJättebra!

Men när kommer det mera? :3

JÄTTE BRA!
I ♥♥♥♥♥ this ff!

Cassia Lestrange

Jag gick snabbt genom korridoren. Jag var sen till örtläran, som vanligt. Helt plötsligt drog någon in mig bakom en rustning.
”Lucus, vad håller du på med?” morrade jag och försökte slita mig loss. Lucus tog tag i min handled och drog mig in mellan honom och väggen. Det var så trångt att vi stod pressade mot varandra.
”Vi måste prata.” sa han allvarligt. Lucus Perrot var aldrig allvarlig.
”Snälla släpp mig. Jag är redan sen.” bad jag men han skakade på huvudet.
”Varför hatar du mig?” frågade han och lutade sig närmare mig.
”För att du är en idiot.” sa jag bestämt tillbaka. Lucus verkade nöjd över svaret för han började flina.
”Det var inget svar.” viskade han och lutade sig närmare. Jag tryckte mig så hårt mot väggen som jag kunde men Lucus kom bara närmare och närmare.
”Jag hatar dig för att du är självgod, elak, jobbig, ful…” Han avbröt mig genom att pressa sina läppar mot mig. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag försökte protestera men det ända som kom ur min mun för ett svagt mummel som lär som ett stön. Lucus verkade tro att jag gillade det för borrade in sin hand i mitt hår och placerade min hand på hans nacke. Jag drog bort min hand och började boxa till honom på axeln. Men samtidigt kunde jag inte låta bli att notera att han faktiskt var väldigt bra på att kyssas. Efter en stund släppte han mig och backade undan ett steg.
”Du kysste mig tillbaka.” sa han roat. Jag kände hur mina kinder blev helt röda.
”Det gjorde jag inte.” sa jag argt och försökte tränga mig förbi honom. Han tog tag i mig igen och placerade mig mellan honom och väggen, igen.
”Vi har inte pratat klart än.” sa han och la sina händer på väggen bakom mig. Nu stod jag så nära honom igen och jag kunde inte låta bli att diskret lukta på honom. Jag morrade inombords. Han luktade gott. ”Cassia, luktar du på mig.” Jag rodnade till, igen.
”Nej!” sa jag snabbt. ”Vad var det du ville prata om?” frågade jag för att byta samtalsämne.
”Gillar du Nott?” frågade han. Jag tittade surt på honom.
”Han är schyst. Vi är nästan vänner.” sa jag. ”Vänta lite! Var det därför du ville prata med mig? För att du är svartsjuk på Leroy?” sa jag och jag såg på Lucus ansiktsuttryck att jag hade träffat en öm punkt. Han samlade sig snabbt.
”Det är ingen idé att du ens funderar på att hitta någon annan än mig. Jag respekterar dig, det är därför jag har låtit dig vara och inte berättat något för dig.” mumlade han och tittade sig omkring i den tomma korridoren så att ingen lyssnade.
”Vad pratar du om?” frågade jag förvirrat.
”Jag vet att du är en varulv. Jag har vetat om det till och med innan vi började på Hogwarts, min syster.” sa han och tog mina händer i hans. Jag slet mig loss och smällde till honom på kinden. Han kunde inte veta och varför kallade han mig syster?
”Lämna mig ifred.” skrek jag och äntligen lyckades jag slita mig loss från honom. Jag sprang fram genom korridoren med tårarna rinnande ned för kinderna.
”Vill du inte slippa smärtan? Jag kan hjälpa dig. Fullmånen behöver inte vara något hemskt längre.” ropade han efter mig.