Skriva av sig-tråden

Det gör ont när jag upptäcker att jag bryr mig mer om folk än vad de bryr sig om mig.

Är så rädd för att mina syskon kommer dö.. Har mardrömmar om att jag ser hur de ramlar ner i älven och drunknar. Min lillebror, som är 11 år, var ute och gick på isen med sina kompisar för ett par veckor, och han ramlade i vattnet. Han klarade sig som tur var men det gör mig fortfarande så rädd att jag någon gång kommer hem från skolan och upptäcker att någon av mina syskon har dött.

Kram ♥

Jag blir alltid lite illa till mods när jag träffar en riktigt gammal människa, det kanske låter hemskt. Men jag kan inte låta bli att tänka på att h*n snart kommer att vara tvungen att tacka för sig så att säga. Typ som gubben som gick på bussen förut när jag skulle åka hem igen, han såg så gammal ut att det var ett under att hans ben ens bar honom. Och så börjar jag att tänka att livet är så kort och att EGENTLIGEN är det inte långt kvar tills jag själv är sådär gammal. Sen sitter jag typ och tänker på hur det var när h*n växte upp, hur det var i skolan, att bli vuxen osv. Hu, jag tänker lite för mycket.

Okej fine är nu överviktig. Kul. Heh. Oh god snälla döda mig.

Tycker att allt med normer om vikten är idiotiskt. Jag är så kallad "överviktig" men är inte ett dugg tjock. Jag har stora muskler och kraftig benstomme, och är allmänt stor för min ålder. Det är stor skillnad mellan att vara överviktig och leva osunt. Om du trivs med min livsstil så borde du inte ändra på den. Om du dock känner att du äter mycket onyttigt som du skulle kunna avstå ifrån så kan du ju göra det. Men det absolut sista du ska göra att äta mindre. Alltså då menar jag att typ att bara äta en gång per dag. Men som sagt så ser jag inte nackdelar med att vara "stor" eller "överviktig".

Jag tänker så väldigt mycket på livet. På individer och deras kamper, människor och deras smärtor. Det känns så sorgligt men samtidigt samhörande att alla har dem, och det är så underligt hur bördan kan lätta så mycket efter ett tag. Att de problem man än gång hade är invävda i en person man en gång var och att det, åratal efter, plötsligt är så lätt att tala om något som en gång tärde till den grad att man inte visste om man skulle kunna hantera det överhuvudtaget. Ord som än gång sades med darrande röst nämns nu i förbifarten när man småpratar.
Men jag kan alltid se det. Små fragment av hemska minnen som flackar förbi i deras näthinnor för att sedan försvinna lika snabbt igen. Jag försöker alltid vara så snäll jag kan, och le så mycket jag förmår. Man kan inte alltid vara förstående om folks problem, men man kan alltid visa respekt och omtanke. Man kan alltid finnas där.
Det är så väldigt viktigt att ha den tanken i bakhuvudet. De allra flesta människor har lidit på ett eller annat sätt, och alla människor förtjänar att bli bemötta av ett leende - hur sur personen än ser ut. (Kanske ännu mer då..)

Idk har haft eh problem med min vikt ett tag och typ svält mig själv osv och sen lite mer än en månad sedan började jag typ hetsäta eller överäta varje dag och gått upp 5 kg och eh 10 kg om man räknar från min lägsta vikt men alla säger att jag är smal. Jag tycker att jag är sjukt tjock och vettefan vad jag ska göra, ska börja sån där abc diet grej.

Var rädd om dig, Petrova. Kram ♥

det gör för ont att veta sanningen.