The cold in our bodies [PRS]

Hon log och kysste honom ömt.
"Om jag kunde skulle jag ta dig med. Jag vill inget hällre än att ha dig nära." Hon log sedan mot Felicia som själv log.
"Det är bara vanlig soppa pappa..." Sa hon och fnissade.

Hon såg upp och såg mot Olivia. Det hade blivit så mörkt. Men det kunde inte vara så. Det var ju tidig eftermiddag. Knappast tolv.
"Det är inget. Jag är bara..." Hon såg ner.
"Undrar om ..." Hon avbröt sig själv.

Oskar svarade inte. Han var upptagen med sina tankar. Tänk om det fanns något sätt att göra sig av med Ivan? För gott? Felicias ord drog honom tillbaka till verkligheten. "Ja, javisst. Men god ändå." Han serverade sig själv och smakade av maten.

"Vad?", frågade Olivia. Märkte att det var något som bekymrade Alice.

Hon skakade på huvudet.
"Pappa du är ju för söt ibland." Sa hon och började att äta.

"Det är inget. Det är bara tankar." Alice log svagt.



Dagen hade gått och kvällen hade dragit fram ganska fort. De hade stannat och slagit upp läger och Alice satt vid elden och såg in i de dansande lågorna.
"Så vi ska sova ute?" Frågade hon och såg mot Ivan.

"Älskade är du säker att du är okej?" Lottie drog en filt om sig och klev ner från vagnen och såg på Oskar.

Att skiljas från Felicia hade varit svårt, men med vetskap om att hon skulle ha det bra och att de snart skulle ses igen, så lugnade han sig något.
"Ja, jag är ju med dig.", svarade Oskar när han han hjälpte henne ner från vagnen. "Det känns faktiskt spännande. Det var längesedan jag lämnade byn.", sa han. Han blickade mot sällskapet av vampyrer, men höll sig på säkert avstånd, som de var överens om. "Är du okej?", frågade han istället för att byta samtalsämne.

"Ja, vi sover ute.", sa Ivan. Maurice inflikade- "Alice, du kan sova i vagnen. Det finns plats för både sig och Olivia där.", förklarade han lugnande.

"Jag är okej. Jaag är bara utsvulten. Jag hoppas det inte gör något?" Frågade hon och kysste honom.
"Och du har fått upp elden. Det visste jag inte att du kunde." Sa hon retsamt och blinkade till mot honom.

Hon såg upp och nickade.
"Men är det verkligen okej? Jag menar..."
"Du ska nog göra som han säger. Du har varit dålig och du får inte bli sjuk." Cecilia såg på Alice och såg på Olivia.
"Har du gjort klart maten än, vännen?"

"Jag är en med många överraskningar.", flinade Oskar tillbaka mot Lottie och besvarade hennes kyss. "Den här elden lyser inte bara upp, den håller också oinbjudna gäster borta." Han iakttog de dansande flammorna som speglades i hans blick. För ett ögonblick försvann han bort i tankarna igen. "Det blir en stjärnklar natt.", sa han och blickade upp mot skyn.

"Välj bekvämligheten.", manade Olivia på som inte var riktigt sugen på att sova utomhus. "Ja, jag har gjort det jag kan.", svarade Olivia Cecilia och sänkte blicken samtidigt som hon gick iväg för att hämta maten åt dem. "Här." Hon serverade dem varsin skål med mat.

Hon slog sig ned vid hans sida och nickade.
"Det kan jag förstå. Men jag tror även att du kan hålla dem borta." Hon såg på honom med kärlek i blicken.
"Då kan vi bara sova nära varandra under allt det vackra."

Alice såg på henne och masserade sin nacke. Det hade inte alls varit bekvämt att sova i vagnen men det kanske skulle bli bättre om man låg ner. Det luktade itne heller så gott därinne.
"Okej.." Sa hon och såg ner. Tog sedan emot skålen och började att äta.
"Det är så gott..." Hon såg på Olivia.
"Du är helt magisk"

"Smickrare där." Oskar strök hennes kind med sin hand samtidigt som han mötte hennes blick. "Är du trött? Vi kanske borde sova?", sa han och kastade en blick åt packningens håll. De skulle behöva fler filtar.

"Jag har lagrat smicker så jag spricker." Hon skakade på huvudet.
"Jag borde äta först innan vi sover. Det borde du med." Sa hon och lade filten tätare om sig.

"Du har rätt." Han nickade och gick för att hämta med sig maten som Felicia ordnat åt dem. "Här." Han satte sig ner bredvid Lottie och räckte över maten till henne. "Jag ska också ta.", försäkrade han och log kärleksfullt mot henne.