PRS Lupple & Medi

"Klart du får. Du måste vara med mig." Hon såg på honom och log.
"60 påäng till dig." Hon log mot Allie.
"Åh det där brukar hända. Jag mår offtast bra efter lite vila." Hon skrattade mjukt och såg på Laura.
"Så Laura ni äger sjukhuset jag var inskriven på."

"Uttmattning kan det vara. Men det är för hon är mirakelbarnet. Det kommer vara kvar men i lindrigare ton." Han skakade på huvudet.
"Jag ska inte störa henne men jag vill se till att Dorian inte blir som mig. Om han blir det tar jag honom under min vinge igen"

Dorian flinade lätt och nickade.
" Okej låt oss ha ett tjejsnack." Log han och lekte lite med hennes hår medan han stirrade mot Alexander och Lucifer.
" Skönt och höra. " Log Allie och ville fortsätta prata ville säga så mycket men stängde munnen när Willow började prata med Laura.
Larua såg på henne med milda ögon.
"Det stämmer. " Sa hon och log.
"Trivdes du där? Bortsett från att du var där som sjuk." Sa Laura leendes.

Alexander nickade. "Jag vet att det är därför. Jag förstår bara inte varför." Sa han och suckade. "Antagligen." Sa han och spände blicken i Lucifer och suckade.
" Igen? Åh Lucifer. Du är klok. Du måste väl förstå att din och Dorians relation är giftig?" Frågade Alexander och kände av Lathans närhet som också ställde sig vid dem.

Lathan log svagt som ett hej och studerade Lucifer noga.
"250 år utan någon som helst incident. Du kommer och Dorian börjar slita sönder kroppar. Underbart. "Muttrade Lathan och såg mot Willow.
" Så du är här som vän?" Sa han mot Lucifer i samma lugna och milda ton han oftast brukade hålla.

"Dorian sluta du sabbar håret." Hon märkte att det hade fallit ner av hon legat i sängen och hon suckade.
"Lek på," Hon såg på Allie och såg på Laura.
"Ja det var väldigt bra- Jag hade ett privat rum så det tackar jag för." Hon log mot Allie.
"Så din favoritfilm?" Hon log och pekade på en bänk och började gå mot den. Säkert bara fem steg och sjönk ner.

Lucifer suckade och skakade på huvudet.
"Han blir så av något annat och inte av mig. Jag är inte giftig utan det han gör." Han log bara och nickade.
"Jag är här som vän jag lovar." Han såg på sin son.
"Jag gillar inte din ton son."

Dorian flyttade undan sin hand snabbt men när hon sa lek på antog han att det var till honom och fortsatte att leka med hennes hår. Han följde med dem bort mot en bänk och kände hur hans tankar liksom blev mörkare och mörkare.
Han tvingade undan blicken från Lucifer och fokuserade istället på Willow och kände värmen inom sig. Willow. Willow. Tänkte han i huvudet som ett slags mantra.

Allie följde glatt med mot bänken och satte sig på den.
" Dirty dancing. Din?" Sa hon nyfiket och tittade på henne, fnissade till.

Alexander suckade tyst. De två hade aldrig kunnat se det bara alla andra runt omkring dem.
"Okej. " Sa Alexander bara för han visste att det var idiotiskt att försöka övertyga dem om annat.
Lathan såg på Lucifer och log milt.
"Min ton? Jag pratar alltid såhär. " Sa han och la huvudet lite på snedden.
" Vän, min första prioritet är Willow och hennes säkerhet min andra är Dorians sinne min tredje är min familj. Att göra dig glad ligger långt ned kära skapare. " Sa Lathan skarpare.
Att Willow och Dorian låg över familjen berodde på att de var inte lika starka. Willow var människa, Dorian hade alltid haft svårt i närheten av Lucifer. Hans resterande familj var stark.

Hon såg på henne och sa snabbt.
"The lost boys. Dorian tyckte inte om den." Hon lutade sig tillbaka och hon hon hörde en klocka ringa.

"Middagen är serverad." Sa en man och hon log.
"Vi får pratas vid senare. Jag ska vaktas av den här snyggingen." Hon reste sig och fixade till håret och började gå mot det långa bordet.
Lucifer skrattade doft och såg på honom.
"Jasså så det är så? Om jag inte är välkommen så säg bara det." Han pekade på Dorian.
"Men håll ett vakande öga på honom ikväll." Lucifer suckade.
"Jag känner hans lust. Han vill tömma henne så innerligt."

Dorian drogs ur sina tankar när han hörde sitt namn och tittade mot Willow med oförstående ögon. Han hade inte lyssnat. Han hade varit någon helt annanstans och han ogillade det starkt.
Han följde Willow till bordet och drog ut hennes stol så hon kunde sätta sig ned.

Lathan gav honom ett kort leende.
"Åh Lucifer, hur kan du tänka så?" Sa han men vände sedan blicken mot Dorian och kunde nästan se ändringen i hans ögon.
"Och vem lärde honom detta? Att vinna kontroll genom att förlora den. Du Lucifer. Det gick så fort när Dorian var ung att jag aldrig hann inse vilka klor du satte i honom och för det kommer jag aldrig förlåta dig och inte mig själv heller." Sa han kort innan han vände på ryggen och gick snabbt bort till sin plats och drog ut stolen åt Maria så hon kunde sätta sig.

Alexander suckade lågt men sa inget utan gick bara för att dra ut stolen till Laura.

Hon slog sig ner och ställde ner glaset och såg på Maria som satt mitt emot henne och log. Det skulle bli så otrolig god mat och hon kände en lätt smekning över sin axel och hon såg Lathan. Ett oroligt leende la sig över hennes läppar och hjärtat började slå fort igen. Var hon redo för det här? Hon skakade på huvudet och såg ner. Hon var livrädd och hon reste sig upp.

Lucifer suckade.
"För att du vägrade ta hand om honom. Jag lärde honom det jag fick lära mig." Han lade armarna i kors och såg efter honom och såg sen hur Willow hade rest sig igen.

Dorian såg på Willow när hon reste sig igen och eftersom hon reste sig så reste sig resten av alla män runt bordet också då det var det rätta att göra när en dam reste sig.
"Vad är det?" Sa Dorian oroligt och la en hand på hennes hand och studerade henne.

Lathan hörde Lucifers ringande ord. För att han vägrade. Det värsta var ju att det var sant. Han hade förvandlat Dorian av misstag och inte velat ta ansvar för det. Han studerade Willow oroligt och Alexander gick snart fram eftersom han inte var långt borta.
"Behöver du vila?" Sa Alexander och förde bort henne från bordet och alla män satte sig igen.
Dorian följde förvirrat efter. Han hade inte varit uppmärksam.

"Jag vill inte göra det." Hon såg upp på Alexander och hon höll för hjärtat.
"Snälla tvinga mig inte." Hon var rädd och hon skakade, nära att kräckas.
"Jag vill inte vara med och jag vet att jag inte har något val." Hon såg maten delas ut och hon såg bort.
"Eller har jag ett val?" Willow var livrädd och hon darrade som ett asplöv. Tänk om det inte blev bättre utan sämre? Hon såg på alla vampyrer och tog ett steg tillbaka.

När han väl insåg vad som var felet så greps han av panik. Hon var livrädd. Det var inte konstigt alls.
Dorian greppade tag om Willow, bar upp henne och sprang med henne rakt ut i skogen och satte ned henne på en sten.
"Willow." Viskade han och greppade hennes händer.
"Om du vill så kan jag ta dig härifrån. Ingen tvingar dig till något. " Sa Dorian allvarligt och såg på henne.
"Hey det är bara du och jag." Sa han och smekte hennes kind försiktigt.

Lathan såg Willow stå där en sekund och nästa var hon borta. Han reste sig upp och gick snabbt mot Alexander och förde honom bort från allt folk.
"Vad händer?" Sa han och Alexander verkade lika chockad han. Han hade inte reagerat på vad Dorian gjort fören nu.
"Hon är rädd." Sa Alexander allvarligt men väldigt väldigt lågt.